Corona och krasch- vad lärde jag mig under 2020?

Ett avslut på ett konstigt år är väl på sig plats. Här kommer en årskrönika.

JANUARI
Blogglusten lyste med sin frånvaro. Jag jobbade mycket, gick på gym och hann också ha lillfröken som nattgäst.
Mannen målade vardagsrummets vägg- ett beslut vi inte ångrat. När jag blickar bakåt på bilder från julen -19 såg det så anemiskt blekt ut med den stora vita väggen. Då bloggen inte varit aktiv fick jag kika bakåt till instagramjanuari för att minnas.

TAMMIKUU
Blogisposaukset eivät innostaneet ja ( jouduin instasta tarkistamaan mitä tein) ja kiireitä riitti muutenkin. Tein paljon töitä, kävin salilla ja pikkuinenkin kävi meillä yökylässä.
Mies maalasi olkkarin seinän ja se osoittautui ihan nappivalinnaksi.

FEBRUARI
Vi firade 20 år tillsammans och det blev min årets mest gillade bild på instagram.
Vardagen fylldes av jobb och jag pysslade på men photoprops och annat till studion.

Juhlimme 20 vuotta yhteiseloa ja kuvasta tuli kaikista tykätyin instafeedissäni tänä vuonna.
Työkiireitä oli ja tein kuvausrekvisittaa liukuhihnalla studiolleni.

MARS
Men uff en sån galen månad men bloggen vaknade till liv igen!
Jag gjorde en alldeles härlig babyfotografering och kände att jag verkligen började bli
varm i kläderna och hitta min stil, men just i samma tid kom de första nyheterna om ett underligt virus…
Just när allt stängdes ner och det blev distans på det mesta så gick jag och halkade och fick ett
axelbrott. Resten av mars gick i dimmiga dagar, hemma hemma och hemma.
Gatorna och restaurangerna var tomma och på himlen syntes plötsligt inga flygplan.
Det var faktiskt lite domedagskänsla över det hela.

MAALISKUU
HUH mikä kuukausi!!
Blogi heräsi eloon. Tein ihanan vauvakuvauksen ja koin että nyt löysin täydellisesti sen oman tyylini.
Samoihin aikoihin saimme kuulla uutisia oudosta viruksesta ja sitten kaikki kävikin äkkiä
ja yhtäkkiä elämä pysähtyi – ja oltiin kotonakotonakotona.
Ilmassa oli outo surrealistinen tunnelma.Samoihin aikoin satuin myös liukastumaan niin että sain olkapäämurtuman. Maaliskuun loppu olikin sitten sen myötä myös todella pysähtynyttä aikaa.

APRIL
Vi fick plötsligt ett erbjudande om att få vara ute i en stuga på en ö i skärgården och det kändes både overkliget men också väldigt roligt. Ett ställe där vi kunde vara nära naturen och där coronan i alla fall inte härjade. På grund av alla omständigheter hade vi ju ovanligt mycket fritid tillsammans också.
Vi fick besöka stället och sen var det bestämt. Det var världens chans alltså och kändes så bra att
fylla hjärnan med annat sådär mitt i vår arma coronastress.
Vi det här laget hade det ju bekräftats att jag verkligen hörde till riskgrupp och det var oerhört stressande i en situation där allt var så nytt och man inte visste så mycket.

HUHTIKUU
Saimme aivan yhtäkkiä tarjouksen viettää aikaa saaristossa ja tartuimme mahdollisuuteen heti kun olimme käyneet siellä paikan päällä. Siis mikä taivaallinen ajoitus! Koronastressistä väsyneinä mutta onnellisina aloimme suunnitella kesää. Olipa ihanaa täyttää mieli muillakin ajatuksilla välillä! Tässä vaiheessahan oli jo käynyt ilmi että olin riskiryhmässä mikä oli äärimmäisen ahdistavaa tilanteessa jossa viruksesta tiedettiin niin vähän.

MAJ
Jag började distansjobba och vistades bara hemma eller på stugan. Träffade barnbarnet och mina föräldrar ute, vi var verkligen försiktiga och gladdes åt att det var vår i alla fall. ( då visste vi inte att allt skulle upprepas på hösten… ) Saknade gymmet men tränade hemma och yogade så gott det gick.
Vi förde ut saker till stugan, pysslade med allt möjligt smått och gott och njöt av en tidig, varm och skön vår.
Vi var hänförda av naturen och såklart hade jag med mig kameran dit ut.

TOUKOKUU
Etätyöt ja mökkeily. Olin kotona lähes koko ajan ja jos lähdin jonnekin niin se oli lähinnä tapaamaan vanhempiani ja lapsenlasta ulkona. Olimme todella varovaisia. Kaipasin salitreenejä mutta joogasin ja treenasin kotona.
Veimme tavaraa mökille viikonloppuisin ja sunnittelimme kesää ja nautimme saaristosta ja ympäristöstä joka oli henkeäsalpaavan kaunis.

JUNI
En semestervecka och äntligen ett lugnare virusläge så jag vågade ge mig ut och gör några reportage
i Österbotten. Kände mig lite avvikande nog, då jag för säkerhets skull använde en FPP3 mask. Vi det laget var det knappt någon som ens använde vanliga munskydd. Det var svettigt och plågsamt att fota i timmar men jag var lycklig att jag kunde utföra uppdragen och hålla firman igång.
Resten av semesterveckan tillbringades på ön.
Juni betydde i övrigt en massa redigeringsjobb, distansarbete men också mycket vistelse ute. Sommar när den var som bäst.

KESÄKUU
Lomaviikko ja vähän töitäkin. Ja mökkeilyä. Ihanan paljon ulkoilua vastapainoksi kevään kotoilulle.
Juhannuskin saapui ja kesä oli kauneimillaan.

JULI
Jag jobbade rätt så mycket men var ledig på helgerna. Vi åkte ut till stugan så fort vi kunde,
det var ju så skönt att ha en fristad. I övrigt så var juli nog den månad då coronan påverkade oss minst. Äntligen kändes allt nästan normalt, även om jag innerst inne i mig kände en stor gnagande oro och ett stort och besvärligt beslut redan var fattat. Jag sade upp mitt studiokontrakt. Det gjorde ont, för jag hade jobbat så hårt för mina drömmar, men jag kände på något konstigt vis på mig att det måste göras. Min intuition var inte fel, skulle det ju visa sig, för även om många andra fotografer fortsatt som vanligt, visste jag att hösten skulle innebära isolering för mig igen och att fota små nyfödda var otänkbart.
Lilla Fröken barnbarn besökte oss en helg och fick öva inför semesterveckan.
I slutet av juli började vår semester och lagom till semestern blev terrassutbyggnaden klar.

HEINÄKUU
Paljon töitä mutta myös mökkeilyä. Koronatilanne oli rauhallinen ja tuntui jo lähes normaalilta mutta rinnassani nakersi paha tunne ja tiesin että minun pitäisi kuunnella sisäistä ääntäni. Iso päätös oli jo itse asiassa tehty. Sanoin studiotilani irti koska tiesin jotenkin sisimmässäni että virustilanne eskaloituisi syksyllä. Tiesin myös että moni muu yrittäjä jatkaisi samaan malliin kuin kesällä mutta tiesin että minulle syksy tietäisi taas eristäytymistä ja etätyötä. Vastsyntyneiden ja taaperoiden kuvausta en voisi ajatellakaan.
Raskas mutta pakollinen päätös ja surin pirstaleiksi mennyttä unelmaani mutta ihana loman alku toi elämään iloa. Terassin laajennuskin valmistui sopivasti.


AUGUSTI
Semester och en pratfylld vecka med fröken på ön. Sommarens bästa!!! Sand mellan tårna, soldoft i huden och plättsylt runt läpparna. Myggbett och bastubad och natisagor… sommaren när den är som bäst- jag lever länge på minnena även om man var rätt så trött efteråt. Det är intensivt med en 4 1/2 åring…
Resten av semestern var också underbar, vi tog oss knappt ifrån ön. Jag gjorde några fotograferingar och vi gjorde en utflykt till Raumo men när nya smittor började fylla nyheterna valde vi bort en hel del av det som vi planerat och bara var i nuet. Kvällarna mörknade och forneldarnas natt var magisk.
Under de sista dagarna i augusti tömde jag min fina studio.

ELOKUU
Loma ja erittäin intensiivinen viikko lapsenlapsen kanssa. Aivan ihanaa vaikkakin väsyttävää. Ehdottomasti vuoden hauskin viikko kuitenkin!
Loput lomasta oleiltiin, tehtiin muutama retki ja minä tein jonkun kuvauskeikan mutta kun tartuntoja alkoi taas tulla ympäri suomea päätimme vain olla ja nauttia hetkestä. Elokuun illat pimenivät ja muinaistulien yö saaressa oli maaginen.
Elokuun viimeisinä päivinä tyhjensin studion.

SEPTEMBER
Jag återgick till jobbet även om jag skötte distansuppgifter i kontoret.
Vädret blev svalare men vi njöt av varje helg vi kunde åka ut till ön.
Det blev blåsigt men var ändå rätt så varmt så vi beslöt att åka ut så länge som det bara går.
Jag blev ivrig på att måla och samla naturmaterial för vinterns pyssel.

SYYSKUU
Takaisin työkuvioissa ja tällä kertaa etänä mutta toimistolla.
Ilmat viilenivät pikkuisen ja oli aika tuulista mutta nautimme mökkeilystä täysin siemauksin ja päätimme
jatkaa sesonkia niin pitkälle kun vain pystyisimme.
Innostuin maalaamisesta ja keräsin sulkia ja muuta luonnonmateriaalia talven askarteluja varten.

OKTOBER
Nu stod det rätt så klart vartåt smittoläget barkade. Kvar var några stughelger och ett sista besök den 23. 10.
Efter det hände något med mig och jag kände det som om mattan dragits undan under mig.
Jag mådde dåligt hela oktober och fick verkligen kämpa för att orka se framåt.
Nu efteråt har jag förstått att jag säkert hade en hel del känslor i mig som jag inte hunnit känna under sommaren och jag förstod också hur viktigt det hade varit med det där anhålet som stugan var för oss.
Nu hade jag inte det, och det kändes verkligen tungt. Jag grät mycket och kände mig skör.

LOKAKUU
Nyt tuli kyllä selväksi mihin suuntaan tartuntatilanne oli menossa. Meillä oli vielä muutama mökkiviikonloppu ja viimeinen päiväretki tehtiin 23.10.
Sen jälkeen oloni notkahti ja voin aika huonosti koko loppusyksyn. Tajuan näin jälkeenpäin etten ollut kaikkia asioita työstänyt päässäni tarpeeksi ja miten tärkeä tuo mökki oli meille henkireikänä ollut.
Nyt edessä oli pitkä pimeä talvi ja tunsin surua ja olo oli aika hauras ja itkuinen.

NOVEMBER
Jag piggade upp mig med ett fotoprojekt om höll mig flytande. Coronastressen pressade mig
mer och mer och jag försökte verkligen hitta redskap för mig att hantera det hela, men det var svårt att hitta glädje i en alltjämt mörknande grå höst och en mer och mer isolerad tillvaro. Jag yogade, mediterade, handarbetade och skaffade en roddmaskin…Vi åt hälsosamt och växtbaserat vilket min IBS mage inte fattade utan började protestera mot alla grönsaker. Bakvänt och inte kul alls.

MARRASKUU
Yritin piristää itseäni valokuvausprojektilla mutta koronastressi ahdisti yhä enemmän vaikka yritin kaikin tavoin löytää sopivia työkaluja hermojen rauhoittamiseen. Joogasin, meditoin, tein käsitöitä, hankin soutulaitteen… Syötiin kasvipainotteisesti ja vaikka luulisi sen olevan hyvä juttu, vatsani tilttasi kaikista kasviksista. Ikävää.

DECEMBER
Jag hade återkommande problem med hälsan. Kroppen krånglade och jag mådde inte särskilt bra på något sätt. Huvudvärk, muskelspänningar och kramper, ryggont, värk i benen, magont, matsmältningsproblem, helt enkelt en allmänt tung och jätte känslig tid då jag kände mig så otroligt värdelös och skör. Dåligt samvete har jag också lidit av, för att jag inte kunnat dra mitt strå till stacken på jobbet när andra fått slita.
Jag fick tid för vidare undersökningar för magen och väntar på kallelse till gastroskopi, men fick också ha en distansträff med en psykolog.
Jag vill gärna tala öppet om det, för det är verkligen inte så konstigt att kroppen och själen reagerar på stress såhär och när jag nystade upp allt som hänt under de senaste 5 åren så blev allt ganska glasklart. Jag har töjt och töjt på mig själv och krävt helt orimligt mycket utan att kunna återhämta mig då jag ju flera år också lidit av sömnproblem och varma vallningar. Jag har varit helt skoningslös mot mig själv och närmast sett behovet att vila som en svaghet som ska kuvas. Hur sjukt är inte det? Klart att det kommer en vägg emot och rädslan för coronan var väl den sista stöten som skuffade mig över kanten. Att kapitulera var ganska skönt ändå.
Jag blev tack och lov inte diagnostiserad med depression även om det inte var långt ifrån, utan närmast faller måendet inom gränsen för ångestoch förhoppningsvis visar gastroskopin inget som inte går att bota.

Just nu i skrivande stund mår jag bättre, men vi får väl se hur det nya året blir. Helt klart är att jag går ut ur det här mardrömsåret med mycket lärdom i fickan och en önskan om att kunna bryta vissa mönster som de senaste åren orsakat mig en hel del fysiska och psykiska problem.
2020 har således inte varit helt fel. Jag har fått tvärbromsa och dyka djupt in i mina tankar och värderingar.
Aldrig mer vill jag jobba så mycket som jag gjort de senaste 4 åren. Av 2021 önskar jag mig nya möjligheter att fördela min arbetsbörda, skedde det sen på ett sätt jag inte just nu kan luska ut, men jag får bara lita på processen. Jag vill ha mera tid för familjen och min hälsa och jag vill konsumera mindre men smartare.
Jag har ju sett att vi klarar en extremt pressad ekonomi. Livet bär alltid, på ett eller annat sätt.

Ja vill tacka min man och min familj och närkrets för all kärlek och allt stöd.
Kanske 2021 är ett mycket snällare år för oss alla? Ett år fyllt av kärlek, kramar, glädje och fester. Och livslust!!
Tack coronaåret- vi lärde oss en hel del. Lesson learned. Vi går vidare.

JOULUKUU
Romahduksen kuukausi kun keho ja psyke eivät enää jaksaneet liian pitkään jatkunutta stressitilaa. Keho protestoi valtavasti erilaisilla fyysisillä oireilla ja olo oli kipuileva, turvonnut, kramppaileva, itkuinen, hauras ja arvoton.
Sain ajan lisätutkimuksiin ( vatsan tähystys) ja etätapaamisen psykologin kanssa.
Aika nopeastikin löytyi erilaisia syitä kun aloimme käydä läpi viimeisten vuosien menoa. Olen ollut itselleni ankara ja armoton enkä ole löytänyt tasapanoa vaan olen paiskinut töitä liikaa ja ummistanut silmiäni kehon avunhuudoille. Korona ja sen tuoma psyykkinen stressi oli vain viimeinen isku, taustalla on paljon muutakin.
Ja toivottavasti vatsan tähystys ei paljasta mitään mitä ei voisi hoitaa.

Coronavuosi on siis ollut tavallaan heräämisen vuosi, kuten monelle muullekin, se on ravistanut ja koetellut mutta saanut puntaroimaan omia arvoja ja tulevaisuutta. Ehkä seurava vuosi on tasapainon vuosi. En tiedä millä keinoin, mutta pitää vain luottaa prosessiin. Tällä hetkellä vältyin masennusdiagnoosilta vaikka ihan lähellä olenkin, kuinka vieraalta itselleni se kuulostaakin.
Minua vaivaa lähinnä kova ahdistus ja jatkan vielä psykologin juttusilla ensi vuoden aikana.

Sekaisin mielin jätän siis vuoden 2020 taakseni. Kiitän aviomiestäni ja lähipiiriäni kaikesta rakkaudesta ja tuesta. Olkoon 2021 meille kaikille armollinen vuosi ja täynnä rakkautta, halauksia,läheisyyttä ja juhlia!! Ja ennen kaikkea intoa, jaksamista ja elämäniloa.

Kiitos koronavuosi – opetus meni perille!

TILL SIST:

Summa summarum- 2020 – kontrasternas år. Jag säger inte motgångarnas, för motgångar är bara kontraster i livet. De ger och djup och distans och utan dem vore livet platt. Utan tuffare tider skulle vi vara oförmögna att se motsatsen- det goda. Ett nej är sällan heller ett enkelt och rent nej, utan oftast en väg till något annat. Något mer lämpligt som man ser betydelsen av först efteråt. Det har jag upplevt flera gånger och tackat högre makter som styrt mig bort till tryggare vägar.
Så vill jag se det och således vill jag kanske också tacka detta galna coronaår som ju öppnat mina och många andras ögon för så många nya sidor att se på saker.
Inget ont som inte för något gott med sig.

Varm kram och tack för att du orkat läsa.
Jag önskar dig ett fantastiskt nytt år 2021!!

LOPUKSI
Summa summarum- 2020 – kontrastien vuosi. En sano että vastoinkäymisten , koska vastoinkäymiset ovat itse asiassa kontrastia. Ilman niitä rankempia asioita emme näkisi iloakaan ja elämä olisi tasapaksua mömmöä.
Negatiiviset asiat, kuten esimerkikisi kielteiset päätökset ovat usein portti uuteen suuntaan, jonka (- harmillista kyllä- ) ehkä näemme vasta myöhemmin. Olen tämän useaan otteeseen kokenut ja jälkeenpäin kiittänyt sitä johtavaa voimaa joka on vienyt minut toiseen turvalliseen suuntaan.

Näin tahtoisin ainakin suhtautua asioihin, ja sen myötä ehkä kiittää tätä koronavuotta siitä että minun ja monen ihmisen silmät ovat avautuneet uusille asioille ja mahdollisuuksille.
Ei mitään pahaa joka ei toisi jotain hyvääkin mukanaan…

Lämmin halaus ja kiitos että jaksoit lukea,
Toivotan sinulle upeaa Uutta Vuotta 2021!!

3 thoughts on “Corona och krasch- vad lärde jag mig under 2020?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s