Sköna sommardagar

Lilla fröken barnbarnet 4 och ett halvt år, var med oss på stugan förra veckan. Vi hade tur med vädret, även om vi inte fick någon riktigt het sommardag.  Ute på ön är det alltid sådär ca 4 grader svalare än på fastlandet och det är väl i och för sig väldigt skönt. Jag gillar inte hetta utan det får gärna vara lite svalare men soligt.
Jag är så glad över den här plötsliga möjligheten att ge henne likadana sommarminnen i skärgården som mina föräldrar gett åt mig.

En av dagarna gjorde vi en utflykt till ett natursparksområde. På ön fanns flera bojar och platser för landstigning, ett utedass och inkilad mellan klipporna låg en väderbiten vildmarksstuga med övernattningsmöjligheter. Både mannen och jag fantiserade om att övernatta här under en höststorm men jag tror vi borde ha en lite större båt då… – men drömma får man ju.

Utsikten var helt otrolig. Sikten var god den här dagen och vi såg ända till Kylmäpihlaja fyr. Vi hade ju faktiskt tänkt ta en tur ditut med charterbåt men ändrade oss när vi hörde om coronaläget i Raumo.  Attans att vi skall vara tilltaka i detta elände igen. 😦

Med fröken gjorde vi en massa annat också. Beundrade vågorna, sökte efter svamp, upptäckte ön, gjorde en kikare, plaskade i balja och allt möjligt annat.  Dockan Melissa fick nya kläder då jag råkade komma ihåg att jag hade lite överblivet garn kvar från vårens pannlappsprojekt. Jag gjorde allt i smyg när hon sov, och minen på morgonen var nog något jag kommer att minnas länge. Hon blev så otroligt glad!

En härlig vecka var det men oj så trött jag var efteråt! Min hjärna har lite svårt att orka med, och jag tror det är sviter av den TBE jag hade för många år sedan. Blir det för mycket action, vill hjärnan bara ”stänga av sig”. Det blir en konstig trötthet som inte är fysisk. Då får jag bara varva ner och ta några nollställningsdagar. Det stora ansvaret om litens liv och säkerhet härute och den konstanta närvaron i hennes göranden tröttade ut mina hjärnceller, men några dagars vila gör nog susen nu.
Det var värt utmattningen nog, alla gånger. Som vi saknat varandra!

**********

Pikkuinen neiti ( jo 4 1/2 v ) kävi meillä mökillä ja vietti melkein viikon täällä. Tutkiskeltiin luontoa ja käytiin retkellä kansallispuiston saaressa jossa oli erämökki ja hyvät yöpymismahdollisuudet. Huikeat näkymät Kylmäpihljan majakalle saakka koska päivä oli kirkas ja aurinkoinen. Tänne palataan vielä joskus! Haaveiltiin jopa miehen kanssa siitä että voisi kokea luonnon voimat ja syysmyrskyn siellä, mutta silloin pitäisi kyllä olla paljon isompi vene. ( aina saa haaveilla, on ne haaveet ennenkin käyneet toteen  )

Tytön kanssa tehtiin kaikkea kivaa. Käytiin sienimetsässä, kierrettiin saari kokonaan, leikittiin vesileikkejä ja tehtiin kiikari. Mökillä käytetään sitä mitä löytyy ja hyvin toimii! Minä tein yllätyksenä yön pimeydessä Melissa- nukelle vaatteet kun löysin jämälankaa ja virkkuukoukun, enkä varmaan koskaan unohda sitä iloista ilmettä kun aamulla paljastin mitä olin ön aikana tehnyt. 

Ihana viikko mutta olin jälkeenpäin tosi uupunut. Vuosia sitten sairastamani TBE ( puutiaiskuume ) antoi minulle muistoksi aivo- uupumuksen joka silloin tällöin nostaa päätään jos oikein rasitan itseäni. Suuri vastuu pienen lapsen elämästä ja turvallisuudesta ja jatkuva läsnäolo leikeissä uuvutti minut aika reippaasti mutta muutaman päivän laiskottelulla sain aivot taas käyntiin. 

 

Semesteruppdate

 

Vi gjorde en liten shoppingrunda då vi ändå skulle sköta matuppköp och se oss omkring lite grann.
Det här var nog den sista shoppingrundan på en tid känner jag, då coronaläget åter igen går åt det sämre hållet och antas eskalera med fart. Eftersom jag är i riskgrupp är det ju åter igen dags att verkligen dra sig tillbaka och undvika onödiga kontakter. Vi har också ändrat på våra planer och beslutat att inte besöka Kylmäpihlaja fyr under semestern, då det  innebär en båtfärd där man sitter i ett slutet utrymme och även spenderar en dag bland andra människor som man inte vet var de varit. Synd, men sånt är livet. Man skulle ju önska att människor skulle ta sitt ansvar…

Nå, men vi tog nu ut allt av den lilla stunden stunden vi fick och loppishandlade och njöt av vår dag. Med oss hem följde lite husgeråd till stugan, och denna söta korg. Akta dig för den sade mannen- det kan komma ut en orm ur den, hehe. 

När skymningen kom lade jag en ljusslinga i den. Nu är det ju dags för augustikvällarnas ljusmys. Alla månader har sin magi!!

*******

Lomapostaus

Tehtiin pieni kauppa/ kirpparireissu ja kotiin tarttui sitä sun tätä ja muun muassa tämä kori. Tämä taisi olla viimeinen ostosreissu minun puolesta koska koronatilanne eskaloituu ja kuulun riskiryhmään ja tästä eteenpäin saan taas eristäytyä ellei muutosta tule. Harmi että tähän on tultu ihmisten laiminlyöntien takia.
Olimme ajatelleet käydä Kylmäpihlajan majakkaa katsomassa mutta se reissu peruuntui koska siihen liittyisi kaikenlaista kanssakäymistä suljetuissa tiloissa enkä voi tietää missä muut matkustajat ovat olleet.

Noh, nautittiin päivästä ja kotiin tarttui kaikenlaista tarpeellista sekä tämä ihana kori.
Elokuun pimeyden laskeutuessa laitoin siihen patterilla käyvät valot. Elokuun tunnelmalliset illat ovat täällä. Jokaisessa kuussa on oma magiansa.

 

Tomt bord- en svår ekvation

Slutet av juli blev några intensiva veckor. Ni vet- när man närmar sig semester är det som att det på ett underligt sätt börjar droppa in allt möjligt som måste göras före man kan ta ledigt. Jag brukar också alltid få en massa förfrågningar på fotograferingar just då när jag egentligen börjar “städa skrivbordet”  inför semester. Just när jag inte vill, så börjar alla höra av sig.

Att göra fotouppdrag just före semestern är inte optimalt heller för egentligen är det ju redigeringsarbetet efteråt som tar tid, och det ska man ju hinna med före man kan stänga datorn. Jag vill ogärna låta kunder vänta i veckor på sina bilder och jag vill inte heller ha en massa ogjorda saker och stressa på i bakhuvudet under semestern .

I juli fick jag också göra lite ändringar i planerna på grund av en uppskjuten arbetsresa och det betydde att den sista veckan i juli blev totalt stockad. Allt på en gång och så fulla turer på andra jobbet också.
Trött som en wettextrasa med en grym spänningshuvudvärk var jag på fredagen när min semester äntligen började.

Nu har jag ledigt från porträttuppdragen i tre veckor. Som företagare är det ändå svårt att vara 100% ledig och eftersom jag har en kompanjon som jag jobbar med så får vi båda flexa med att göra några uppdrag även när vi har semester. Vi har sällan möjlighet att semestra samtidigt. Några lifestylereportage fotar jag alltså under en dag under semestern men  de kan ju vänta på redigering eftersom de inte ska publiceras förrän nästa år.

Men men, jag tänkte jag skulle visa lite studentfoton, för gjorde hann jag med just innan min ledighet, och studenten hade hört av sig i tid så det var frid och fröjd. I år blev det en konstig studentsäsong, jag har haft väldigt få sådana förfrågningar.
Vi hade roligt och som vanligt blev de bästa bilderna till just när vi började vara klara och jag bara skulle testa några grejer på skoj. Det är då som båda börjar vara tillräckligt avslappnade.

Hon hade sytt sin dress själv och valt miljön efter sitt intresse för medeltiden. Jag passade på att utnyttja färgerna i miljön som matchade hennes plagg och även utnyttja det mjuka kvällsljuset och vackra sommarÅbo.
Efteråt, när jag skickade urvalen åt henne skrev hon såhär: Jag hade så roligt på fotograferingen och jag tycker jätte mycket om bilderna! Jag är verkligen glad att jag valde just dig till att bli min fotograf. Med dessa ord i minnet är det bra att ta semester!!!

Jag gillade verkligen bilderna själv också. Vilken är din favorit?

*****
ENNEN LOMAA
Merkillistä, miten kaikki kasaantuu tapahtumaan juuri ennen lomaa. Silloin kun haluan “siivota” pöydän tyhjäksi lomaa varten, niin alkaa satelemaan kuvauskyselyitä ja kaikenlaista mitä pitää tehdä. Tämäkään vuosi ei ollut poikkeus.

Heinäkuun viimeiset viikot olivat aikatauluongelmien takia ihan sikakiireinen ja perjantaina minulla oli ihan wettex- olo kun loma vihdoin alkoi. Ehdin kuitenkin juuri saada kasan ihania yo-kuvia valmiiksi ja sain onneksi lähteä viettämään lomaa niin, ettei potrettikuvia jäänyt editoimatta.
Kun tämä ylioppilas vielä ilmoitti olevansa niin onnellinen ja tyytyväinen että oli valinnut minut kuvaajakseen, oli ihana lähteä niiden sanojen siivittämänä lomalle.

Mikä näistä on sinun lempparisi