Glider åt fel håll

Det är grymt hur mycket vi kvinnor styrs av hormoner. Så länge allt är normalt är det fine, men man märker minsann när något rör om om i smeten.

Förra våren körde jag in i väggen av utmattning när jag led av sömnbrist, svår benvärk, jobbig oro och ångest på grund av detta klimakteriehelvete och diverse annat. Hela våren, sommaren och hösten hade jag svettningar och vallningar från helvetet och mådde som en kratta. Det är svårt att förklara hur det tar på, och hur det påverkar ens psyke att inte få sova, att ständigt ha fullständigt fel kroppstemperatur och inte kunna påverka hur man mår. Jag fick medicin som skulle hjälpa mig att sova men det var en psykmedicin som gjorde mig så seg att jag slutade fungera helt. Jäkligt obehaglig om jag får säga det rakt ut. Riktigt riktigt konstig känsla och man är liksom hellre trött än helt fucked up och grötig av psykpiller. ( förlåt men tänker inte försköna det här )

Hösten kom och plötsligt försvann allt. Jag sov som en stock. Började träna regelbundet och värken försvann. Jag har tappade vikt, blev smidigare, vårdade sinnet med avslappning och meditation och trappade ner på värkmedicinerna. Trodde i min glädje att det var träningens förtjänst att jag mådde så grymt bra före årsskiftet. Vilken glädje att ha samma jämna kroppstemperatur!!! Så enkelt livet blev när det gick att klä sig efter väder och vind, inte efter inre obalans som växlade inom loppet av fem minuter från svettig tropik till kallaste Sibirien. Och att få sova! Halleluja! Oj vad jag svävade på moln!! Det var så skönt! Lägga huvudet på dynan och somna, och vakna utvilad.

Tills nu. Vallningarna är tillbaka. Inte lika starka tack och lov, ( och amen på det) , och är jag faktiskt fysiskt mycket starkare nu. Kanske är det tack vare träningen som de är svagare ( det har man forskat i och kommit till positiva resultat )  men värken och sömnlösheten styrs tydligen helt av hormonbalansen . Jag vakar och snurrar, hittar inte ro för det känns som ett övertryck i vaderna och fötterna och jag är trött men ändå klarvaken. Allt är obekvämt. Värken gör att sängen känns hård. Somnar nog på kvällen men vaknar tvåtiden och så somnar jag inte om förrän på morgonen. När väckarklockan ringer är jag ett vrak.

Hjärnan blir så mosig av sömnbrist och tankarna är sega. En arbetsdag mitt i kampanjrusning suger all energi ur mig då jag måste anstränga mig så galet mycket för att inte göra misstag. Jag kan inte riktigt koncentrera mig och det känns som att de enklaste ekvationerna blir svåra. Hemma blir jag glömsk, disträ och har till och med minnesluckor. Jag har provat det mesta. Melatonin, e-epa olja, och motion, teer, soija och diverse annat. Förutom hormoner då. Men jag drar mig för det. Med all min sjukdomshistoria och med bröstcancer i släkten är det inte den mest attraktiva lösningen. De säger att det är safe, för ett visst antal år, men har det verkligen forskats så länge att man kan veta?  Jag har en stor, ( tillsvidare godartad ) vävnadsknöl i vänstra bröstet men hur ska jag veta att den inte förändras av hormoner? Ingen har facit så valet är inte självklart. Det är inte sådär bara att ta ett beslut. Ett beslut som kan påverka ens livslängd. Samtidigt tänker jag att tänk om inget händer och jag mår risigt “i onödan” för att jag bara inte vågar ta risken?

Det är stora beslut och här i dimman är besluten inte lätta att fatta. Man vill ju grabba tag i nästan vad som helst. I morgon har jag i alla fall en läkartid och så får vi väl se igen. Jag vill bara ha ett jämntjockt och lagombra svenssonliv. På onsdag blir det arbetsresa och jag vill känna mig både trygg och skarp både bakom ratten och bakom kameran.

Ett lite annorlunda inlägg blev det men ibland är det helande att skriva av sig.

******

EIKÄ TÄLLÄ KERTAA SAMAA SUOMEKSI
Tällä kertaa en yksinkertaisesti jaksa tehdä suomenkielistä käännöstä tästä tekstistä. Sorry, mutta väsymys painaa.

_I0A1602-blogg

Advertisements

7 thoughts on “Glider åt fel håll

  1. Du har kämpat på som en gudinna. Det värsta är nog över. Och hag har hört från flera att om man börjar med hormoner så borde man ta dom livet ut, annars kickar allt igång där det slutade senast. Du måste ändå igenom det sen. Obs. Läkare skulle helt säkert säga något helt annat. Och alla gör vad dom måste, det är ju klart! ❤️

    Liked by 1 person

  2. Sitter här och läser ditt inlägg. Svettas som en gris, borde gå och duscha men benen värker och är trött som attan. Vaknade kl 03 i natt och har sovit dåligt hela helgen. Det började i somras under värsta hettan, var borta ca. 3 mån. men kom tillbaka för en vecka sen. Jädra klimakteriet!
    Tack för att du skriver om detta!

    Like

    • Ja apa ändå hur jobbigt det kan vara!! Tycker ändå jag har fått lite hjälp av att träna 4-5 dagar i veckan och lägga om till mer växtbaserad kost och få ner vikten. Soja lär ska vara bra då det på nåt vis innehåller naturens eget östrogen och jag har druckit mycket sojamjölk, men vad vet man…men det kan ju bara vara en slump också.
      Kämpa på! På Facebook finns klimakteriegrupper där man kan diskutera och byta erfarenheter. Tyvärr känns det som om ingen fått någon riktigt bra lösning på något men det är ju skönt att kunna utbyta erfarenheter med medsystrar.

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s