Hello. It´s me

Här om dagen behövde jag testa en grej i studion så jag behövde en modell. Någon sådan hade jag inte till hands här i min saliga ensamhet ( förutom hunden men det var liksom inte ett passande objekt ) så det fick ju bli jag själv.

Att ta ett självporträtt är något av det svåraste jag vet, men samtidigt är det också nyttigt att veta exakt hur obekvämt det är att stå framför kameran. Där står jag ju nämligen rätt så sällan. Dessutom kommer ju den tekniska sidan in också- det där med skärpan på rätt ställe, komposition och sådant ni vet. Svårt att göra ensam.   Men såhär blev det, och här är jag nu och fläker ut mig på era skärmar. Huhhu!

Det är SVÅRT. Att se sig själv på bild alltså. Och godkänna sig som man är. Säga att jo, jag är fin och duger som jag är.  Man har en bild i sitt huvud av hur man ser ut och så motsvarar bilden inte det man ser. Men någon gång så går det så att man äntligen är nöjd. Att det blir just så som man ser sig, eller vill se sig och acceptera sig och då känns det ju bara så bra.

Så ja vad vill jag säga?  Här är jag, så som jag är. Eller var igår alltså. När jag var kammad och sminkad och kände mig så som jag alltid skulle vilja känna mig. Fokuserad. Målmedveten. Mitt bästa jag.  Det är inte all dagar jag känner mig så, men den här bilden kan jag alltid ta fram när jag tvekar. När jag har en dålig dag och känner mig som en medelåders disktrasa. När tunikatanten  som är i mitten av klimakteriet viskar i mitt öra att bäst före dagen har passerat, eller när jag ser mig i spegeln halv sju på morgonen och blir lätt skrämd själv också. Jag vill vara lite nådigare med mig själv men det är en kamp. Varje dag.

HELLO. IT´S ME.
Eilen piti testata yhtä juttua studiossa ja tarvitsin mallin. Sellaista ei vaan ollut käytössä täällä pyhässä yksinäisyydessäni ( ellei koiraa lasketa mutta se nyt ei tähän sopinut) joten jouduin itse kameran eteen.

Omakuva on vaikea genre, mutta on samalla aika terveellistä tietää juuri miten epämukavalta tuntuu seistä linssin edessä. Itsehän en siellä linssin edessä juurikaan vietä aikaa. Lisätään siihen vielä tekniset vaikeudet kuten tarkentaminen, terävyys, sommittelu ja kaikki muu kun teet kaiken itse.  Tässä kuitenkin tulos ja tässä minä nyt tuijotan sinua näytöltäsi.

VAIKEAA!  Siis ei vaan teknisesti, vaan tämä itsensä näkeminen kuvissa. Oman itsensä hyväksyminen, ja se että pystyisi sanomaan että joo olen ok, kelpaan juuri sellaisena kuin olen. Päässä on eri kuva kuin näytöllä mutta joskus nämäkin kohtaavat ja tulee niin hyvä olo! Silleen että kuvasta tulee juuri sellainen kuin se sinun kuva päässäsi, sellaisena kuin kuvittelet olevasi. Onnistumisen iloa.

Tässä siis minä, sellaisena kuin olen. Tai olin. Eilen.  Kammattuna ja meikattuna ja sellaisena että kestän katsoa kuvaa itsekin. Tuntien sellaista mitä haluaisin aina tuntea. Keskittymistä. Määrätietoisuutta. Paras versio itsestäni minkä voin tuoda esiin. Aina ei ole sellainen olo mutta tämän kuvan taidan kaivaa esiin kun tarve vaatii. Kun on huono päivä ja olo on kuin keski- ikäisellä tiskirätillä, tai kun vaihdevuosia viettävä tunikatäti kuiskaa korvaani että parasta ennen päivä on jo ohitettu. Kun peilistä aamulla puoli seitsemältä katsoo joku ihan muu ja itsekin pelästyn.
Haluan olla itselleni armollinen mutta vaikeaa se vaan on. Taistelua joka päivä.

 

me

Advertisements

9 thoughts on “Hello. It´s me

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s