Fantomen

Det blev tyst här på bloggen. Anledningen till det var fantomen. Han på Operan. Ni kanske minns att jag skrev om den fina julklappen jag fick av min syster? En resa till Stockholm tillsammans med henne och biljetter till Cirkus med Fantomen på Operan med Peter Jöback i huvudrollen. Voj huhhu! Helt fantastisk julklapp och vet ni det blev en otrolig  resa! Och jag vågade flyga!  Jag flög senast på stenåldern och nu var jag livrädd. Men nyfikenheten att få se den här fantastiska musikalen tog över och jag beslöt att skuffa flygrädslan åt sidan. Och det gick! ( okej jag tog faktiskt några små rackebajsare före jag steg ombord )
Bra gick det och vi landade i Stockholm på onsdag morgon.

Här följer nu ett långt blogginlägg och gillar du inte långa inlägg kan du sluta läsa här.

 

KUMMITUS
Täällä tulikin hiljaista. Syynä siihen oli kummitus. Siis oopperan kummitus. Muistatte ehkä että mainitsin saamastani joululahjasta? Sisko antoi minulle ja itselleen matkan Tukholmaan katsomaan maailmankuulua  Oopperan kummitusta jossa pääroolissa lahjakas Peter Jöback. Voi huhhu sanon minä! Aivan fantastinen lahja ja fantastinen reissu! Ja uskalsin lentää!!  ( viimeksi taisin lentää kivikaudella ja nyt pelotti ihan hirveästi)  Uteliaisuus ja halu nähdä esitys vei kuitenkin voiton ja päätin selättää lentopelkoni. Onnistunkin siinä! (Okei otin muutaman pienen rohkaisuryypyn ennen lentoa mutta kuitenkin!) Hyvin meni ja laskeuduimme Tukholmaan keskiviikko aamuna.

Tässä nyt älyttömän pitkä postaus joten jos et pidä pitkistä postauksista niin voit lopettaa lukemisen nyt.

 

Här börjar det!

Huhu, spänningen steg och jag blev blek och svag när jag såg de där planen utanför.
Orkade nog le lite lite ändå.

Huhu, jännitys tiivistyi ja tunsin pientä heikotusta kun katselin ulkona olevia lentokoneita.

 

Men in i planet kom jag och när värsta paniken släppt vågade jag kika ut lite försiktigt…och neråt också…
UUU! Tänk att jag var där! jag klarade det!!

Mutta koneeseen pääsin ja kun pahin paniikki oli hellittänyt uskalsin jopa vilkaista ulos… ja alas… UUUH ajattele, olin lentokoneessa!! IIK!

 

 

När vi landade var det i ett regnigt Stockholm. Vi tog bussen in till stan och jag roade mig med att testa panorering av bilar under de 45 minuter det tog att åka in…

Laskeuduttiin sateiseen Tukholmaan ja mentiin linja-autolla keskustaan. Matka kesti noin 45 minuuttia ja sillä aikaa leikin kameralla ja harjoittelin autojen  panorointia..

 

 

Syrran hade bokat rum på Hotell Gamla Stan som låg i… surprice surprice- Gamla stan! Huset vi bodde i var från 1600-talet och dit kom man ju givetvis via en av de där charmiga gränderna.

Sisko oli varannut huoneen hotelli Gamla Stanista joka ylläri pylläri sijaitsi Vanhassa Kaupungissa. Talo oli 1600 luvulta ja tie sinne kulki tietysti sellaisen kapean kujan kautta.

 

 

Sen tog vi oss ut på lunch och shopping.

Sitten olikin jo lounaan ja shoppailun aika!

 

Härligt mumsig Caesar sallad på restaurang Cronan.
Ravintola Cronanissa syötiin ihanat Caesar salaatit.

 

Sen vandrade vi vidare mot Drottninggatan , Sergels tog och Gallerian och Östermalm.

Sitten jatkettiin matkaa Drottninggatanille, Sergels Torgille ja Gallerianiin. Ja lopulta päädyttiin Östermalmiin.

 

 

Stannade vid härliga butiker och bara kikade runt. Kolla westielampan!! 🙂

Pysähdyttiin kiinnostavien kauppojen kohdalle ja kurkistettiin sisään. Katso mikä ihana Westielamppu! 🙂

 

 

 

 

 

Syrrans favoritbutik fanns med på listan. Vi bara måste stanna och Just do it papperspåsen avslöjar ju att hon nog shoppade något också.

Siskon lempikauppa oli listalla. Pakko pysähtyä. Jotain siellä taisi tarttua käteenkin. Just do it kassi paljastaa sen.

 

 

Följande: doftallergikerns mardröm. Yäk. Too much bling bling också men det var ju kul att kika lite…

Seuraavaksi tuoksulallergikon painajainen. Yök. Liikaa blingblingiä myös mutta pitihän sinne kurkistaa…

 

Intressant och annorlunda reklamkampanj. Bryt klädmaktsordningen…
Mielenkiintoista markkinointia ja mainostamista.

 

Dyrbara butiker som man bara kan titta på…
Kalliita kauppja joihin ei ollut menemistä 😉

 

 

 

Solen tittade fram

Aurinkokin pilkahti esiin 🙂

 

 

Vi snubblade över GRANIT och kikade in för även om det finns hemma så är urvalet kanske inte helt samma.
Löydettiin GRANIT ja vaikka ketju löytyy nyt Suomestakin niin valikoima saattaa olla laajempi täällä.

 

 

Hittade en underbar butik vid namn Dis och där hängde drömlampan!! Svagt gröngrå och med så fin figur! *kärlek* men inte en chans att få den med i planet hem…

Löysin myös ihanan kaupan jossa roikkui unelmieni ruokasalivalaisin. Ei vaan minkäänlaista mahdollisuutta saada se mukaan lentokoneeseen käsimatkatavaroissa …

 

 

 

Vackra Östermalms Saluhall… jag älskar saluhallar. Nu var den tyvärr stängd för renovering och öppnar först om 550någonting dagar. Det fanns en tillfällig hall bredvid men vet ni, det är inte samma sak alls… saluhallar ska vara gamla och lite magiska.

Kaunis Östermalmnin kauppahalli. Rakastan kauppahalleja! Tämä vaan oli suljettu remontin ajaksi ja sitä kestää yli 500 päivää. Vierestä löytyi väliaikainen kaupahalli mutta eipä ole sama juttu ollenkaan…. ei sitä samaa magiaa..

 

 

Vi fortsatte till Sibyllans te- och kaffebutik. Oj vad vackert! Och så det doftade…
Jatkettiin Sibyllanin tee-  ja kahvikauppaan. Oi miten kaunista! Ja mitkä tuoksut…

 

 

 

Sen blev det paus vid hotellet. Dusch och fixa oss fina. Sen var det dags att gå iväg, nappa en spårvagn och åka till Cirkus!! På vägen såg vi vackra Kungliga Dramatiska teatern.

Sitten tauko hotellilla. Suihku ja meikit päälle. Sitten olikin aika lähteä, napata raitiovaunu ja matkata Cirkus- talolle. Matkalla nähtiin myös Kungliga Dramatiska teatern.

 

 

Det började skymma…Stockholm var varmt och vackert i kvällsljuset
Aurinko laski… Tukholman ilta oli lämmin ja kaunis.

 

 

Mittemot Cirkus hittade vi Abba museet men konstaterade att tiden inte skulle räcka till under denna resa.

Löydettiin Abba museokin mutta totesimme molemmat ettei aikaa tällä reissulla olisi tarpeeksi.

 

Men Cirkus hade vi tid med! Vilket vackert hus!!! Spänningen steg…Folk i mängder strömmade till..
Mutta tähän oli aikaa! Ihana kaunis vanha rakennus ja jännitystä alkoi olla ilmassa…

 

 

 

Vi tog den moderna vägen in och hade så mycket tid att jag tog ett glas vin medan vi väntade. Jag var inte den enda. Det bara vällde in folk. ( fast det syns inte i bild 🙂
Ny arkitektur mötte gammalt här. Fashinerande! Eller fult?

Mentiin sisään tuohon uudisrakennukseen ja olimme niin ajoissa liikkeellä että ehdin nauttia lasin punaviiniä ennen esitystä. En ollut ainoa, ja jännitys tiivistyi.
Uusi rakennustyyli kohtasi tässä vanhan. Kiehtovaa! Vai kamalaa?

 

Scenen var övertäckt av skynken och såg spännande ut.
Näyttämö oli peitetty kankailla ja näytti jännittävältä.

 

Man fick inte fotografera under föreställningen så mera får ni inte se, förutom den fantastiska taklampan och pampiga scenen.

Esityksen aikana kaikenlainen kuvaaminen ja tallentaminen  oli kiellettyä joten tän enempää ette saa nähdä. Vain kattokruunun ja tuon hurjan näyttämön.

 

 

(mobilbild)
( kännykkäkuva9

 

Föreställningen var fantastisk. Jag försöker fortfarande smälta alla intryck! Fantastiska röster, otrolig rekvisita, glitter och makalösa karaktärer och en otrolig scenografi! Ibland hoppade man högt av överraskning. Makalöst helt enkelt!!

Esitys oli huikea!! Yrtän vieläkin sulatella kaikkea näkemääni. Uskomattomat äänet, hurja rekvisiitta, kimallusta ja huikeita roolisuorituksia, persoonia ja uskomaton lavastus! Aivan uskomatonta!!! Välillä oli sydän kurkussa, niin yllättäviä käänteitkin oli.

 

 

Nästa morgon var det dags att göra lite shopping på Söders höjder. Det regnade igen och var trist och bökigt att fotografera med paraply i hand. Mitt mål var att besöka ens en Vintagebutik under resan och det gick i uppfyllelse här. Vi hittade Emmaus secondhand och Emmaus Vintage och visst köpte jag ju något men det får bli till ett annat inlägg.

 

Seuraavana aamuna oli aika tehdä pientä shoppailua Söderin kukkuloilla sillä kone lähtisi vasta iltapäivällä. Satoi taas ja kuvaaminen oli työlästä sateenvarjon kanssa. Oma tavoite vintagekaupan löytämisestä toteutui sillä löysimme Emmauksen second hand -sekä Vintage kaupan. Ostinkin jotain mutta siitä enemmän jossain toisessa postauksessa.

 

 

Och än en gång möter det gamla och vackra det nya och moderna…
Ja jälleen kaunis ja vanha kohtaa uuden ja modernin..

 

 

Och ja! Besökte Design Torget också!!
Niin, ja tietysti kävin Designtorget kaupassa myös!!

 

 

Medan syrran var i Pocket shop…

Sillä aikaa kun sisko kävi täällä…

 

Sen blev det bråttom till hotellet och packa. Lunch på en trevlig restaurang i Gamla stan där det var så trångt och svettigt att kameran inte kom fram.

Sitten tulikin jo kiire hotellille sillä huone piti luovuttaa. Lounastettiin kivassa ravintolassa Vanhassa kaupungissa. Siellä oli täyttä, ahdasta ja kuuma joten kameraa en enää kaivanut kassista ylös.

 

Mobilbild Centralstationen

Kännykkäkuva, Centralstationen

 

Till sist var det dags att ta sig till Arlanda, och flyga hem i regn och stormvindar. Guppigt värre och jag var så otroligt rädd! Men ner kom vi och sen väntade ännu en bussresa till Åbo och vidare till älsklingen därhemma. Det var sen kväll innan jag var hemma och idag har det mesta av dagen gått till att landa i nuet.

Tack ännu Söstra mi för en fantastisk upplevelse och för att du samtidigt tvingade mig att ta itu med flygrädslan! 🙂 Det här blev ett minne för livet!

 

Lopulta olikin aika lähteä lentokentälle, lentää kotiin sateessa ja myrskyssä . Ilmakuoppien läpi mentiin vaan ja pelotti ihan simona! Alas tultiin kuitenkin onnellisesti ja sitten odotti vielä muutaman tunnin raskas linja-autoreissu. Olikin jo myöhäinen ilta kun saavuin kotiin oman kullan kainaloon ja tämä päivä onkin mennyt pienessä usvassa.

Siskolle suurkiitokset mahtavasta kokemuksesta ja lentopelon sälättämisestä samalla! Tästä tuli ikimuistojnen juttu!

 

 

Att ta vara på färgprakten

 

Den här sommaren har jag haft väldigt många familjefotograferingar och glädjande nog verkar ju hösten också föra med sig bokningar av det här slaget. Det har jag inget emot, för nu är det definitivt den bästa fototiden på året. Vi har haft rekordmånga soliga dagar i september och ljuset har varit varmt och mjukt. Solen ligger lågt såhär dags på året och skuggorna blir inte lika hårda. Ljuset är inte heller jobbigt för ögonen på samma vis som på försommaren.

Den här lilla härliga familjen fotade jag för ett tag sedan , just när det började vara sådär höstvackert, och de är verkligen ett superbra exempel på hur viktigt det  är att också tänka på klädseln inför fotograferingen. Det ramar liksom in helheten på ett så fint sätt. Och visst var det fint att hunden också fick vara med. En westie.. precis som jag har. Tack till familjen för lovet att publicera!

Ännu hinner man boka, ännu har vi höstglöden kvar ett tag!

 
SYKSYN IHANAT VÄRIT
Tänä kesänä minulla on ollut tosi paljon perhekuvauksia ja syksykin on tuonut mukanaan jonkun verran buukkauksia. Minulla ei ole mitään sitä vastaan, sillä syksy on upeaa valokuvausaikaa. Syyskuu on tarjonnut uskomattoman monta aurinkoista päivää. Tämän vuodenajan valo on pehmeää eikä silmille niin vaikea kuin alkukesän kirkas valo.

Tämän ihanan pienen perheen kuvat otettiin muutama viikko sitten, kun ruska oli juuri alkamassa. He ovat oiva esimerkki siitä miten tärkeää on miettiä myös pukeutumista ennen kuvauksia. Vaatteiden tyyli ja värisävyt ikään kun kehystävät kokonaisuutta kivalla tavalla. Ihanaa että koirakin tuotiin mukaan. Westie… niin kuin minullakin 🙂
Kiitokset perheelle julkaisuluvasta!

Vielä ehdit varata kuvausajan, vielä on ruskaa jäljellä!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Helgen

En underbar helg ligger bakom oss igen.Vi åkte ut till stugan som mina föräldrar hyr och hjälpte dem med lite sysslor ( eller ja mannen min hjälpte) Vi åt sagolikt god mat, förbättrade världen, spelade tärningsspel och så fotade jag ju lite förstås. Idag startade vi hemåt i tid och hann också med lite trädgårdspyssel här hemma. Finns så galet mycket löv att kratta nu, men september har ju verkligen levererat fantastiskt väder så vi klagar inte.

 

 
VIIKONLOPPU
Ihana viikonloppu on taas takana. Menimme vanhempien vuoktamökille auttamaan pienissä askareissa ( tais siis mies teki työt) Syötiin älyttömän hyvää ruokaa, pelattiin noppapeliä, paranneltiin maailmaa  ja tietysti kamerakin sai tuulettua. Tänään lähdimme ajoissa kotiin ja ehdittiin tehdä vähän puutarhahommia täällä kotonakin. Puista on tippunut ihan lyttömästi lehtiä joten haravointihommat eivät lopu ihan heti. Syyskuun päivät ovat kuitenkin olleet sään suhteen aivan huikeita joten ei tässä voi valittaa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Familjefotografering

Tänk vilken höst vi har haft! Det var inte mer än några veckor sedan vi tog de här bilderna och det kändes nästan som sommar. Här fotade vi på familjens gård, det var enklast så för de ville ha hundarna med på bild också. Det var ju lite schå med det, men vi lyckades tillslut. Ju fler inblandade, desto svårare att samla alla, ni vet. Men bra gick det ju och jag tackar för att jag fick lov att publicera.

 

PERHEKUVAUSTA MILJÖÖSSÄ
Onpa meillä ollut ihana syksy! Tästä kuvauksesta ei ole kuin muutama viikko aikaa, mutta kuitenkin mentiin vielä ihan kesäfiiliksillä. Kuvattiin perheen omassa kotiympäristössä koska koirat haluttiin mukaan kuviin. Pientä vääntöähän niiden kanssa oli mutta lopulta onnistuttiin. Mitä enemmän porukkaa sen vaikeampi koota kaikki mutta hyvinhän tämä loppujen lopuksi onnistui! Kiitän julkaisuluvasta!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kladd

Idag har jag skrotat runt i studion och fotograferat stillbilder med diverse olika komponenter och rekvisita. Frukter är kladdiga kan jag bara säga 🙂
Det här är bara en liten glimt. Jag hade allt möjligt med mig och lyckades ju spilla ut en kopp kaffe också..

Bilderna togs för ett jätte spännande projekt som min kollega och vår nya medarbetare jobbar på. Jag kan inte berätta mer förrän vi har lite mer att visa upp, men under hösten kommer ni nog att få veta mer.

Jag älskar så den här dova fotostilen där jag får leka med naturljus och skugga, färg och komposition. Känns så just så som “min grej” .

 

 

TAHMEAA
Tänään hääräsin studiossa ja kuvasin stillkuvia erilaisissa kokoonpanoissa ja vaihtelevalla rekvisiitalla. Hedelmät ovat tahmeita, voin kertoa. Tässä vain pieni osa niistä. Mukana oli vaikka mitä ja onnistuinpa vauhdissa kaatamaan kupin kahviakin lattialle…

Tein kuvat erästä projektia varten. Meillä on kolleegan kanssa uusi yhteistyökumppani mutta vielä me emme voi paljastaa mitään mullistavaa sillä kaikki on tosiaan vielä työn alla. Syksyn aikana sitten lisää juttua tästä.

Rakastan tätä tummaa tyyliä, luonnonvalolla ja varjojen kanssa leikkimistä, värien ja sommittelun työstämistä. Tuntuu just niin mun jutulta.

 

Att titta in i ett par blå ögon

Barn eller babyfotograferingar går sällan som man tänkt sig, men man får ha tålamod och vara lite kreativ.
I somras hade jag en liten fröken på besök. Den största utmaningen var att hon ännu inte kunde sitta, och när vi försökte med stöd, så tyckte hon inte alls att det var skoj. Jag förstår ju henne, det var ju en rätt så främmande situation!
Svårigheten med att babyn ännu inte kan sitta är att det lätt blir tillbakalutade bilder eller så får man själv ligga platt på mage och jobba på att få ögonkontakt. Oftast är babyn intresserad av föremål på golvet eller av fårskinnet och inte alls av fotografen, och man får mest bilder av pannan. Med  lite tålamod kan man faktiskt ändå lyckas, även om det kanske blir lite svettigt 😉
För lite variation får man sen ta bilder i famnen, som den här tittutbilden som ju blev riktigt mysig för hon har ju de vackraste blå ögon man sett!

 

SINISET SILMÄT
Vauva tai lapsikuvaukset menevät harvoin käsikirjoituksen mukaan mutta kärsivällisyydellä ja luovuudella pääsee jo pitkälle.
Kesällä studiolle saapui pieni neiti. Haastavinta oli ettei pukkuinen vielä osannut istua. Yritimme tukea eri tavoin mutta hänhän ei oikein siitä tykännyt ja ymmärrän täysin, olihan tilanne hänelle ihan uusi muutenkin.
Jos vauva ei osaa istua, tulee helposti sellaisia kuvia jossa vauva nojaa liikaa taaksepäin tai vaihtoehtona on että kuvaaja makaa lattialla ja yrittää saada katsekontaktin. Yleensä lasta kiinnostaa enemmän lattialla olevat esineet, lampaantalja tai muu, mutta kärsivälliyydellä saattaa onnistua vaikka voikin olla hikistä touhua.
Vaihtelun vuoksi voikin sitten ottaa kuvia sylissä. Niistäkin voi tulla ihan kivoja.

 

 

 

 

lite inredning också mellan varven

Oj,jag märkte just att det är ett tag sedan jag publicerat något inredningrelaterat. Detta reportage fick vänta ett bra tag på publicering innan det sedan plötsligt dök upp i tidningen Kotiliesis inredningsnummer. Här kommer några bilder, i tidningen finns det såklart mer. 🙂

VÄHÄN JUTTUA SISUSTUKSESTAKIN VÄLILLÄ
Oho, huomasinkin yhtäkkiä että en ele vähään aikaan postannut mitään sisutukseen liittyvää. Tätä sisustusjuttua odotettiinkin tosi pitkään ja yhtäkkiä se ilmesty Kotilieden sisustusnumerossa. Tässä muutama kuva, lisää löytyy tietysti lehdestä 🙂

 

 

 

Snart jul

Nånej… men förutom att det ju faktiskt är bara tre månader till jul ( galet!!!) så ska jag få min julklapp nästa vecka. Jag fick alltså en spännande julklapp av min syster fjol och jag  har fått vänta hela året på den. Nästa vecka smäller det och vi ska HIT!

Wow alltså! Fatta hur spännande!  Dessutom ska det blir skoj att vara med min syster för vi träffas typ 2 ggr i året.  Vi är väldigt olika, som salt och peppar ungefär men det är ju fint att det se att det finns saker som kan förena oss.
Nu försöker jag bara klura ut hur jag ska våga flyga. Tips för att kuva flygrädsla, anybody?

 

KOHTA JOULU!
No ei kai. .. Tai onhan siihen vain kolme kuukautta (hullua!),  mutta oikeasti saan joululahjan ensi viikolla. Sain siis viime vuonna systeriltä lahjan jota olen saanut odottaa koko vuoden. Ensi viikolla on aika! Me menemme TÄNNE!
Wau siis, ihan mielettömän makee juttu! Sitäpaitsi ihan kiva viettää siskon kanssa yhteistä aikaa. Olemme todella erilaisia, vähän niin kuin suola ja pippuri joten on ihan kiva että löytyy jotain joka yhdistää meidät.
Nyt pitää vaan keksiä miten saisin lentopelkoni pois. Vinkkejä??

 

Att gå utanför sitt bekvämlighetsområde

Ofta när jag vandrar på gatan med min kamera så känner jag blickarna. ( Det är ju ingen liten hobbykamera jag bär på ) Det händer att folk drar sig lite undan, i rädsla att bli fotograferade och inte bara en och två gånger har folk trott att pressen är på plats 😀

Igår, när vi passerade Pinellan ( det där fina huset med pelarraden ) såg jag några tjejer vid kajkanten nedanför. De var sysselsatta med att fotografera och min hastiga tippning var outfit bilder, kanske för en blogg? Vi gick förbi, men jag fick ett plötsligt infall. Det här ska jag inte låta gå förbi tänkte jag, och grävde hastigt fram ett av mina nya fina visitkort.

Jag gick fram till tjejerna, vände mig till den som satt och blev fotograferad och presenterade mig. Jag sade att jag är fotograf, och undrade om jag kunde få fotografera henne i utbyte mot några bilder?  Javisst sade hon, aningen överrumplad. Visst skulle det gå bra, men sånt här händer ju aldrig på riktigt! , sa hon. Men visst gör det, och på kvällen när jag kom hem, mailade hon och jag skickade några bilder som tack. Till min glädje gav hon också lov att publicera dem.

Ingen märkvärdig sak i sig, men vet ni, det är alls inte så enkelt att gå fram till en främling på gatan och fråga lov att få fotografera. Stiga utanför det egna bekvämlighetsområdet en stund.  Inte för mig i alla fall. Men nu är det gjort, och jag har en fjäder i hatten och flickan kanske ler ännu, för visst är det ju skoj att få känna sig utvald och speciell en stund?

Tack H om du läser det här. Även en liten obetydlig stund kan vara omvälvande. Jag önskar dig en trevlig höst!

 

 

OMAN MUKAVUUSALUEEN ULKOPUOLELLA
Usein kadulla kävellessäni kameran kanssa, saan katseita ( kamerani on aikamoinen möhkäle, ei mikään pikkuinen harrastuskamera) Joskus ihmiset vetäytyvät syrjään, pelkäävät että tulen kuvaamaan ja usemman kerran minua on luultu lehdistökuvaajaksi.. 😀

Eilen, kauniin Pinellan kohdalla näin kolme nuorta neitiä jokitörmällä. Heillä taisi olla jonkunlainen kuvaus kesken, ja veikkasin että tekivät jotain outfit- kuvia ehkä blogia varten? Kävelimme jo ohi, kun sain idean ja kaivoin käyntikorttini taskusta.

Lähestyin tyttöjä ja esittäydyin poseeraavalle tytölle. Kysyin saisinko kuvata häntä, kuvia vastaan? Lupasin lähettää niitä kunhan hän vaan ottaisi minuun yhteyttä. No joo,  hän sanoi tosi yllättyneenä. Kyllähän se käy mutta “eihän tällaista tapahdu kenellekään oikeasti”! , hän nauroi. Mutta kyllähän tällaista tapahtuu, ja illalla kun tulin kotiin sain jo häneltä sähköpostia. Lähetin muutaman kuvan kiitokseksi ja ilokseni sain myös luvan julkaista täällä.

Sinänsä ei mikään kummallinen juttu, mutta tiedättekö, ei se kaikille ole helppoa vaan lähestyä tuntematonta kadulla ja kysyä kuvauslupaa. Siirtyä pois omalta mukavuusalueelta.  Ei ainakaan minulle. Mutta nyt se on tehty, sain sulan hattuuni ja tyttö ehkä vieläkin hymyilee sillä onhan se ihana tunne olla valittu ja erikoinen?

Kiitos H, jos luet tämän. Pienikin hetki voi olla mullistava. Mukavaa syksyä sinulle!

 

 

 

Min barndoms stad Åbo

Idag föreslog mannen att vi skulle åka till Åbo och besöka cafe´ Fika på Biskopsgatan. Jag var inte svår att övertala, speciellt inte när han föreslog att vi skulle ta kamerorna med.

Jag bodde på Biskopsgatan när jag var mellan tre och tolv år och ni vet, det var just de där bekymmerslösa barnaåren då man bara lekte och lekte. Man var ute för det mesta, lekte och spelade tio stickor på ett bräde, skrann, klättrade i träd, kastade ekollon och lekte affär och kurragömma. Jag fick göra det på en underbara gata, med många charmiga trähus, mitt i Åbo Akademi kvarteren.
Härifrån har jag så många fina minnen! Vid kiosken vid Domkyrkan köpte vi godis och glass, vid Sibeliusmuseet balanserade vi på betongstaketet och så skidade vi i parken framför Domkyrkan.

Jag längtar sällan tillbaka, men när jag nu ser hur Åbo har utvecklats och åstranden blivit som ett enda stort vardagsrum för Åboborna med cafeer, restauranger , konst och ett underbart bibliotek så känner jag nog ett litet sting i hjärtat av längtan.

 

LAPSUUTENI TURKU
Tänään mieheni ehdotti matkaa Turkuun ja että mentäisi kahville Cafe´ FIKAan Piispankadulla. Ei tarvinnut kahdesti sanoa, etenkin kun hän ehdotti että ottaisimme kamerat mukaan.

Asuin Piispankadulla lapsuusvuosina ja teidättehän että ne olivat juuri ne ihanimmat huolettomat vuodet kun vaan leikittiin aamusta iltaan. Luisteltiin, leikittiin ja  pelattiin kymmenen tikkua laudalla, kiivettiin puissa, heitettiin tammenterhoja ja leikittiin kauppaa ja piilosta. Kaiken tämän sain tehdä ihanassa ympäristössä, kauniiden puutalojen keskellä Åbo Akademin kortteleissa. Täältä on niin ihania muistoja! Tuomiokirkon vieressä olevasta kiskasta ostimme jätskiä ja irtokarkkeja, Sibeliusmuseon betoniaidalla tasapainoiltiin  ja puistossa kirkon edessä hiihdettiin.

Harvoin kaipaan takaisin, mutta kun nyt näen miten ihanaksi Turku on kehittynyt niin tulee kyllä vähän ikävä. Jokirannasta on muodostunut Turkulaisten upea olohuone jossa on ravintoita, kahviloita, taidetta ja ihana kirjasto.

 

 

 

Gatan där vi bodde-
Lapsuuden aikojen kotikatu

 

 

Bakgården. På den högra sidan av balkongen var vårt köksfönster, och det största fönstret var mammas och pappas sovrum. Där ropade vi på gården: maammmaaaa kom i fönstreee

Takapiha. Parvekkeen oikealla puolella meidän keittiön ikkuna ja isoin ikkuna oli vanhempien makkari-ikkuna. Siellä sitten huudeltiin: Äitiiii, tuu ikkunaan…

 

 

Gården var inte så fin då tror jag och så bodde det arga tanter i mitthuset och de ville  inte ville ha lekande barn där. Och någons katt bajsade alltid i sandlådan…

Piha ei kyllä siihen aikaan ollut näin kaunis ja kiukkuiset tädit huusivat ikkunoista ettei saanut leikkiä pihalla ja jonkun kissa kakkasiaina hiekkalaatikkoon..

 

 

 

 

 

 

 

 

Bakom Sibeliusmuseet.
Sibeliusmuseon takana.

 

 

 

 

Kiosken där vi köpte glass och godis.
Kiska jossa ostettiin karkkeja ja jätskiä.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vill ha en liten Fiat!
Tahtoo pikku Fiatin!