Utedag

Eftersom jag var ledig idag också, tog vi oss till Runsala igen. Denna gång mannen och jag på tumis. Vi gick en naturstig och vid slutet av den kom vi till ett torn för fågelskådare. Jag är rätt så rädd för höjder men jag ville ju så gärna fota utsikten, så jag tog ett riktigt djupt andetag och tänkte att hur svårt kan det vara egentligen? “Titta inte ner, titta inte ner” upprepade jag för mig själv när jag klättrade upp till första avsatsen. Högre upp kom jag inte tyvärr. Det blev totalstopp. Rädslan och ångesten fick det att knyta sig i magen och jag blev orolig att jag skulle svimma. Bara att bita i det sura äpplet. Men tack och lov var utsikten på den lägre avsatsen också spektakulär.

Det var ca -5 grader kallt, nästan ingen blåst och solen sken från en klarblå himmel. En helt perfekt dag med andra ord, och den avslutade vi med kaffe i kafé Runsala ( Kahvila Ruissalo )  Nu är batterierna laddade för en ny vecka!

********

ULKOILUPÄIVÄ
Koska olin tämänkin päivän vapaalla, ja sää taas upea, päätimme suunnata Ruissaloon jälleen kerran. Tällä kertaa kahdestaan. Valitsimme luonnonpolun joka päättyi lintutorniin. Kärsin korkean paikan kammosta mutta halusin todella kovasti päästä ylös nauttimaan maisemista kameran kautta. Purin hammasta, vedin keuhkot täyteen ilmaa ja aloin kiivetä. Ajattelin että miten vaikeaa se nyt voi olla? ” Älä katso alas, älä katso alas” – hoin itselleni ja pääsin kuin pääsinkin ensimmäuiselle tasolle.  Toiselle tasolle en sitten päässytkään koska tuli täysi stoppi. Pelko ja ahdistus vei voiton. Minua huimasi ja koska en halunnut pyörtyä sinne, päätin palata alas. Onneksi ensimmäisen tason maisematkin olivat huikeat.

Ulkona oli noin -5 astetta, tuulesta ei tietoakaan ja aurinko paistoi. Ihan superhyvä päivä siis joka päättyi kahvila Ruissaloon. Nyt on omat patterit ladattu tulevalle viikolle!

Villa Marjaniemi