Hälsningar från skärgården. Jag sitter som bäst med en kopp rykande gott kaffe och en frukostmacka framför mig. Runt om mig surrar det av aktivitet. Det skramlar i köket, det ligger en iver i luften och folk yrar lite hit och dit.
Idag är ingen vanlig dag. Idag blir det bagarkurs här på Farmors Cafe´i Högsåra, och jag är här och följer det hela genom min lins, medan mannen i mitt liv ska dela med sig av sin kunskap om surdegsbakning.
Jag visste att det är en underbar miljö, även om den kanske inte visat sin bästa sida med snålblåst, regn och hagelskurar. Våren lyser med sin frånvaro men inne är det desto mysigare med en brasa som knastrar hemtrevligt. Vi landade här igår och blev så varmt mottagna att jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva det. Vi möttes vid färjan av någon som kan jämföras med vackra Malin på Saltkråkan. Rufsigt blont hår i en nonchalant knut, stor myströja och en urgammal charmig sommarcykel. Som taget ur tidningen Lantliv och jag önskar jag hade haft kameran framme då.
Tänk er ett gammalt hus från 1700 talet, ett litet mysigt rum med såpaskurade golv och så gamla fönster att världen blir lite fladdrig och vind. Det sammetslena urgamla golvet lutar sådär att man tror att man ska bli sjösjuk. Ett litet runt bord har en yta som berättar flera generationers historia. En taklampa lyser lågt ovanför bordet, sådär att alla får mjuka anletsdrag och rosiga kinder och lite glansig blick . Eller var det kanske rödvinet?… Mörkret faller där ute och kring det runda bordet samlas människor från byn. Människor som alla har sitt hjärta här. Människor som är hjärtliga, pratsamma och varma och bjuder på en mat som är så himmelskt god att själen hummar. Kvällen byts till natt och motvilligt drar man sig till sängs. Man vill ju dra ut på det goda så länge det går. Ta in alla intryck, god mat, vin, all värme och alla smaker, men följande dags program kräver en god natts sömn.
Jag förevigar det mesta av miljön på bild, men stämningen vid bordet vill jag inte förstöra med min kamera. Vissa saker ska man bara njuta av, här och nu.
VIIKONLOPPUTUNNELMISSA
Terveiset saaristosta. Pöydällä edessäni on lämmin kuppi kahvia ja lautasella ihana aamupala. Ympärillä on kaikenlaista hulinaa ja ilmassa on odotuksen ja pienen jännityksen tuntua. Tämä ei olekaan mikään tavallinen päivä. Tänään pidetään leivontakurssia tällä Farmors Cafeessa Högsårassa ja mieheni on täällä opettamassa miten taikinajuurella leivotaan. Itse olen täällä seuraamassa tapahtumia kameran kautta.
Tiesin että tämä on ainutlaatuinen ympäristö vaikka sää ei kyllä ole näyttänyt parhaita puoliaan. Tuuli on kylmä, sadetta ja rakeitakin on ollut tarjolla. Kevät antaa odottaa itseään mutta sisällä on ihanan lämmintä ja takassa ritisee kodikas tunnelmallinen tuli. Tulimme tänne eilen ja vastaanotto oli niin lämmin etten oikein pysty sitä kuvailemaan. Lautalla oli vastassa henkilö jota voisi verrata vaikka Saariston Lapset kirjan kauniiseen Maliniin. Vaaleat hiukset huolettomassa nutturassa, reilun kokoinen lämmin neule ja kulkuvälineenä ikivanha fillari. Kuin suoraan Lantliv lehdestä, ja minua harmitta vieläkin että kamera oli vielä laukussaan takakontissa.
Kuvittele edessäsi parisataa vuotta vanha talo jossa on pieni huone. Siinä on ihanat vanhat samettipintaiset lankkulattiat ja ikkunoissa maailma vääristyy silleen ihananasti koska lasi on niin vanhaa. Lattia viettää niin että melkein tulee merisairaaksi ja vanhan pyöreän pöydän pinnasta löytyy monen sukupolven jättämät jäljet. Matalla roikkuva kattovalaisin tekee ihmisten piirteistä pehmeät, posket ovat punaiset ja silmät kiiltävät. Vai johtuuko se punaviinistä? …
Ilta hämärtyy. Pöydän ympärille kerääntyy talon ja kylän väkeä. Heidän sydämet ovat täällä. He ovat iloisia, ihanan puheliaita, lämpimän vieraanvaraisia ja tarjoavat niin ihmeellisen hyvää ruokaa että sielussa humisee. Ilta vaihtuu yöksi ja vastahakoisesti vetäydymme omiin oloihin nukkumaan. Tekee mieli istua vielä pidempään, nauttia kaikesta hyvästä- ruuasta, viinistä, lämmöstä ja erilaisten sielujen kohtaamisista. Seuraavan päivän velvollisuudet kuitenkin kutsuvat.
Tallenan miljöön muistikortille mutta pöydän ympärillä olevaa tunnelmaa en halua rikkoa kuvaamisella. Joistain asioista kannattaa nauttia ihan vaan sellaisina kuin ne on, ei linssin läpi.
I salen är det vackert dukat för kursdeltagarna.
Salissa kaunis kattaus odottaa kurssilaisia.
livingwithmycamera.wordpress.com 