LOFT

Idag besökte jag innerstan för ett arbetsmöte och hem kom jag med fyra bokstäver. Jag hade en tanke om att måla dem svarta men det får bli ogjort. De skulle ju inte synas så bra då. Om nu någon undrar varför jag valde just dessa bokstäver så är det ju för att huset vi bor i heter så. En gammal fabriksbyggnad med lägenheter i loft stil. Så därför.

Bokstäverna är från Presento.

LOFT
Tänään kävin kaupungilla työpalaverissa ja kotiin tullessa minulla oli mukanani neljä kirjanta. Ajatuksena maalata ne mustaksi mutta en kyllä aiokaan. Eiväthän ne sitten erottuisikaan niin hyvin kuin nyt. Jos nyt joku ihmettelee näiden kirjainten tarkoitusta niin voin kertoa että asumme vanhassa tehtaassa johon on tehty loft tyyppisiä asuntoja ja talo on tietysti nimetty sen mukaan. Että siksi.

Kirjaimet ovat Presentosta.

 

 

En sak in och en ut?

Vi städade källarskrubben häromdagen, och ut åkte en del. Ur vitrinskåpet åkte också några helt onödiga prylar ut och sist och slutligen förde jag väl två Ikea kassar med grejer samt en tv till Ekotori. Vilken skön känsla! Fortfarande finns det grejer att rensa, och stundvis känner jag mig nästan besatt av tanken att röja ut och bara äga det där allra nödvändigaste. Galet så mycket man äger egentligen och då har vi ju ändå flyttat ett antal gånger under de senaste åren.
När det riktigt kommer till kritan så behöver man ju verkligen inte så mycket för att leva ett helt normalt liv. Ta till exempel påslakan. Man behöver bara två uppsättningar + ett för gäster. Man behöver verkligen inte tio! Och tallrikar? Ett dussin av varje sort och i neutral stil då kan man ha dem året om till både fest och högtid. Dukningen kan varieras med annat, som tex olika servetter och med naturmaterial som man kan hämta in för att pryda bordet. Och hur många blomvaser behöver man egentligen? En stor och en liten kanske? Om blomvasen går att använda till annat också ( typ ljuslykta så är det ju ett plus) När det gäller kläder använder vi aktivt ca 10-20% av våra plagg och resten bara hänger där och väntar.

Men någon minimalist blir det aldrig av mig för jag älskar ju vackra saker, men jag känner att det här med att bo smått har haft en riktigt positiv inverkan på min konsumtion. Numera  tänker jag efter lite extra före jag köper något och jag försöker också undvika impulsköp. Förra veckan gick det ändå lite dåligt på den fronten bara, när jag kikade in på Jysk och hittade detta fina lådset för ynka 3 euro. Till mitt försvar kan jag säga att de faktiskt genast fick en uppgift och nu är fulla med värmeljus för någonstans ska ju de också förvaras. Jag har  köpt bussigt med värmeljus för i höstmörket är vilken lilla ljuskälla som helst en skön tröst. Och dessutom så förde jag bort mycket mer än jag tog in!

RAIVAUSTA
Toissapäivänä siivosimme kellarikomeron ja sieltä lähtikin vähän tavaraa. Vitiriinikaapistakin lähti jotain turhaa tavaraa ja loppujen lopuksi vein ekotorille kaksi kassillista tavaraa sekä yhden television. Tulipa hyvä fiilis! Edelleen löytyis raivattavaa ja välillä tuntuukin siltä että olen saanut jonkinlaisen raivauspakkomielteen ja haluan omistaa vain sen kaikista tarpeellisen. Hassua että vieläkin löytyy raivattavaa vaikka olemme muuttaneet monta kertaa viimeisten vuosien aikana.
Totuushan on se, ettemme kovinkaan paljon tavaroita tarvitsekaan. Mieti vaikka pussilakanoita. Tarvitset kahdet. Yhdet käyttöön, sillä aikaa kun toiset ovat pesussa. Ja vieraille yhdet ehkä? Kymmeniä ei tarvitse kukaan. Ja lautasia? Tarvitaanko erillisiä juhla astiastoja? Meillä ei anakaan ole, vaan samat on käytössä juhlana ja arkena ja kattausta vaihdellaan erilaisilla serveteillä. Kattaukseen voi myös kerätä koristeita luonnosta. Entä montako kukkamaljakkoa ihminen tarvitsee? Ehkä yhden ison ja yhden pienen? Ja jos ne voi käyttää vaikkapa myös lyhtyinä, niin vielä parempi.

Minimalistia minusta ei kuitenkaan koskaan tule sillä rakastan kauniita kivoja esineitä, mutta jotenkin tämä compact living och myönteisellä tavalla vaikuttanut kulutuskäyttäytymiseeni. Nykyään harkitsen hankintojani tarkemmin ja yritän välttää heräteostoksia. Viime viikolla en kuitenkaan ihan onnistunut siinä, kun satuin käymään Jyskissä ja löysin tämän ihanan laatikkosetin joka maksoi vai vaivaiset kolme euroa. Puolustuksekseni voin sanoa että ne ainakin tulivat heti käyttöön, sillä ne ovat nyt täynnä lämpökynttilöitä.  ( Jossain nekin on säilytettävä ja syksyksi olen ostanut niitä koska pimeydessä pienikin tunnelmavalo on jotenkin lohduttava). Sitäpaitsi minähän vein pois paljon enemmän kuin toin kotiin!

 

 

Torkställning

Det blir lite tvära kast i innehållet i den här bloggen men eftersom det är en lifestyle blogg ger jag mig friheten att inte fastna i bara fotografering eller bara inredning utan hatta lite hit och dit.

Jag har länge tänkt att jag ska prata om något så tråkigt som torkställningar. Att torka byke är väldigt trist ämne i sig och jag kan med handen på hjärtat säga att en bykställning är en av de fulaste saker man kan ha i sin inredning. Dessutom känns de oerhört opraktiska och har en klämrisk som jag hatar. Står de inte i vardagsrummet så står de i badrummet. Men ibland kan man inte välja, tyvärr. Bor man trångt och har ett minimalt badrum så kan man kanske inte göra så mycket åt saken.

Vi har ett ganska stort badrum och en bastu. Vi började med en bykställning i metall, en stor med “vingar” att fälla ut, ni vet. Men jag hatade den för den var alltid i vägen i duschutrymmet, även när den inte var i bruk.  Tack och lov har vi en bastu och där gjorde mannen en lösning som vi inte ångrar. En rundstav på s-krokar. Här hänger kläderna vackert i rad på galgar och småbyket hänger på “bläckfisken” Enkelt och organiserat och utan vik-steck och skrynklor. Torkar snabbare och är inte i vägen! Om man är händig kan man konstruera en på linor så man kan hissa den uppåt och neråt. Det kanske är en bra badrumslösning för den trångbodde?
P.s stången ska givetvis vara långt från bastuugnen.

 

PYYKKIPÄIVÄ
Nyt tähän tuleekin aika sekalaista postausta mutta koska blogi on ns lifestyle blogi otan vapauden pomppia aiheiden välillä vapaasti. En halua juuttua pelkkään valokuvaukseen tai sisustukseen.

Olen jo jonkun aikaa ajatellut tätä pyykkipostausta. Tai pyykkiteline- aihetta siis. Inhoan pyykkitelineitä. Se on historian rumin sisustuselementti ja usein se vielä seisoo aika keskeisellä paikalla kodeissamme. Siinä on aina vaara että sormet jää väliin ja harvoin siitä on kovinkaan helppo käsitellä, hutera kuin se yleensä on. Joskus valinannavaraa ei kuitenkaan ole, jos koti on pieni.
Meillä on suhteelisen iso kylppäri ja saunakin löytyy. Aloitimme pyykkitelineellä suihkutilassa mutta inhosin sitä että se oli aina tiellä, jopa silloin kuin se ei ollut käytössä. Onneksi keksimme sitten ratkaisun ja mies kiinniitti tuollaisen puisen tangon s- koukkujen avulla kattoon. Siinä vaatteet kuivuvat nyt nätissä rivissä omilla henkareillaan ja pikkupyykit nipsujen kanssa “mustekalassa”. Eivät ole tiellä. Jonkinlainen narusysteemi jolla pystyisi vetämään tuollaisen ylös katonrajaan saakka olisi varmaan pienen kodin kylppäripelastus?
Itse ainakin koen että pyykit kuivuvat nopeammin kun eivät roiku tuplana missään eikä niihin myöskään jää taittojälkiä. Iso plussa!

ps. jos saunaan laittaa niin mahdollisimman kauas kiukaasta tietysti!

 

 

Dop

För några veckor sedan fick jag fotografera ett dop. Det är alltid lite spännande att fota i kyrkor för ljuset är verkligen begränsat. Å ena sidan önskar man sig en solig dag men egentligen blir det bara värre när det blir mer ljus för konstrasterna mellan det mörka och det lilla ljusa som strömmar in genom ett stort sidofönster blir så stor. Då blir det svårt att exponera rätt. Idealet vore stora fönster på vardera sida men så det sällan då sakristian ofta är just på ena sidan framme i kyrkan.
Vid detta dop var prästen helt fantastisk. Jag pratade med honom just före och fick ge önskemål för hur alla skulle stå så att ljuset skulle vara bäst. Han var annars också en helt huippu typ, om man får använda sig av ett sådant utryck. Nytt för mig var att han tog babyn i famn efter ceremonin och gick runt till alla för att presentera den nya lilla församlingsmedlemmen. Vilken vacker gest!
Av hänsyn till alla gäster blir det mest stämningsbilder, som ni kanske förstår.

KASTE
Vähän aikaa sitten sain kunnian kuvata kastetilaisuutta. Kirkossa on aina vähän jännää koska valo melko on rajoitettua. Jotenkin sitä ehkä toivoisi auringinvaloa mutta toisaalta se vain kasvattaa sisällä olevan ja ikkunasta tulevan valon eroa jolloin on tosi vaikea valottaa okein. Idealitilanne olisi isot ikkunat molemmin puolin mutta harvemmin se on vanhoisssa kirkoissa näin.
Tässä tilaisuudessa pappi oli aivan loistava. Juttelin hänen kanssaan ennen kastetta ja sain esittää toiveita seisomajärjestyksen suhteen jotta valo-olosuhteet olisivat mahdollisimman suostuisat. Hän oli muutenkin huipputyyppi, jos näin voi sanoa. Uutta minulle oli myös se, että hän nappasi vauvan syliin kasteen jälkeen ja käveli läsnällä olevien vieraiden luo esittelemään seurakunnan uuden jäsenen. Lämmin mukava ele.
Otan tässä muut läsnäolijat huomioon ja julkaisen lähinnä tunnelmakuvia.

 

 

 

 

 

 

 

 

Att vara lilla hjärtats Papu

Förra veckan var lillfröken minsann i farten ( första bilden ) men sen blev hon sjuk. Igår och idag har jag vabbat med henne. Eller kanske det heter vabbabat när man förkortar vård av sjukt barnbarn? Anyway så har vi alltså haft egen kvalitetstid i dagarna två. Jag försökte ju jobba lite också på sidan om, med lite mail och så, men med klen framgång. När man inte ens är två år fyllda så är ju det där med att måla, rita och äta själv lite komplicerat. Man behöver liksom hjälp med allt och så vill man ju ha Famu nära.  Men se ändå så fint hon greppar penseln!
Hon kan inte säga Famu heller, utan kallar mig “Papu”. Jag hade minsann lite svårt att hålla mig för skratt när hon vaknade från sin dagssömn i sovalkoven och jag hörde henne ropa med mjuk och frågande röst: Paaapuuu? Paapuu??? ( Famu, var är du? ) Och jag var ju inte långt borta…  och sen blev det mellanmål och innan vi visste ordet av så blev hon hämtad av sina föräldrar. Med sig fick hon de fina konstverken hon hade målat. ❤

***

PAPU JA PIKKUINEN 
Pikkuinen oli viime viikolla vauhdissa ( ensimmäinen kuva) mutta sairastui sitten räkätautiin. Hän on saanut olla minun kanssa nyt kaksi päivää ja se onkin ollut varsinaista laatuaikaa. Yritin kyllä tehdä jotain töitäkin, kuten vastata meileihin ja sen sellaista-  mutta huonolla menestyksellä. Kaikenlaiset askareet kun ovat alle kaksivuotiaalle vielä vähän hankalat ja sitäpaitsi Famun pitäisi olla lähellä koko ajan. Tai Papu, hän siis kutsuu minua papuksi kun tuo Famu ei vielä oikein istu suussa. Oikein  istuu pensseli kyllä kädessä!
Kyllä pidätin naurua kun päiväunien jälkeen makuualkovista kuului pehmeällä sävyllä huudettu ” Paapuuu?   Paapuuu???” ( Missä Famu olet? ) Enkä kovin kaukana ollut… ja sitten syötiin välipalaa ja yhtäkkiä pikkuisen vanhemmat saapuivat hakemaan häntä kotiin. Mukaan menivät ihanat omat taidetokset. ❤

 

 

 

 

 

FADO

Jag är en stor vän av stämningsbelysning och punktbelysning. Mannen stiger upp före mig och jag har känt att jag inte riktigt gillat taklampans skarpa sken sådär vid 06-tiden på morgonen. (inte ens sovalkovens gardiner har hjälpt )  Därför fick Fado flytta in hos mig. Den står nu på rottingbordet och lampan som var där förut flyttade till köksbordet för att fungera som mjuk morgonbelysning.

Jag testade först Fado med en glödlampa som ser sådär lite gammeldags ut, men jag upplevde att ljuset blev för starkt på kvällen. I dagsljus var det snyggt men på kvällen kände jag mig bländad. Därför fick ledlampan Trådfri ( som jag skrivit om tidigare ) bli lösningen. Den går ju att dimma ner sådär mysigt. Aj lajk!

***
FADO
Olen tunnelma- ja kohdevalaisun suuri ystävä. Mies herää ennen minua ja olen tuntenut pientä ärsytystä kun kattovalon kirkas valo on herättänyt myös minut. ( verhotkaan eivät auta ) Siitä syystä Fado muutti meille. Sen paikka on nyt rottinkipöydällä josta toinen valaisin muutti ruokapöydälle toimimaan pehmeänä aamuvalaisimena.

Testasin Fadoon sellaista kivan näköistä vanhantyyppistä lamppua mutta ja vaikka se näytti tosi kivalta päivällä, oli valo aivan liian kirkas illalla.  Sen takia ledlamppu Trådfri josta olen aikaisemmin kirjoittanut , saintoimia ratkaisuna sillä sehän on mukavasti himmennettävissä. Aj lajk!

 

 

 

 

Åbodagen

Igår firades Åbodagen i strålande solsken, stiltje och höstvärme. Blommor kastade ner i ån för att hedra offren, de anhöriga och alla hjältar i knivdådet för en månad sedan. Vacker gest, tycker jag och där låg de där blomstren och guppade i vattnet, och himlen speglade sig så att det såg ut som att blommorna också guppade i himlen.

Lite senare och högre upp i ån startades en rensingsoperation och dykare plockade upp skrot ur Aura å. Mest cyklar, men också annat. En bra påminnelse för folk att skräpet faktiskt inte försvinner bara för att det syns.
Trots skräp och fula saker var Åbo så otroligt vackert igår. Till och med den fyrkantiga biblioteksbyggnaden såg annorlunda ut och jag kände att jag äntligen kunde acceptera den där lådan som byggdes bredvid den gamla fina bygganden.
Det var långa köer till museerna, marknad på torget och allmän feststämning. En fin söndag med andra ord.

 

TURUN PÄIVÄ
Eilen vietettiin Turunpäivää auringonpaisteessa. Oli tyyntä ja lämmintä ja ihmisiä oli liikkeellä. Aurajokeen heitettiin kukkia puukotuksen uhrien, omaisten ja sankareiden kunnioittamiseksi. Kaunis ele ja siinä ne kukat sitten kelluivat, taivaan peilautuessa kauniisti veden pintaan.

Ylempänä hieman myöhemmin alkoi puhdistusoperaatio jossa Aurajoki puhdistettiin. Sukeltajat toivat pintaan polkupyöriä ja metalliromua. Muistutus siitä etteivät romut häviä vaikka me emme niitä näkisikään.
Romuista huolimatta kaupunki näytti kauneimman puolensa ja jopa tuo laatikkomainen kirjastorakennus näytti kauniilta. Vihdoin voin hyväksyä sen että tuon vanhan kauniin kirjastorakennuksen viereen rakennettiin lasinen laatikko.
Museoihin oli valtavat jonot ja torilla markkinat. yleistä juhlahumua ilmassa. Toisin sanoen ihana sunnuntai.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pillerpaller

Inför en lång mörk vinter är det bra att börja tanka vitaminer. Vi är lite knakiga av oss i lederna så klämmer i oss lite andra piller också, både mannen och jag, så det blev dags att fundera på snygg förvaring. Gömmer man undan pillerburkar så glömmer man ju att ta dem, men läkemedelsburkar i sig är inte särskilt snygga att ha framme på matbordet. Några loppisfyndade burkar blev lösningen för en bra förvaring där allting syns och man faktiskt kommer ihåg att ta dem.

MEN OBS Såhär ska man ju INTE göra i ett hushåll där det finns barn! Vi kan gott låta dem stå framme eftersom det är bara vi två här, men när lilltjejen kommer på besök så får de stå högt uppe på en kökshylla.

 

PILLEREILLE PAIKKA
Pitkän talven varalle on jo hyvä tankata vitamiineja. Meillä molemmilla on aika natisevat nivelet joten syödään vähän muitakin pillereitä. Oli jo aika miettiä niiden säilytystä sillä mielestäni pilleripurkit eivät ole kovin kauniita keittiönpöydällä, ja jos ne laittaa johonkin jemmaan ne jää ottamatta. Muutama kirpputorilta löytynyt lasinen purkki sopi tähän loistavasti ja nyt ne ovat esillä mutta kuitenkin ihan eri näköisenä.

MUTTA HUOM tätähän EI kannata soveltaa lapsiperheessä. Meille se sopii loistavasti kun ollaan täällä vain kahdestaan kaksi aikuista, mutta kun pikkuinen tulee käymään nämä purkit nostetaan korkealle keittiön hyllylle.

 

 

Sommarens sista, höstens första

En liten varning: Detta inlägg innehåller mycket bilder. På gränsen till överdos, men detta är en blogg vars mening är att få utlopp för ett översvallande fotointresse. Vill du läsa djupa debattinlägg får du skrolla vidare till en annan blogg. 🙂

Vi satt en kväll och funderade på vad vi skulle göra. Vi har promenerat mycket men just nu är långpromenader uteslutet på grund av en del hälsoproblem och just denna kväll var cykel inget alternativ heller. Vi tog bilen till Runsala. Åbo Botaniska trädgård levererar en makalös färgprakt just nu. Sensommarblomster som fullkomligt exploderar i färg! Helt sanslöst med denna färgprakt och då talar vi alltså inte om träden, för ruskan ( höstglöden) har vi ju framför oss ännu. Mannen fotade också, och det är skoj att se hur olika vi ser på saker. Sakta men säkert utvecklas hans kamerateknik också och det är roligt att se alla hans framsteg. Tillsammans går vi igenom och jag hjälper med editeringen för han har ett litet handikapp- han är färgblind. Inte så lätt alla gånger att förstå den världen, kan jag säga. Han missar ändå inget, men vi ser världen och färgerna lite olika så klart.

Men tillbaka till stämningen. När solen sakta gick neråt målade den fram blommorna så vackert att jag nästan tappade andan.
Vid första anblicken är det ju bara en färggrann trädgård, men när man går på djupet och verkligen ser, då får man uppleva en annan dimension. Jag ser den genom min kamera. Ser du?

 

 

KESÄN VIIMEISET –  SYKSYN ENSIMMÄISET
Ja pieni varoitus: tämä postaus sisältää runsaasti kuvia. Ollaan jo yliannostuksen rajalla mutta tämä on blogi jonka tarkoitus on sulloa ulos maailmalle tätä ylitsekumpuavaa kuvausintoa. Kiihkeitä mielipidepostauksia voit etsiä muualta. 🙂

Istuttiin eräänä iltana miettimässä mitä keksittäisiin. Olemme kävelleet paljon mutta viime aikoina terveydelliset jutut ovat olleet esteenä reippaille kuntolenkeille. Pyöräilykin on ollut haasteellista, joten menimme autolla Ruissaloon. Turun kasvitieteellisessä puutarhassa kuukkii nyt täysillä ja värien loisto on huikea. Loppukesän kukat suorastaan hehkuivat ilta-auringossa! Ihan mieletöntä kun ajattelee että ruskakin on vielä kokematta.
Mieskin kuvasi, ja mielenkiinnolla seuraan miten eri tavalla me näemme asioita. Hän edistyy tekniikan suhteen ja on mukava seurata kehittymistä. Yhdessä käydään kuvat läpi ja autan editoinnissa sillä hänellä on pieni ongelma- hän on värisokea. Se onkin asia jota minun on vaikea hahmottaa, mutta tämä ei mitenkään vie häneltä mitään pois, me vain näemme värit vähän eri tavalla.

Mutta takaisin tunnelmaan. Kun aurinko laski, sen lämmin pehmeä valo sai kukat loistamaan henkeäsalpaavan kauniisti. Ensi näkemältä tämä on vain värikäs puutarha mutta kun oikeasti keskittyy niin saakin kokea ihan uuden ulottuvuuden. Minä näen sen kameran etsimen läpi. Näetkö sinä?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att SE, inte bara titta

Här om kvällen tog jag cykeln och kameran och for iväg på en runda. Åbo är en fantastisk cykelstad och jag är så lycklig över min fina cykel!!
Jag tog en tur till slottsparken och fotade en stund och när det började skymma styrde jag hemåt. Det blev med andra ord ingen lång runda men desto fler bilder istället. Hösten är spännande för det spelar ingen roll om man fotar i färg eller svartvitt- det blir en härlig stämning ändå, mest beroende på det låga ljuset och de långa skuggorna.

De sista bilderna är tagna vid åstranden i följande kvarter från oss, med en blomlåda i förgrunden och Bore med sina fina lyktor i bakgrunden. Mer än så behövs inte, det vackra finns precis framför våra ögon bara vi håller dem öppna. Det gäller att SE istället för att titta.

Alla dessa bilder tog jag mitt mitt Tamron 90 mm 2.8 macro- objektiv. Man behöver alltså inte bara ta macrobilder med ett sådant objektiv. Det funkar på både porträtt och miljö också. Ett stort plus är att det har en stabilator, vilket är guld värt vid lite längre slutartider och mörkare förhållanden.

 

ILTALENKILLÄ
Muutama ilta sitten otin fillarin ja lähdin kameran kanssa lenkille. Turku on ihana pyöräilykaupunki ja iloitsen niin ihanasta pyörästäni!!
Poljin linnanpuistoon ja kuvasin siellä jonkun aikaa. Toisin sanoen tosi lyhyt lenkki mutta sitäkin enemmän kuvia. Syksy on jännää kuvausaikaa koska valo on matalalla ja varjot pitkiä. Mustavalkokuviinkin tulee ihana fiilis vaikka syksyn kauniit värit eivät niissä näy.

Viimeiset kuvat otin jokirannassa, ihan kotinurkilla. Iso kukka-asetelma etualalla ja taustalla Bore-laiva valoineen. Muuta ei tarvita. Pitää vaan pitää silmät auki ja olla tarkkana. Kaikki kaunis on siinä ihan edessämme. Siihen vain tarvitaan tarkkasilmäisyyttä ja kykyä nähdä, ei vain katsella.

Kaikki kuvat otin Tamronin 90mm 2.8 macro- linssillä. Se sopii siis aivan loistavaksi myös muuhun kuvaukseen kuin makroiluun! Se on myös loistava potrettilasi ja siinä on kuvanvakain.  Älyttömän ihana linssi jonka hankintaa en kadu!