Dagen efter

Idag har jag känt mig lite “dagen efter”, men inte sådär i traditionell mening, utan mera bakis av jobb. Målade lite i studion i helgen och rullen var för tung och nu värker det i muskler och leder. Igår, efter en dag i Helsingfors var benen möra och fötterna ömmade. För att inte tala om ryggen, där det elaka diskbråcket gillade inte de tunga utrustningen jag bar på. Känns mer som att ha blivit överkörd av tåget istället för åkt med det.
En dag för vila och återhämtning alltså, och stillsamt jobbande vid skärmen.  ( är man företagare så är man sällan helt ledig)

Jag har bara så svårt, även såhär 34 år sen jag jag fick min första diagnos, att inse hur mycket jag kan belasta, vad som är ergonomiskt och var jag borde bromsa. Det är först när wettex- känslan infinner sig som jag vet att jag kanske kunde ha gjort något annorlunda. Men – till mitt försvar vill jag nog påpeka att ingen dag är sig lik, så egentligen är det omöjligt att veta på förhand. Väderförhållanden, sömn, föda och många många andra faktorer påverkar helheten. Måste bara lära mig att acceptera det.

Den här vackra växten fanns i hemmet jag fotade igår. Jag kan bara för mitt liv inte minnas vad den hette…  m stort tack ännu till hemägaren för besöket!


KRAPULA
Tänään on ollut sellainen ikävä krapula päivä
. Ei vaan mikään perinteinen krapula vaan pikemminkin “työn mukiloima”-  olo. Maalasin studiossa viikonloppuna ja tela oli liian painava aiheuttamen inhottavaa lihaskipeytymistä. Tänään, Helsinkipäivän jälkeen on sellainen olo etten suinkaan ollut junamatkustajana vaan pikemminikn jäänyt junan alle sillä jalkoja ja selkää särkee. Painava kuvauskalusto taisi olla jo kipeälle selälle liikaa. Noh, tänään on ollut hiljainen päivä. Hyvä tilaisuus palautua. Koneella työskentelyä kylläkin sillä yrittäjä ei koskaan ole 100% vapaalla.

Minulla taitaa edelleen, näin 34 vuotta ensimmäisen diagnoosin jälkeen, olla vaikeuksia oman jaksamisen arvioinnin kanssa. Pitäisi aina etukäteen tietää mitä keho jaksaa, mikä on ergonomista ja milloin pitäisi hellittää. Vasta kun Wettex-fiilis on päällä, tajuan että olisin voinut tehdä jotain toisin. Toisaalta- omaksi puolustukseni voin sanoa, ettei mikään päivä ole samanlainen joten ennakoiminen on hankalaa. Sää-olosuhteet, uni, ruoka ja vaikka kuinka moni muu seikka vaikuttaa kokonaisuuteen. Pitää vaan hyväksyä tosiasiat.

Tämä kaunis kasvi löytyi eilisestä kuvauskohteesta. En vaan millään muista tämän nimeä…
Kiitos vielä mukavalle asukkaalle että saimme tulla kylään!

 

kvist

 

 

Advertisements

4 thoughts on “Dagen efter

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s