Ett snack med mig själv

Om tretton dagar fyller jag år.

Inget händer över en natt och inget förändras ju för att dygnet byter, men den dagen ger mig ändå lite ångest. För första gången i mitt liv upplever jag något av en ålderskris.
För vet ni, fatta alltså, jag fyller 50 år!!! Knappt så jag kan säga det högt. Inte ens att bli farmor för två år sedan fick mig att förstå att det faktiskt är så.

 Det är ju inte möjligt.

Alltså föreställ själv dig att du är 30 år och någon väcker dig på morgonen och påstår benhårt att jo – du är femtio. Du ÄR det på riktigt. Det är ju bara så förbryllande! Ett riktigt mind-fuck om man nu får lov att använda sig av fula ord. Jag är ju samma flicka jag alltid varit, lite sprallig och busig och ibland lite knasig och pinsam…

Men jo, onekligen så känner jag ju att kroppen minsann inte är trettio, snarare sjuttio, och kappsäcken med levnadsvisdom och erfarenhet har blivit tyngre. Självförtroendet har vuxit med åldern också – på nåt vis är det så skönt att veta att man inte behöver ta skit, inte behöver bry sig, och att man vågar vara sig själv och ta för sig. Så ja, helt fel är det kanske ändå inte att bli vuxen. Men förbryllande. Riktigt galet förbryllande!





EI SAMPURA!
Kolmentoista päivän päästä on syntymäpäiväni. 

Mikään ei yhdessä yössä muutu, mutta tuo päivä ahdistaa kuitenkin. Ensimmäistä kertaa elämässäni läpikäyn jonkinlaista ikäkriisiä. 
Ajatelkaa nyt! Täytän siis 50 vuotta!! Tuottaa jo ongelmia sanoa ääneen… Ei edes isoäidiksi tuleminen pari vuotta sitten saanut minua tajuamaan että näin on.

Eihän tämä ole mahdollista! Siis kuvittele itse että kolmekymppisenä sinut herätetään aamulla ja kerrotaan että olet viisikymppinen!! Että kivenkovaa väitetään asian pitävän paikkansa etkä itse ymmärrä yhtään mitään, koska olet vielä ihan sama tyttö joka edelleen pelleilee ja hulluttelee. 

Pieni mindfuck jos saan käyttää rumaa sanaa…

Mutta joo, keho kyllä kertoo olevansa vaikkapa seitsemänkymmentä ja matkalaukussa on jo aika painavaa elämänviisautta ja jos jonkinlaista kokemusta. Itsetunto on kasvanut viime vuosien aikana silleen ettei ihan mitä tahansa paskaa niele, ja sitä uskaltaa olla oma itsensä ja vaatiakin jo jotain. Ei se siis ihan pahastakaan ole, tämä aikuistuminen. Mutta hämmentävää se on. Tosi tosi hämmentävää.

Jotta tottuisin ajatukseen tässä tulevina viikkoina ennen h- hetkeä, laitan tänne kasan kuvia joissa mulla ei ainakaan ole viiskymppinen olo.

 

IMG_8753

unnamed-4

unnamed-3

unnamed-7

fest

 

Advertisements

2 thoughts on “Ett snack med mig själv

  1. Hälsningar från en 51 åring 😄. Vi konstaterade med vänner att vi inte kan kalla oss riktigt unga längre men å andra sidan är det ganska skönt att vara 50. Hellre det än 20 år, alla gånger. Livserfarenhet i bagaget och bättre självförtroende och man tar ingen skit längre. Men lite skrämmande att tiden går så fort,

    Liked by 1 person

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s