När man försiktigt kikar in

Smyger försiktigt in här igen och ser hur det känns. Jag har verkligen inte velat pressa mig själv till någonting alls, bara varit och gjort saker som kännas bra. Till det har hört att måla. På bloggen och instagram har det varit rätt så tyst.

När jag var yngre ritade jag väldigt mycket. Det blev tuschteckningar och senare också akvarell blandat med tusch. I något skede när barnen var små, testade jag på oljemålning men det var opraktiskt då det luktade starkt och var svårt att hantera i en höghuslägenhet. Sådär överlag har väl skapandet ändå alltid varit närvarande. Har det inte varit i form av målande eller tecknande så har det varit att sy, sticka eller piffa hemmet. Till sist också fotandet och det känns ju allra mest som min grej.

Men den här utmattningen, tröttheten eller vad jag nu ska kalla den, gjorde att jag inte ens ville greppa kameran för en stund, utan grabbade penseln istället. Jag klämde ut lite rester av det som blev över när jag målade fotobakgrunder och så kluddade jag på helt spontant. Ja, någon vision hade jag väl, men jag kan berätta att slutresultatet var ungefär hundra mil från vad jag hade tänkt. Men åtminstone kan man väl säga att det verkligen var kravfritt då.

VAROVASTI TUNNUSTELLEN
Hiivin varovasti tänne blogin puolelle ja kokeilen miltä tuntuu. En ole viime päivinä halunnut vaatia itseltäni mitään, vaan tehdä mukavia täysin stressittömiä asioita kuten esimerkiksi maalaaminen. Blogi ja insta hiljenivät hetkeksi.

Nuorempana piirsin paljon. Tussipiirustuksia lähinnä, ja myöhemmin sekoitin mukaan myös akvarellejä. Lasten ollessa pieniä testasin myös öljyvärejä mutta asuimme silloin kerrostalossa ja se oli hajujen ja käsittelyn takia hankalaa. Voin kuitenkin sanoa että luovuus on aina ollut läsnä. Jollei piirtämisen ja maalaamisen muodossa niin neulomisen, ompelun tai kodin tuunailun muodossa. Viimeisenä sitten valokuvaus, joka  ihan selvästi on se minun juttu.

Tämä uupumus, väsymys, vai miksiköhän sitä kutsuisin, teki hetkellisesti sen, etten yhtäkkiä jaksanut innostua edes kamerasta vaan tartuin siveltimeen. Puristin vanhoista tuubeista viimeiset värit ( ne joita käytin kun tein kuvaustaustoja ) ja aloin suttaamaan. Kai minulla jonkinlainen visio oli, mutta voin sanoa että se on kilometrien päässä tuosta lopputuloksesta. Tähän voi sitten vain todeta että olipahan ainakin ihanan stressitöntä.

tavla-1-054

Tavla-2--056

Tavla-3j-079

One thought on “När man försiktigt kikar in

  1. Åh…..precis så skulle jag också vilja göra!…..bara plocka fram penslar. färg och duk och måla “nonfigurativt”. Skulle bara vilja leka med färger och skapa utan krav, men om jag ska greppa målarpensel idag blir det inget tavelmålande. Fönsterfoder väntar på att bli målade i grått så vi blir klara med vår hall/trapphusrenovering någon gång,,,,,fast just nu har jag inte den minsta lust att måla något sånt så jag struntar i det. Tror jag plockar fram mitt nya inredningsmagasin och blir lite inspirerad istället 🙂
    Ha en skön helg. Skickar en vårkram till dig!

    Liked by 1 person

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s