Den som följt mig ett tag vet att mannen och jag njuter av helgfrukostar. Speciellt skönt är det om jag är ledig. Tyvärr har det under de senaste månaderna bara varit ledigt var tredje helg. Det är en del av baksidorna med att jobba inom butiksbranschen där allt ska vara tillgängligt så gott som dygnet runt. Ibland önskar jag att jag orkade köra med mitt företag till 100 % men jag vet att det är kämpigt och att jag knappast mår så bra av det heller. Jag har ju gjort det i 6 år och vet vad det också innebär och redan då och nu senare har tidningsbranschen genomgått en enorm förvandling.
Allt har sina sidor, både anställning och företagande. Det enda jag önskar är att hitta balans mellan de två men hur det nu är så tycks jag aldrig komma så långt utan tycker ibland att det känns som att jag jobbar jämt.
Nå, men trots att jag kanske råkar jobba en helg så brukar vi mysa till det lite extra före det. Stiga upp lite tidigare så vi hinner förbereda oss för dagen och verkligen prata tillsammans.
Det är verkligt värdefull tid, och jag uppskattar minsann att mannen verkligen offrar sina sovmorgnar för att vi ska ha tillsammanstid.
****
PRIORISOINTIA
Ne jotka ovat jonkun aikaa seuranneet blogia tietävät että miehen kanssa nautimme ihanista hitaista viikonloppu- aamiaisista kun olen vapaalla. Valitetavasti olen viime aikoina ollut vapaalla vain joka kolmantena viikonloppuna. Sitä se kaupan alalla on, kun kaiken pitää olla saatavissa ympärivuorokauden. Joskus toivon että jaksaisin olla 100% freelanceri mutta tiedän miten raskasta se on, ja tiedän etten siitäkään voi niin hyvin. Olenhan sitä kuusi vuotta päätoimisesti tehnyt, ja sinä aikana ja sen jälkeenkin on lehtiala kokenut suuria muutoksia.
Kaikella on siis puolensa, sekä palkkatyöllä että yrittäjyydellä. Toivoisin vain löytäväni hyvän tasapainon mutta se tuntuu tosi vaikealta. Joskus tuntuu kuin olisin töissä ihan koko ajan.
No,mutta siitä huolimatta, vaikka töissä olisinkin, yritämme herätä viikonloppuna vähän aikaisemmin. Nautitimme ihanasta aamupalasta, juttelemme ja valmistaudumme uuteen päivään yhdessä.
Arvokasta aikaa. Ja arvostan sitä että mieheni haluaa herätä kanssani vaikka hän oikeasti saisi jäädä sängynpohjalle vielä köllöttelemään.
livingwithmycamera.wordpress.com 