På slutrakan med studion

Här kommer en drös med lite gryniga mobilbilder tagna  i min studio, som är på god väg att bli klar. Jag väntar ännu på fyllningen till min beanbag ( det är som en sackosäck som man fotar bebisar på ) och på några fotobakgrunder som borde anlända nu i veckan. Sen får jag börja testfotografera!

LOPPUSUORALLA
Tässä muutama rakeinen puhelinkuva studioltani, joka kohta on valmis! Odotan vielä beanbagin täytettä ja muutamia kuvaustaustoja ja sitten saan aloittaa testikuvaukset! ( Beanbag on suuri säkkituolin tapainen tyyny jonka päällä kuvataan vauvoja. )

 

 

IMG_0729IMG_0701IMG_0567IMG_0577IMG_0557IMG_0734

Advertisements

Egen väg

Någon gång i vintras hände något som fick mig att börja drömma om en ny väg att gå, och en ny väg till att kunna stå på egna fötter som fotograf på heltid igen. Reportagen är en bra källa, men konkurrensen är hård och tidningar läggs ner. Jag kan sedan några år tillbaka inte lägre sälja reportage utomlands på grund av avtal som hindrar mig, men som varit nödvändiga att gå med på för att överhuvudtaget kunna jobba.  För att göra en lång historia kort, så kände jag ju för tre år sedan att jag behövde fler ben att stå på och sökte mig ett tilläggsjobb.

Den konstnärliga sidan i mig har ändå suckat och våndats. Balansen med två jobb och nästan ingen fritid har varit tuff för mig. Jag har haft svårt att hinna träffa min familj, att hinna ta hand om mig själv och framförallt hinna återhämta mig.  Så en dröm föddes i vintras, och är nu på väg att förverkligas! En egen studio växer upp och jag kommer att koncentrera mig på nyföddfotografering, barnfotografering och porträtt. Det kommer mer info varteftersom jag får klart, men tillsvidare kan man bekanta sig med hemsidan som har fått några nya galleriflikar och nytt utseende. Tillsvidare är newbornbilderna och barn- och familjebilderna där fotade hemma hos- eller i miljö, men i framtiden kan jag strunta i det nyckfulla vädret och så slipper jag road ett ton grejer och rekvisita!
Tillsvidare stannar jag också kvar på extrajobbet men vi får väl se hur det går. Jag hoppas ju på att vingarna ska bära och att ni är med mig på resan!
http://www.creatella.com

UNELMA OMASTA
Jossain tuossa viime talven aikaan aloin haaveilla uudesta suunnasta, joka voisi johtaa itsenäiseen työskentelyyn kokopäiväisenä kuvaajana taas. Kotikuvaukset ovat hyvä tulolähde mutta kilpailu on kovaa, lehtiä lakkautetaan, ja muutama vuosi sitten jouduin hyväksymään sopimukset jotka estävät myynnin ulkomaille, muihin lehtiin. Eli kolme vuotta sitten koin tarvitsevani toisen päivätyön jotta minulla olisi taloudellista turvaa.

Taiteellinen puoleni on kuitenkin kärsinyt ja kitunut. Kahden työn välinen tasapainoilu on ollut rankaa eikä vapaa-aikaa ole juurikaan ollut. On ollut vaikea ehtiä tavata perhettä, hoitaa itseään ja palautua. Talvella sitten syttyi haave, joka on nyt nopeaa vauhtia toteutumassa! Oma studio Turussa! Siellä voin tehdä vastasyntyneen kuvauksia, lapsikuvauksia ja muita potretteja. Lisää infoa laitan sitä mukaa kun valmistuu mutta sitä odotellessa voi tutustua kotivuihin jotka ovat saaneet muutamia uusia osioita ja uuden ulkonäön. Toistaiseksi newborn kuvat ovat kotioloissa kuvattuja ja lapsi-, sekä perhekuvat miljössä, mutta tulevaisuudessa voin olla välittämättä sääolosuhteista eikä enää tarvitse roudilla kassikaupalla rekvisiittaa kuvauspaikalle! Toistaiseksi pysyn kakkostyössäkin kiinni mutta saapi nähdä. Toivon että siivet kantavat ja että seuraatte minua matkalla!
http://www.creatella.com

6485WEBB6391WEBB6341WEBB

 

 

Reportage

Först ska jag tacka för den enorma respons jag fått på det förra inlägget! Wow säger jag och kärlek till er alla! ❤ Jag har fått high fives och mail och meddelanden, så tack, jag är glad att jag inspirerar!

Nu ska jag ändå tipsa om lite annat. Ute i butikshyllan hittar ni nu både Kodin Kuvalehti och Unelmien Talo & Koti med mina och kollegans reportage med. Det sistnämnda är faktiskt ett Åbohem, så hopphopp iväg till affären om du blev nyfiken!

Nu ska jag snart kila iväg på ett möte, som faktiskt kan vara ganska avgörande för en del av min verksamhet framöver. Vi får väl se. Det blev en liten “cliffhanger” här,  men jag vill ju inte säga så mycket innan jag vet.
Hej hopp och ha det bra!

KOTIJUTTUA
Aloitan kiittämällä kaikki ihanasta palautteesta ja kehuista! Olette parhaita!! Olen saanut high fiveä, sähköpostia ja viestejä ja olen niin iloinen että olen inspiroinut muita!

Nyt kuitenkin muihin juttuihin. Kaupan hyllystä löytyvät nyt uunituoreet Kodin Kuvalehti sekä Unelmien Talo & Koti jossa kolleegan ja minun repparit ovat mukana. Jälkimmäisessä turkulainen koti joten ny vaan ostoksille hopi jos vähänkin kiinnostaa!

Nyt pitää kohta lähteä tapaamiseen joka voi olla aika ratkaiseva juttu, mutta josta en uskalla vielä paljastaa sen enempää. Anteeksi että heitän tällaisen cliffhangerin mutta lupaan kertoa enemmän kun minulla on faktaa.
Moikkali moi!

Kodin Kuvalehti
IMG_9703
Unelmien Talo & Koti
Koti Lainio Turku 029

 

Koti Lainio Turku 14

Totalförändring

VARNING! :
Ett låångt blogginlägg med före- och efterbilder. Om du känner dig provocerad av inlägg om träning eller vikt eller om du har en ätstörning som ens på minsta lilla sätt kan triggas av inlägg som handlar om det, så ska du inte läsa vidare. Jag vill också påpeka att inlägget handlar om mina egna erfarenheter och hur jag upplevt det jag skriver om. Jag dömer ingen och utgår bara från min egen livssituation. Låt dig inte provoceras om du tycker olika. Peace love and understanding.  Tack. ❤

VAROITUS!:
Pitkä postaus joka myös sisältää ennen- ja jälkeen kuvia. Jos vähänkin provosoidut treenaamiseen tai painonhallintaan liittyvistä postauksista- tai jos sinulla on jonkinlainen syömishäiriö joka saattaa lähteä väärään suuntaan tällaisesta- niin lopeta lukeminen heti. Haluan painottaa että lähtökohtaisesti kerron omista kokemuksista enkä tuomitse ketään. Älä provosoidu ellet ole samaa mieltä. Peace love and understanding. Kiitos! ❤
Suomekielinen tekstiosio tulee alimpana, kuvien jälkeen

VÅR LIVSSTILSFÖRÄNDRING
Det är så många som via instagram och Facebook bett mig skriva om vår livsstilsförändring eller berätta vad vi äter,  så jag kände att det väl är dags.  Även om vi inte är framme vid något mål än, och även om jag verkligen måste betona att det är nu det börjar. Det är ju nu vi ska leva upp till bevis för att det går att hålla sig till detta. Men tja, jag måste säga att det nog behövs mycket till för att jag ska välja mitt gamla liv tillbaka. Jag vill inte ha högt blodtryck, vara sjuk i lederna, stel, svullen, trött och nedstämd mera, så det känns på sätt och vis lätt, men vi får väl se om det är lätt i praktiken. Förändringar tenderar att smyga sig på, utan att man märker. Men vi är ju två i detta så vi stöder verkligen varandra.

Jag vill poängterat att vi inte har bantat, och det handlar inte enbart om vikt utan fokus har hela tiden varit på ett hälsosammare liv med allt det innebär. Vi har ätit normal mat och normala portioner hela tiden! Men vi har lämnat bort onödiga godsaker och så har vi ätit mer grönsaksbetonat, dvs vegetariskt 5 dagar i veckan. Vi äter regelbundet och nuförtiden känner vi faktiskt riktig hunger, inte ett sug. Blir vi bjudna på godsaker som tex bakverk, så tar vi en bit men sen är det bra. Under semestern blev det både glass, vin och  bakverk, men ändå i fiffiga mängder och vi pausade inte från träningen mer än en och en halv vecka. Ni som följer mig på instagram har sett både godsaker och mat i mina storys under året som gått.

Vår resa började före jul, med att lära oss nya rutiner. En kartläggning av vår hälsa gjordes på gymmet i oktober / november och i december även en mätning av kroppens sammansättning. Det blev det stretching i några veckor och det gör vi fortfarande. Vi töjer alltså varje morgon. Detta för att spända muskler skadar lederna.  De trycks ihop och ledytorna skavar mot varandra och resulterar i förslitningar. ( Många ledproteser kunde undvikas om man redan i ung ålder förstod att minska på trycket genom att töja efter träningen. ) Inget vi direkt tänkt på, men makes sense, eller hur? Tänk bara på hur katter och hundar genast sträcker på sig när de vilat!
Hur skönt är det inte att på bara några dagar se skillnad i kroppens smidighet? I år kunde jag äntligen hoppa i och ur båten utan att känna mig som en hundraåring! Jag känner det på jobbet också, att det är lättare på alla sätt och vis, när man är smidig.

När vi äntligen kunde börja med gymträningen tog vi i ganska rejält i början, och gick 5 dagar i veckan. ( numera 3 ggr ) Vi har betalat för en PT för att få skräddarsydda program men i övrigt tränat helt på egen hand. Jag har många kroniska sjukdomar och skador så det är viktigt att allt är anpassat för ens egen kropp. Jag hade en aggressiv reumasjukdom i tonåren och den har gett mig muskelskador, skador på mina lungor och det kan också påverka mitt hjärta senare i livet. Jag har artros i nästan alla leder som följd av reuman, ansträngningsastma och tidvis också diskbråck. Alla dessa funktionshinder har blivit lättare att leva med sedan jag började träna!!! Värken har minskat, musklerna bär upp lederna bättre, balansen är bättre, kroppsbelastningen är jämnare ( pga smärtor på vänster sida har jag belastat höger sida mer ) , lungkapaciteten har vuxit ( trots att den brukar sjunka i den här åldern !! ) och spänningshuvudvärken har minskat. Blodtrycket hålls också på normala nivåer och stiger bara om jag har sömnproblem. Jag har märkt att jag faktiskt har en sablars mycket jävlaranamma i mig, för tänk att jag med allt detta orkat träna så ofta!! Men ser ni, smärtorna har minskat och det sporrar ju att fortsätta. Starka muskler för bort belastningen från lederna.

Snabba resultat sporrade framåt. Vikten började också sakta dala, i takt med att musklerna växte och började förbränna fett på ett helt annat sätt än förr, men en förändring började kännas och synas på vågen alldeles konkret först sen när vi också tog tag i vad vi åt. I det skedet hade vi varit medlemmar på gymet i två månader.
Efter nyår ändrade vi alltså våra kostvanor och minskade även på alkoholen. Fortfarande unnar vi oss av livets goda, men numera i fiffigare portioner och utan slentrianmässigt mumsande eller skålande. Numera bränner våra starka muskler så mycket energi att vi verkligen får tanka mat.

Mina klimakterieproblem har minskat markant!! Visst är de kvar men styrkan har avtagit, och både fysiskt och psykiskt har jag helt andra förutsättningar att klara av dem nu. Sömnproblemen rår jag inte på, men svettningarna, vallningarna och svullnaden är bättre under kontroll nu. Självförtroendet har vuxit och jag känner mig mer i balans med mig själv. Den mentala biten stärker jag också med morgontexter ( skriver av mig mina tankar i ett häfte, och med meditation ) Jag känner att jag gjort mitt allt för att göra min hormoncirkus lättare för mig själv, och därmed känner jag också att jag har lättare att be om hjälp när det krisar, för jag har kontroll på det mesta och det som jag inte rår på är jag värd att söka hjälp för. Några gånger har jag alltså varit sjukskriven för sömnproblem som höjt blodtrycket till oanade höjder. Men det har varit så skönt att veta att det inte berott på att jag misskött mig!

Att träna 5 dagar i veckan i början var tufft. Jag fick släppa mitt kontrollbehov på att ha det städigt och snyggt i hemmet, och jag fick släppa saker som varit ganska viktiga för mig. Som bloggen till exempel, och att ta bilder till den. Jag dubbeljobbar så det var ju en utmaning också att få in träningen i det i schemat, men jag vågar påstå att om man brinner för sin sak så fixar man tid!  Numera har jag ju mer tid, då träningen sker bara 3 dagar i veckan.

Den senaste kroppsmätningen visade på så galet fina resultat att vi inte annat kan än jubla. Det farliga bukfettet var inom sådana värden för mig, att PT:n sade att det inte ska minska mer nu. Muskelmassan har ökat och kroppsfettet minskat i samma takt, och vår metaboliska ålder var ren musik för örat. Enligt den är jag numera 37! Det ni!!!
Jag har tappat 10 kilo och mannen 15. Vi har fått en helt ny hållning och form ( kolla bilderna )  och bådas i bådas ansikte ser man också vad det gjort för humöret! Vårt samliv har alltid varit bra men vår gemensamma hobby har fört oss ännu närmare varandra.

Alla människor är fina oavsett storlek, och människovärdet ska inte mätas i utseende,  men en pinfärsk ny forskning visar att  70-80 % av de finländare som har bukfetma även har fettlever, som i värsta fall kan leda till levercirros. Det är siffror vi inte ska blunda för. 70-80 %  !! Det är på riktigt en allvarlig risk.
Själv hade jag en alarmerande för hög procent av viskeralfett ( det som sitter kring inälvorna och är farligast ) och jag hade ett förhöjt blodtryck. Och det bör nämnas att jag var inom värden för alarmerande övervikt och hade en stor risk för hjärt och kärlsjukdomar, trots att många i min omgivning inte uppfattade mig som så himla stor,  utan kanske bara mullig. Min livssituation med extrem arbetsstress och klimakterierelaterade svåra sömnproblem satte mig i en verkligt livsfarlig situation. Min man, som tack och lov inte är i klimakteriet ( hehe ) hade i övrigt samma risksituation med bukfett och blodtryck och levde lika farligt.

Kroppspositivitet för oss är att leva med den kropp vi har. Godkänna våra former och nya rynkor, och vårda den kropp vi bor i på bästa sätt. Kroppsvård är kroppskärlek och kroppspositivitet. Vi ska fortsätta fokusera på kroppsvården- inte skönhetsidealen.
Jag delar gärna med mig av glädjen och inspirationen för jag får nästan dagligen privata meddelanden på sociala medier, där man tackar mig för att jag inspirerar.
Jag är inte perfekt och en vacker dag kanske jag faller för en massa frestelser igen, för man är ju bara en vanlig människa. Då hoppas jag kunna återgå till det här inlägget för att påminna mig själv om varför jag ska älska min kropp och vara snäll med den. Jag vill leva länge med min älskade man, och njuta av livet som ju verkligen är underbart, trots att vi faktiskt förlorade allt vi hade för några år sedan, och fått kämpa oss upp från gropen båda två. In the end är det ju bara livet, familjen och hälsan som är viktigast av allt och som är oersättligt. Och kärleken. ❤

dec  2018 – september 2019:
IMG_8873IMG_8874
okt 2018- sept 2019: IMG_8894IMG_7357IMG_8831IMG_8832

ELÄMÄNTAPAMUUTOS
Instan ja facebookin  kautta olen saanut viestejä jossa on pyydetty kertomaan meidän elämäntapamuutoksesta joten ajattelin että nyt on vihdoin aika.  Meidän reissu alkaa oikeastaan vasta nyt, koska nyt on näytön paikka. Pystymmekö pitämään tämän uuden elämäntavan? Onko tästä oikeasti tullut pysyvää? Ainakin koen että paljon tarvitaan jotta haluaisin takaisin vanhaan. En halua korkeaa verenpainetta, kipeitä niveliä, turvotusta, väsymystä, alakuloisuutta, joten tavallaan helppoa tietää mitä tässä on pelissä, mutta saapi nähdä onko käytännössä helppoa vai ei. Muutokset tulee usein hiipien, ilman että niitä huomaa, mutta meitä on tässä kaksi, ja tuemme toisiamme.

Haluan painottaa ettemme ole laihduttaneet missään vaiheessa, eikä tämä olekaan ainoastaan painoon liittyvä juttu, vaan fokuksena on koko ajan ollut terveelliset elämäntavat ja se kaikki mikä siihen liittyy. Olemme koko prosessin ajan syöneet normaalikokoisia ruoka-annoksia. Turhat herkut on karsittu, ollaan tuotu lisää kasviksia ruokavalioon ja nykyään syödään kasvisruokaa viisi päivä viikossa. Syödään säännöllisesti ja nykyään tunnetaan ihan oikeaa nälkää eikä vain jotain himoa johonkin herkkuun. Jos meille tarjotaan herkkuja kuten esim leivonnaisia niin otetaan kyllä pala, mutta siihen se sitten jääkin. Loman aikana tuli nautiskeltua vähän enemmän.  Syötiin jätskiä ja leivoksia, juotiin viiniä ja pidettiin puolentoista viikon treenitauko. Instaseuraajani tietävät kyllä että olemme syöneet ihan hyvin näiden kuukausien aikana.

Matkamme alkoi uusilla rutiineilla. Kuntokartoitus tehtiin kuntosalilla lokakuussa ja joulukuussa tehtiin kehonkoostumusmittaus. Alussa venyteltiin pari viikkoa ja sitä tehdään vieläkin ihan joka päivä. Tämä sen takia että kireät lihakset painavat nivelpintoja yhteen ja tekee lisää kulumaa. Moni proteesi voitaiskin välttää jos nuorena ajoissa jo alettaisi venyttelemään treenien jälkeen. Tätä mekään emme tienneet, mutta onhan siinä järkeä,  eikö vain? Mieti vaikka miten kissat ja koirat aina venyttelevät lepohetken jälkeen!
On muuten ollut ihanaa huomata miten nopeasti tulee tuloksia venyttelystä! Ihan muutaman viikon jälkeen. Tänä vuonna pystyin vihdoin hyppäämään ketterästi veneeseen ilman että olo oli kuin satavuotiaalla. Tunnen sen työssäkin, että kaikki on helpompaa kun paikat taipuu paremmin.

Kun vihdoin pääsimme venyttelyjakson jälkeen treenaamaan salilla, aloitimme ryminällä. Treenattiin 5 päivää viikossa alussa ( nykyään 3 krt/ viikko ) Ollaan otettu PT avuksi tekemään ohjelmat, mutta muuten ollaan treenattu ihan omin päin. Minulla on monta kroonista sairautta ja rasitetta, joten on tärkeää että ohjelma on tehty huolella ja juuri minulle soveltuvaksi. Nuoruudessa sairastin ärhäkän reumataudin josta jäi lihasvaurioita ja keuhkovaurioita ( jotka voi aiheuttaa myös sydänongelmia myöhemmin elämässä.) Minulla on nivelrikkoa monessa nivelessä reuman seurauksena, ja minulla on rasitusastmaa ja ajottaista välilevyn pullistumaa. Kaikki nämä ovat saaneet helpotusta treenistä! Kipu on vähentynyt, lihasvoima helpottaa niveliin kohdistuvaa painetta, tasapaino on parempi ja lihasten epätasainen voima on nyt tasoittunut. ( toinen puoli oli paljon vahvempi johtuen kivuista ja ontumisesta ) Jännityspäänsärky on vähentynyt ja verenpaine  nousee nykyään vain kun minulla on vaikeita uniongelmia. Keuhkojen kapasiteetti on noussut vaikka se normaalisti laskee tässä iässä ! Olen huomannut miten paljon sisua minusta löytyy. Ajatella että pystyn kaikken tähän, vaikka minulla on niin paljon ongelmia terveyden kanssa! Mutta se vaan on niin että kun kivut vähenevät, into treenata vain nousee!

Nopeat tulokset siis kannustivat jatkamaan. Paino alkoi tippua ja samaan aikaan lihakset kasvoivat ja alkoivat kuluttaa energiaa ihan uudella tavalla. Painon suhteen parhaimmat tulokset alkoivat näkyä vasta kun vaihdoimme kasvisruokavalioon ja kun tosissamme jätimme turhat herkut pois. Sillon olimme käyneet salilla kaksi kuukautta. Vaihdoimme siis terveellisimpiin ruokiin ja karsimme myös juomisia. Vähemmän alkoholia siis. Vieläkin herkuttelemme välillä mutta annokset ovat pienemmät eikä niitä sallita ihan joka kohtaan vaan tosi harkitusti. Nykyään lihakset polttavat energiaa nopsaan ja välillä tuntuu että pitää tankata ruokaa oikein tosissaan.

Vaihdevuosiongelmani ovat helpottuuneet huomattavasti! Kyllä minulla niitä vielä on, mutta ihan eri määrissä, ja minulla on nyt paljon paremmat fyysiset ja henkiset lähtökohdat taistella niitä vastaan. Uniongelmiin en oikein saa apua, mutta hikoilut, kuumat aallot ja turvotus on paremmin hallussa nyt. Vahvistan henkistä puolta meditaatiolla ja pitämällä eräänlaista päiväkirjaa ajatuksistani. Tunnen että olen tehnyt kaiken minkä voin terveyteni eteen ja nyt on helpompi pyytää apua jos omat keinot ei enää riitä. Muutaman kerran olen uniongelmien takia ollut saikulla, kun unettomuus on nostanut verenpainetta niin että on jo ollut tosi paha olo. On kuitenkin ollut hyvä tietää etten itse ole aiheuttanut sitä oloa hoitamalla itseäni huonosti.

Alussa viisi päivää treeniä viikossa oli haastavaa. Sain jättää kontrollitarpeeni ja totutella siihen ettei koti ollut aina siisti ja tiptop, ja sain jättää muutamat muutkin minulle tärkeät jutut. Bloggaaminen esimerkiksi jäi kyllä pois, koska en edes ehtinyt kuvata mitään, saatikka että olisin ehtinyt kirjoittaa mitään.  Lisäksihän teen kahta työtä joten aika haasteelliseksi meni. Uskallan kuitenkin väittää että jos jotain oikeasti haluaa ja jos johonkin oikeasti uskoo, niin kyllä se aika järjestyy! Nykyään treenataan kolme päivää viikossa joten on helpompaa löytää siihen aikaa.

Viimeisin kehonkoostumusmittaus näytti niin upeita tuloksia että hymyilyttää!! Viskeraalirasvaarvoni olivat laskeneet sellaiselle tasolle että PT sanoi ettei sen enää tarvitse laske alemmas. Lihasmassa on kohonnut huikeasti ja rasvaprosentti vähentynyt samaa tahtia. Metabolinen ikäni oli laskenut 37 vuoteen!!! Wau sanon minä. Ulkokuorenihan on 51 vuotta niin tuo luku on aivan loistava! Minulta on hävinnyt 10 kiloa ja mieheltä 15. Kroppa muuttunut paljon ja ryhti on ihan erilainen! ( Kts kuvat )  Molempien naamakin näyttä erilaiselta ja silmät loistavat eri tavalla kuin ennen. Yhteiselokin on  saanut nosteen, vaikka meillä aina on synkannut varsin hyvin. Yhteinen harrastus on lähentänyt entistä enemmän.

Kaikki ihmiset ovat arvokkaita, koosta huolimatta eikä ihmisen arvoa pidä mitata ulkonäön tai painon perusteella. Uusimmat tutkimustulokset kuitenkin osoittavat että 70 -80 % suomalaisista keskivartalolihavuudesta kärsivillä on myös rasvamaksa joka pahimmassa tapauksessa johtaa maksakirroosiin.  Nämä ovat aika hurjia lukuja joita ei ihan noin vain voi sivuttaa. Siis 70-80%! Tämä on oikeasti vaarallista.
Itselläni oli viskeraalirasvan arvot korkealla. ( siis se rasva joka on sisäelinten ympärillä ja sen takia kaikkein vaarallisin ) Minulla oli mittausten mukaan huomattavaa ylipainoa ja suuri riski sairastua sydän-, ja verisuonitauteihin. Moni ei kuitenkaan ajatellut minun olevan niin iso, pikemminkin vain pyylevä. Stressaava työtilanteeni ja vaihdevuosista johtuva unettomuus kuitenkin asetti minut hengenvaaralliseen tilanteeseen. Miehelläni sama tilanne. Ylipainoa, stressiä ja verenpainetta. Ei kuitenkaan vaihdevuosia ( onneksi -hehe. )

Kehopositivismi on meille sitä että hyväksyy kehonsa, muotoineen kaikkineen. Hyväksyy ryppynsä ja vanhenemisensa.  Se on sitä että haluaa pitää itsestään hyvää huolta. Kehonhuolto on rakkaudensosoitus itselleen.  Haluamme jatkossakin fokusoida kehon huoltoon eikä turhiin kauneusihanteisiin. Jos pystyn inspiroimaan ja jakamaan iloa sosiaalisessa mediassa tästä niin  sehän on upea juttu! En kuitenkaan ole mitään muuta kuin ihan tavallinen ihminen joka itsekin voi repsahtaa koska tahansa. Silloin toivon voivani palata tähän tekstiin ja inspiroitua jälleen, sekä muistuttaa itseäni siitä miksi omaa kehoa pitäisi hoitaa rakkaudella ja huolenpidolla. Haluan elää mieheni rinnalla pitkän rikkaan elämän, ja nauttia elämästä ihan joka päivä! Menetimme muutama vuosi sitten ihan kaiken jonka eteen olimme tehneet paljon töitä, mutta olemme nousseet kuopasta yhdessä. Loppupäässä mikään muu ei ole yhtä tärkeää ja korvaamatonta kuin elämä, perhe ja terveys. Ja tietysti rakkaus ❤

Förändringar, men goda sådana!

 

 

Jag har talat förut om vår livsstilsförändring. Nu har det minsann hänt grejer och jag ska berätta om det i nästa inlägg. Först ska jag bara berätta lite om vad det för med sig.
Kroppen förändras när man tränar  det är ju klart, och när man tränar med att bygga kroppsstyrka förändras inte bara vikten utan både form och fasthet. Vi har såklart haft fokus på goda blodvärden, minskning av det farliga fettet inne i buken, och att minska risk för typ II diabetes och blodtryckssjukdomar, men på köpet har ju kroppen fått ett helt nytt utseende.

På löpande band har vi fått förnya innehållet garderoben, och även om det är en glad sak att hurra för, så kostar det verkligen mycket att förnya hela sin garderob! Pengar som jag inte har. Tack och lov så är jag ( som många redan vet ) en riktigt ivrig loppiskund.
Förra helgen gjorde jag storrensning. Igen. Och ut åkte en hel del, men det har också åkt in en hel del, och äntligen börjar jag känna att jag har koll på det här med kapselgarderob! Mina plagg kan numera mycket lätt kombineras med varandra och jag känner att jag äntligen börjar hitta min stil! ( tänk så länge det tagit… ) Problemet är det att jag inte riktigt känner igen min kropp just nu, och lätt provar fel storlekar. Vissa kläder jag “sparat på” och tänkt jag ska ha på hösten, har ändå hunnit bli för stora under sommaren. Nå, tacka vet vi som sagt loppis!!

Alla plagg på bilden är loppisfynd, köpta för mindre än 10 euro styck. De flesta har faktiskt kostat bara 2-5 euro! På bilden syns inte mina favoritstrumpisar, men jag har ett  par i terrakottarött och ett i vinrött, och de passar ju till alla kjolar och tunikor. Big like på färg till hösten! Strumpisarna är nog inte från loppis men jag vågar nog säga att ca 85% av min garderob är köpt som secondhand!
Hur är det med innehållet i din garderob? Loppishandlar du?

*******

MUUTOKSIA-MUTTA HYVIÄ SELLAISIA!
Olen puhunut meidän elämäntapamuutoksesta aiemmin ja nyt alkaa tapahtumaan! Kerron siitä lisää seuraavassa postauksessa.
Treenatessa kroppa tietysti muuttuu. Etenkin kun lähtee kehoa rakentamaan, muuttuu painon lisäksi myös muoto ja koostumus.
Lähdimme keskittymään hyviin veriarvoihin, vähempään viskeraalirasvaan ja vähentämään kakkostyypin diebeteksen sekä korkean verenpaineen riskiä. Kaupan päälle tuli painonpudotus.

Liukuhihnalla olen saanut uusia vaatekaapin sisältöä, ja vaikka se onkin iloinen asia, voin kertoa että koko vaatevaraston uusiminen on kallista!! Ylimääräistä fyffeä minulla ei todellakaan ole.  Noh, onneksi olen innokas kirppistelijä, sen tietää jo uskollisimmat seuraajani.
Viime viikonloppuna tein taas kaappi- inventaarion ja keräykseen lähti taas iso kasa liian suuria vaateita. Uutta kirppisvaatetta on tullut tilalle ja vihdoin alkaa tuntumaan että tilalle on tullut uusi paremmin harkittu vaatekaapin sisältö. Nykyään voin yhdistellä vaatteitani paljon paremmin, eli olen askelta lähempänä toivottua kapselivaatekaappia, ja vihdoin alan tietää mikä on juuri minun tyyli.  ( onpa kestänyt kauan.. ) Ongelmana nyt on vääristynyt kehonkuva, eli kokeilen helposti liian suuria vaatteita. Olen myös “säästänyt” joitain entisiä vaatteita sopivaan ajankohtaan mutta huomannut että se päivä meni jo- eli ovat nyt jo aivan liian isoja. Noh, onneksi löytyy kirpputorit!

Kaikki kuvassa näkyvät vaatteet ovat kirppislöytöjä, alle 10 euron kappalehintaan. Useimmat ovat maksaneet noin 2-5 euroa. Kuvasta puuttuu lempisukkahousut, sellaiset kivat terrakotanväriset ja viininpunaiset, jotka sopivat kaikkien hameiden, mekkojen ja tunikoiden kanssa. Ne eivät tosin ole kirpputorilta mutta sanoisin että noin 85 prosenttia vaatteistani ovat secondhand löytöjä.
Miten sinun vaatekaapin sisältö? Ostatko kirpparilta?

collage-2

P1014853-BLOGGP1014854-BloggP1014856-BloggP1014858BloggP1014859-blogg

Bilder vid en bro

För några veckor sedan tog vi med oss lillfröken till Botaniska trädgården, bara för att ha något skoj att göra. Jag hade också en ide´ om ett foto jag velat ta men visste att det måste gå snabbt för att fröken inte gillar att bli fotograferad.
Jag fick några lånade sekunder och sen blev det bus. Ja, hon är ju bara ett barn och har just sådär mycket bus och spring i benen som en tre och en halvåring ska ha.

********

ITÄMAISEN LAMMEN SILLALLA
Muutama viikko sitten kävimme Kasvitieteellisessä puutarhassa pikkuneidin kanssa. Halusimme vain jotain ajanvietettä ja minulla oli päässä kuvaidea. Tiesin että pitää olla nopea, sillä neiti ei välttämättä ole niin innostunut poseeraamaan.
Sain muutaman lainasekunnin aikaa ja sitten alkoi ihan erilainen meininki. Ymmärtäähän sen, kolme ja puolivuotiaalla on paljon virtaa, ja niinhän sen pitää ollakin.

 

_I0A3939-BLOGG-2B_I0A3909-velvet-BLOGG-4B_I0A3959-BLOGGB_I0A4010BLOGG-B_I0A4016BLOGG-B_I0A4034BLOGG-B

Lite lost

Ofta när jag har intensiva jobbperioder, sinar min egna kreativitet. Allt skapande går till arbetet och jag tappar glädjen i det egna görandet. Det tog mig två veckor in på semestern att hitta glädjen i fotograferandet igen. Att bara ta kameran under armen och bege sig ut och fota helt kravlöst. Så himla skönt att hitta den där känslan igen!
Inte jag i bilderna, utan en för mig okänd kvinna som jag mötte på min skogslänk.

HIUKAN HUKASSA
Usein kun minulla on työkiireitä ja paineita, hukkaan oman luovuuteni. Kaikki velvollisuudet jotenkin uuvuttavat minut niin, etten vaan jaksa innostua. Ehdin olla kaksi viikkoa lomalla ennen kuin taas löysin ilon omasta kuvaamisesta. Oi sitä onnea kun sai taas innostua ja tehdä ihan omia juttuja ilman minkäänlaisia odotuksia!
Kuvissa minulle tuntematon nainen johon törmäsin metsälenkillä.

_I0A4117.jpg-blogg_I0A4126-BLOGG_I0A4132.-BLOGGjpg_I0A4146-BLOGG_I0A4174-BLOGG_I0A4172-BLOGG

Äntligen båtfärd!

Vädret har varit så ostadigt så det är nästan en månad sedan senaste turen med båten.
Just idag, när vi fick lillfröken till oss, blev det en bra lucka mellan vindarna och vi packade väskan med matsäck och gav oss iväg. Härligt!

Vi tog ingen lång tur, för när man är ute med en treåring så måste man ju ta hänsyn till att tålamodet kanske inte är så långt. Vi åkte längs med ån, och stannade vid Pinellan och dukade upp med banan, kex, saft och kaffe. Helt perfekt. Sen åkte vi neråt igen.Vi försökte vinka till katterna, men de syntes inte till på balkongen, när vi gled förbi vårt hem.
Väl hemma tog vi ännu en tur med Föri färjan och köpte glass.

Idag bjussar jag bara på mobilbilder, små snapshots av dagen.

*****

VIHDOINKIN VENEILEMÄÄN!
Ilmat ovat olleet niin epävakaat, että edellisestä venereissusta on jo lähes kuukausi. Tänään vihdoin, kun pikkuneiti tuli meille hoitoon, tuli niin kivat kelit että päätimme lähteä retkelle. Pakkasimme reppuun eväitä ja lähdimme!

Teimme vain ihan pienen retken, koska kolmevuotiaan kanssa ei oikein tiedä miten pitkään jaksaa olla. Edettiin jokea pitkin Pinellan kohdalle ja syötiin siellä eväät. Banskuja, keksejä, mehua ja kahvia. Kyllä maistui! Sitten lähdettiin takaisin. Oman kodin kohdalla yritimme katsoa näkyisikö kissoja parvekkeella ja voitaisko vilkuttaa, mutta taisivat olla päiväunilla kun ei näkynyt.
Kotona teimme vielä reissun Föri- lossilla kauppaan jätskiostoksille.

Tässä muutama pikainen puhelinkuva reissustamme.

IMG_7897

IMG_7906

IMG_7909

IMG_7916

IMG_7926

 

Hej hej kissorna!  Hei hei, kissat! IMG_7931-2
IMG_7949-2

Workshop

Kirjoitan molemmilla kotimaisilla. Postauksen suomenkielinen osio on luettavissa ruotsinkielisen alla

Nu bryter jag äntligen tystnaden här på bloggen. Juli kom och gick, men jag jobbade galet mycket för jag ville ha bordet tomt innan semestern. Nu har jag äntligen landat lite i ledigheten, men tre veckor går fort och innan jag vet ordet av så är jag väl tillbaka på jobbet igen. En och halv vecka har jag kvar, tack och lov, så bara hälften är avverkat ännu.

Som företagare är man ju aldrig riktigt helt på semester, så några små pappersjobb, bokningar och bildleveranser har det blivit. Sen hade jag också den stora lyckan att få delta i en workshop som jag drömt om. Jag har i det tysta gått och längtat efter att få jobba heltid som företagare igen, men inte vetat vad jag vill satsa på. Men nu vet jag. Hur det det sen i praktiken ännu går till, det får jag lite fnula på. Ett studioutrymme behöver jag i alla fall, och en hel del utrustning till det, så det lär kanske ta ett tag innan den delen är avklarad. Några lån vill jag inte ta så jag skyndar långsamt, och fram till dess får jag göra hembesök. Det går också, även om det är mycket att rouda, och ljussättning och annat är väldigt mycket knepigare då man inte vet hurdant utrymme man landar i. Dock är en hemfotografering lättare för de nyblivna föräldrarna.

Här bjuder jag nu i alla fall på lite stämningar från workshopen som skedde i fotograf Laura Schneiders hemtrevliga studio ( klick)  i Helsingfors. Det är Lauras fotoprops ( rekvisita ) , hennes ljussättning och hon som har lindat babyn och planerat för allt. Vi fick fota och editera i eget tycke. Det var väldigt lärorikt och jag fick svar på många frågor. Det här är en genre som inte alls är så enkel, det kan jag lova. Det mesta av tiden går åt till att få babyn att vara nöjd och belåten, och en förvånande liten del av tiden går åt till det egentliga fotograferandet. Allt sker på babyns villkor och babyn meddelar nog ljudligt om det inte känns bra. Amning och blöjbyte och framför allt allt hyssjande tar tid och varje baby är olik, så det är onödigt att ha för höga förväntningar. Det är det som gör det så spännande men samtidigt så otroligt belönande.
Detta var årets enda workshop som Laura ordnade, så jag är innerligt tacksam för att jag hade möjlighet att delta.

WORKSHOP
Vihdoin katkaisen hiljaisuuden täällä blogissa. Heinäkuu tuli ja meni, ja tein töitä ihan hullun lailla. Halusin työpöydän tyhjäksi ennen elokuun lomaviikkoja. Nyt olen nauttinut vapaista jonkun aikaa mutta kyllähän lomat aina menee liian nopeasti, ja ennen kuin ehtii silmiään räpyttää, on aika palata töihin. Puolitoista viikkoa jäljellä, joten vasta puolivälissä ollaan, onneksi.
Yrittäjänä harvoin pystyy täysin nauttimaan lomasta, ja niin minäkin joudun tietysti tekemään jotain paperitöitä, buukkauksia ja muutamia kuvatoimituksia myös loman aikana. Suureksi ilokseni pääsin myös mukaan workshoppiin josta olen haaveillut keväästä saakka.

Olen siis miettinyt siirtymistä kokopäiväiseksi yrittäjäksi taas, mutta en oikein tiennyt miten ja millä lisäyksellä. Nyt tiedän. Toki kaiki on vielä auki, sillä tarvitsen studiotilan sekä kaikenlaista kalustoa sinne, ja rahoituksen haluan hoitaa ilman lainoja. Tätä pitää nyt miettiä, ja rauhassa edetä. Siihen saakka saan tehdä kotikäyntejä. Ne ovat toki valon takia vaikeampia ja tavaroiden roudaaminen on työlästä. Koskaan et tiedä minkälaiseen kotiin olet menossa ja mitä tarvitset mukaasi. Toisaalta kotikäynti on tuoreille vanhemmille helpompaa.

Tässä pientä fiilistelyä Laura Schneiderin workshop- päivästä, hänen kodikkaassa studiossa Helsingissä. Näissä kuvissa käytössä Lauran propsit ( kuvausrekvisiitta )  Vauvan wrapping ( kapalointi ) ja asettelu on Lauran käsialaa, kuten myös studiovalaistuksen säätö. Opin paljon, ja sain moneen kysymykseen vastauksen. Tämä genre ei todellakaan ole ihan helpoimmasta päästä, ja suuri osa ajasta menee vauvan syöttöihin, vaipanvaihtoon , kapalointiin ja ennen kaikkea hyssyttelyyn. Pienin osa on sitten sitä itse kuvaamista. Kaikki tapahtuu vauvan ehdoilla eikä pikkuista pakoiteta mihinkään mahdottomaan. Vauva kyllä ilmoittaa äänekkäästi jos on paha olla, tai jos ei tykkää jostain. Imetys yms hoito vie aikaa ja jokainen vauva on oma persoona ja toimii omalla tavallaan. Tämä tekee kaiken hieman hankalaksi eikä liian suuria odotuksia kannata rakentaa mutta toisaalta tämä on todella todella palkitsevaa.

Tämä oli Lauran tämän vuoden ainoa workshop ja olen äärimmäisen kiitollinen siitä että sain mahdollisuuden osallistua.

IMG_7166
iphonepicture

IMG_7145

iphonepictureIMG_7306

iphonepictureschneider-workshop_0101

iphonepictureschneider-workshop_blogg-01

Editerade  slutliga bilder:
Editoidut lopulliset kuvat:

schneider-workshop-05schneider-workshop-04schneider-workshop-03bebe-familyblogg02

Loppisfynd

Mannen fyndade en bricka på loppis. När han hittar något är jag inte sen på att haka på. Vi hittade också en salladsskål av perfekt storlek, med två småskålar till. Bra så, för våra salladsskålar har varit alldeles för stora och då gör man lätt för mycket mat, vilket synd nog lätt leder till matsvinn. Tillsammans med salladsbesticken jag fick av mamma och med salt och pepparkaren jag fyndat,  blev det en perfekt helhet.

KIRPPARILÖYTÖJÄ
Mies löysi kirpparilla tarjottimen. Ja kun hän löytää jotain mistä tykkää niin se yleensä päätyy meille, koska yleensä minäkin tykkään. Löysimme myös salaattikulhon joka oli juuri sopivaa kokoa. Entiset kulhot ovat ollet aivan liian isoja, ja silloin syntyy helposti liian isoja annoksia ja sen myötä menee ruokaa helposti myös hukkaan.
Yhdessä äidiltä saatujen salaatti- ottimien kanssa ja kirpparilta löydettyjen suola ja pippuriasirottimien kanssa syntyi kiva kokonaisuus.

 

Bloggbilder-05-bloggbiller-4Bloggbilder-03Bloggbilder-raw_17Bloggbilder-01-