Lite för nära kanten ibland

Det har varit några riktigt tuffa veckor och nu sitter jag här med ett veckoslut helt öppet framför mig. INGET jobb denna helg.
Helt utan att jag märkte det balanserade jag på orkens yttersta kant och igår kände jag mig så svag, utpumpad, ledsen och skör. När man petade på mig gick jag i bitar, kändes det som. Tack och lov har jag underbara arbetskamrater som höll mig upprätt.

Utan att jag planerat eller förstått vartåt det barkade hade jag plötsligt jobbat 19 dagar i ett sträck utan vilodag. Det bara blir så ibland, när det blir många extraturer på ena jobbet av en eller annan anledning, och jag på de några få lediga dagarna där emellan jobbar med mitt eget företag. Oftast jobbar jag med både och på en dag. Det blir ju så när saker måste skötas, mail måste skrivas, bilder redigeras, och pappersjobben skötas. Och jag brukar ju orka, för riktigt såhär mycket jobb brukar det inte alls vara.

Nu har det ändå varit en massa extra på jobbet hela våren och både mars och april har varit månader då jag haft svårt att få till det med lite egentid.  Nu blev det riktigt körigt och tungt på slutrakan med hårda jobbpass, väldigt tunga tråkiga besked som bekymrar och en benvärk från helvetet som gjort det hela bara jobbigare. Jag ville bara flyta ut över golvet och gråta igår. Jag var nära kanten igen.
Eller nära väggen. Den där berömda ni vet, som man talar att folk går in i.
Så nu bromsar jag.
Andas.
Bara är.

****

ÄÄRIRAJOILLA
Takana on ihan hullut työviikot ja nyt istun tässä ja yritän laskeutua viikonlopun viettoon. Viikonloppu ILMAN töitä.
Huomaamatta olin ajanut itseni ihan jaksamisen äärirajoille, ja eilen tunsin itseni hauraaksi, heikoksi, itkuiseksi ja väsyneeksi. Jos minuun koski menin palasiksi.
Onneksi ihanat työkaverit pitivät minua pystyssä.

Huomaamattani tilanne meni siis siihen että tein töitä 19 päivää putkeen ilman lepopäivää välissä. Joskus se vaan menee sellaiseksi, kun tulee ylimääräisiä työvuoroja syystä tai toisesta, ja siinä välissä teen oman yrityksen töitä. Usein teen kahta työtä saman päivän aikana. Koska lasku, meilit, kuvat ja paperityöt…
Yleensä jaksan ihan hyvin koska eihän minulla aina ole näin paljon työvuoroja. Tänä keväänä on kuitenkin olllut sitä sun tätä ekstraa töissä ja maalis- huhtikuun aikana minulla on ollut todella vähän omaa aikaa.

Tässä loppusuoralla olin kovilla kun työvuorot olivat raskaita, sairaan paha jalkasärky vaivasi ja valvotti, ja sain vielä kuulla raskaita uutisia joista seurasi äärimmäisen suuri huoli. Olin lähellä tuupertua kaiken paineen alla. Olin lähellä sitä rajaa missä omat voimat eivät enää riitä. Jossa uupumus ottaa ylivallan.
Painan hätäjarrua.
Pysähdyn.
Hengitän.

Grape-022

 

Advertisements

10 thoughts on “Lite för nära kanten ibland

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s