Under körsbärsblom

I fredags var jag ledig på eftermiddagen och nappade cykeln och tog en tur till Kuppisgatan. Där finns det mycket trähus och vackra trädgårdar och jag visste att där fanns ett stort körsbärsträd. Ett mycket större än de som folk just nu fotograferar ivrigt vid åstranden.
Hur stort det här trädet egentligen var, det märkte jag först på plats, när jag såg det från annat håll. Helt fantastikt alltså, och när jag stod där och fotade var det många andra som passerade och blev helt hänförda. Ett sött par stannade tog några bilder med mobilen och plötsligt överraskade jag mig själv med att utbrista: “Jag kan nog fota er om ni vill? Så skickar jag bilderna åt er sen!”  Och tänk- det fick jag! och så fick jag också lov att visa dem åt er!
Tänk att jag kände mig så nöjd över att än en gång stiga ut ur bekvämlighetszonen och bara ta vara på stunden. För bilder blir ju så mycket trevligare med människor med!

*****

KUKKIVAN KIRSIKKAPUUN ALLA
Perjantaina olin iltapäivän vapaalla ja tartuin fillariin ja lähdin kuvauslenkille Kupittaankadulle, jossa tiesin löytäväni  huikean kirsikkapuun täydessä kukinassa. Sellainen todella iso puu joka voittaa nuo jokirannan kirsikkapuut mennen tullen.
Kuinka valtava tämä puu sitten olikin, se selvisi vasta paikan päällä kun näin sen toisesta suunnasta kuin mitä yleensä näen. Aivan fantastista! Moni ohikulkija pysähtyi ihastelemaan.
Sinne tuli söpö pariskuntakin, kuvaamaan kännykällä ja yhtäkkiä yllätin itseni. ” Voisin kuvata teitäkin, jos sopii?  Saatte kuvat sitten muistoksi, lähetän ne teille”!   Ja ajatella, he suostuivat- ja sain luvan näyttää näitä kuvia teillekin!
Jälleen kerran olen niin tyytyväinen itseeni ja siihen että tartuin hetkeen ja poistuin mukavuusaluellta hetkeksi! Kuvistahan tulee paljon kivempia ja stoorystä tulee kokonaisuus kun on ihmisiä mukana!

Cherry-blossom-turku-2018-039

Cherry-blossom-turku-2018-063

Cherry-blossom-turku-2018-043

Cherry-blossom-turku-2018-045

Cherry-blossom-turku-2018-099

Cherry-blossom-turku-2018-102-FB

Cherry-blossom-turku-2018-106

Cherry-blossom-turku-2018-076

couple-2

couple-1

Cherry-blossom-turku-2018-088

Cherry-blossom-turku-2018-019

Advertisements

Knepig alkov

Vårt sovrum är supersvårt att fotografera. Egentligen är det inget rum heller, utan en alkov. En sådan som har öppet på sidorna och vägg i huvud- och fotändan. Den väggen gör att kontrasterna i ljuset blir så stora att det är svårt att exponera rätt när man vill fota. Vill man fota från sidan blir det också knepigt då skåpraden kommer emot bakom en, och det gäller för båda sidorna av sängen.

Att ha en alkov är annars rätt så bra, man använder ju minimalt med utrymme när man sover, så varför inte använda alla andra ytor maximalt? Funkar egentligen finemang förutom när mannen stiger upp mycket tidigare än jag. Inga draperier i världen stänger ut ljudet av kaffekokaren eller ljuset från lampan. Så jo- ibland saknar jag nog ett sovrum. Ett med dörr. Men bara ibland.

Sängen har vi bytt ut till en Brimnes, med lådor under. Sååå praktiskt och så mycket mer förvaringsutrymme!

*******

HANKALA ALKOVI
Meidän makkaria on tosi vaikea kuvata. Tai eihän meillä makkaria olekaan vaan alkovi. Sellainen joka on avoin sivuilta ja jossa on päädyissä seinät. Jalkapäädyn seinä blokkaa valon niin että valon ja varjon erot ovat aika isot ja tekee oikeanlaisen valotuksen vaikeaksi. Jos haluaa kuvata sivulta tuleekin kaapit vastaan, kummallakin puolella.

Alkovi on kyllä muuten kiva koska nukkumiseen ei paljon tilaa tarvita ja pienessä kodissa voi kaikki muut neliöt olla maksimaalisessa hyötykäytössä. Tämä toimii kyllä ihan hyvin mutta miehen aikaisina aamuina minäkin tietysti herään, koska mitkään verhot maailmassa eivät pysty eristämään ääniä tai valoa täysin. Joskus kaipaan siis kyllä ihan oikeata makuuhuonetta. Sellaista jossa on ovi.

Sängyn vaihdoimme Brimnesiin jossa on isot laatikot alla. Saatiin ihanasti lisää säilytystilaa!

sovrumj-091

sovrum-092

sovrum089

 

Solspegel

Jag var först superglad när Flying Tiger öppnade i Åbo. Tyckte det var jätte kul med allt krafs. Tills jag insåg att det till mångt och mycket är just- ja krafs. Numera får jag ganska rejäl plastavsky och konsumtionsångest bara av att gå förbi.
Hur det nu var så passerade jag i alla fall butiken i ett skede och då råkade ögonen fastna på denna spegel. Den skulle minsann passa med våra Jassa lampor vid matplatsen tänkte jag- och så fick den följa med hem tillsammans med några träramar.

Gubben skruvade upp en Mosslanda tavellist som jag fyndat för några euro på en facebookloppis och så var det bara att piffa till med några kort och några böcker. Budgetinredning när det är som bäst, säger jag! ( spegeln kostade 10 euro ) Det blev inte många tior att kosta i sin helhet och jag är jättenöjd! Äntligen kapades den där känslan av höööög tom vit vägg och så ger det en lite varmare känsla åt det hela.

****

AURINKOPEILI
Olin ensin tosi iloinen kun Flying Tiger avasi ovensa Turussa. Tosi paljon kaikenlaista värikästä krääsää! Kunnes tajusin että niinpä- juuripa niin- krääsää. Nykyään tunnen lähinnä muovi- ja kulutusahdistusta kun ohitan kaupan.
Kävelin kuitenkin kerran näyteikkunan ohi ja verkkokalvolleni tarttui tämä peili, joka heti ensi silmäyksellä tuntuisi sopivan loistavasti meidän Jassa valaisimien kanssa. Se sais siis tulla mukaani kotiin, ja taisi sieltä kaksi kehystäkin tarttua mukaan. Eli vannomatta paras…
Mies kiinnitti seinään kiinni myös taululistan jonka löysin facebook- kirpparilta muutamalla eurolla, ja sitten viimeistelin kokonaisuuden taidekorteilla ja kirjoilla. Budjettisisustamista parhaillaan siis! ( peilin hinta oli 10e) Sainpa vihdoin tähän korkeaan seinään jonkinlaista positiivista energiaa ja lämpöä.

spegel-006

spegel-005

spegel-003

spegel095

spegel-096

spegel--097

Ifall du undrar…

…hur det såg ut behind the scenes när jag tog kaffebilden i förra inlägget, så kan jag glänta lite på draperiet. Det var inte komplicerat alls, utan verkligen enkelt. Riktigt riktigt enkelt alltså. Ett arbetsbänk, ett skärbräde och en målad skiva. Ett sidoljus och ett stilleben byggt på djupet och på höjden. That´s it. Tänkte du att det kanske var komplicerat?

 

JOS SATUT MIETTIMÄÄN…
… miten nuo edellisen postauksen kahvikuvat syntyivät, voin paljastaa että se oli todella yksikertaisilla keinoilla tehty juttu. Simppeliä siis, todella simppeliä. Työtaso, leikkuulauta ja maalattu taustalevy. Sivulta tuleva luonnonvalo ja asetelma jota kasasin sekä korkeus- että syvyys- suuntaan. That´s it. Ajattelitko että kyseessä kenties oli jotain monimutkaista?

 

Coffee--maj-153

 

coffee1-maj-154

När det börjar vända

Skönt att kunna säga att jag mår bättre nu. Att jag vilat. Känner att jag fått distans. Att ångesten är lite mindre och inte får mig att brista i tårar i tid och otid. Och att jag har sovit. Visserligen med hjälp av medicin- men i alla fall. Några bra nätter har fått energin att sakta börja återvända och kreativiteten vakna. Jag kände faktiskt för att ta fram kameran igen!

Det blev lite stills för instagram, bara för att det är så kravlöst. Något jag gör för att få energi. Jag blir så glad av små saker som att ljuset faller rätt, en komposition känns bra eller att en bakgrund har rätt nyans. Särskilt komplicerat är det alltså inte, men det ger mig energi.
Just det där kravlösa är viktigt, att ingen har några förväntningar på något som helst plan.  Så skönt att småningom känna igen sig själv igen. Kanske jag inte är helt hel ännu, men bitarna faller på plats och imorgon återgår jag till arbetet. Hoppas bara att jag är redo.

******
PAREMPAAN PÄIN
Ihana tunne kun voi sanoa että voivansa paremmin. Tunnen levänneeni. Että olen saanut etäisyyttä. Ahdistus ei enää ole niin vahva eikä itku ole enää niin herkässä. Että olen nukkunut. Lääkkeiden avulla tosiaan, mutta kuitenkin. Muutama hyvä yö on saanut hyvät energiat liikkeelle ja hitaasti luovuuskin heräilee. Tartuin kameraankin!

Tein muutamia stillkuvia instaan, ihan vain sen takia että se on niin huoletonta. Sellaista pientä puuhastelua josta saan energiaa ja jossa kukaan ei ole vaatimassa mitään. Iloitsen tosi pienistä asioista kuten sommitelmasta, valosta tai taustan sävystä. Ei kovin monimutkasta mutta se antaa energiaa.
Juuri tuo huolettomuus ja tekeminen ilman minkäänlaisia odotuksia on tärkeää. Tuntuu hyvältä kun alkaa olla oma itsensä taas. Ei ehkä ihan ehjänä vielä, mutta palaset tipahtavat pikkuhiljaa taas paikoilleen.

 

coffee-maj-115

coffee-maj-147

coffee-maj-152

 

När man försiktigt kikar in

Smyger försiktigt in här igen och ser hur det känns. Jag har verkligen inte velat pressa mig själv till någonting alls, bara varit och gjort saker som kännas bra. Till det har hört att måla. På bloggen och instagram har det varit rätt så tyst.

När jag var yngre ritade jag väldigt mycket. Det blev tuschteckningar och senare också akvarell blandat med tusch. I något skede när barnen var små, testade jag på oljemålning men det var opraktiskt då det luktade starkt och var svårt att hantera i en höghuslägenhet. Sådär överlag har väl skapandet ändå alltid varit närvarande. Har det inte varit i form av målande eller tecknande så har det varit att sy, sticka eller piffa hemmet. Till sist också fotandet och det känns ju allra mest som min grej.

Men den här utmattningen, tröttheten eller vad jag nu ska kalla den, gjorde att jag inte ens ville greppa kameran för en stund, utan grabbade penseln istället. Jag klämde ut lite rester av det som blev över när jag målade fotobakgrunder och så kluddade jag på helt spontant. Ja, någon vision hade jag väl, men jag kan berätta att slutresultatet var ungefär hundra mil från vad jag hade tänkt. Men åtminstone kan man väl säga att det verkligen var kravfritt då.

VAROVASTI TUNNUSTELLEN
Hiivin varovasti tänne blogin puolelle ja kokeilen miltä tuntuu. En ole viime päivinä halunnut vaatia itseltäni mitään, vaan tehdä mukavia täysin stressittömiä asioita kuten esimerkiksi maalaaminen. Blogi ja insta hiljenivät hetkeksi.

Nuorempana piirsin paljon. Tussipiirustuksia lähinnä, ja myöhemmin sekoitin mukaan myös akvarellejä. Lasten ollessa pieniä testasin myös öljyvärejä mutta asuimme silloin kerrostalossa ja se oli hajujen ja käsittelyn takia hankalaa. Voin kuitenkin sanoa että luovuus on aina ollut läsnä. Jollei piirtämisen ja maalaamisen muodossa niin neulomisen, ompelun tai kodin tuunailun muodossa. Viimeisenä sitten valokuvaus, joka  ihan selvästi on se minun juttu.

Tämä uupumus, väsymys, vai miksiköhän sitä kutsuisin, teki hetkellisesti sen, etten yhtäkkiä jaksanut innostua edes kamerasta vaan tartuin siveltimeen. Puristin vanhoista tuubeista viimeiset värit ( ne joita käytin kun tein kuvaustaustoja ) ja aloin suttaamaan. Kai minulla jonkinlainen visio oli, mutta voin sanoa että se on kilometrien päässä tuosta lopputuloksesta. Tähän voi sitten vain todeta että olipahan ainakin ihanan stressitöntä.

tavla-1-054

Tavla-2--056

Tavla-3j-079

När batteriet blir tomt

Jag har inte bloggat på en vecka. Jag tror inte jag har haft så många sådana avbrott under min bloggtid men ibland blir det bara så.
Som ni kanske kan ana, så har det att göra med att jag varit så trött. Den där skörheten och gråtmildheten jag skrev om gav sig inte, det gör det ju inte när man bara laddar sina batterier några dagar. Efter månader av dålig sömn och tunga arbetspass behövs det lite mer än så.
Det är väldigt många olika faktorer som gör att jag mår som jag mår, och varför allt plötsligt brast och jag blev sjukskriven några dagar. Allt tänker jag kanske inte belysa här, och allt kan jag inte påverka själv, men några saker ska jag försöka ändra på. Jag ska göra mitt bästa men vissa saker måste man också gå igenom, inte bara bedöva bort. Jag har också sökt hjälp men den första läkaren jag träffade var verkligen inte ens intresserad av  att hjälpa mig utan ville bara omedelbums skriva ut “lyckopiller”. Det ser jag ju inte som en direkt lösning utan bara som ett “plåster” och det kommer inte att ge mig några som helst verktyg att orka på lång sikt heller. Och jo, preppiga citat som “Turn your pain into power”  som jag använt mig av är ju nog bra ibland, men jag vill nog ändå känna att det är okej att inte vara så hejsan hela tiden. Att det är okej att säga att nu orkar jag inte och att det är okej att inte vara så jävla duktig. Att det är okej att vara ledsen över saker som känns väldigt väldigt ledsamma och tynger ens hjärta och ger ångest. Jag är väldigt bra på att berätta det åt andra, men usel på att övertyga mig själv. Jag jobbar på det- jag lovar.

KUN AKKU TYHJENEE
En ole viikkoon tehnyt mitään postauksia. Onkohan tällaisia blogitaukoja tullut montaa näiden blogivuosien aikana? En usko. Noh, joskus menee näin.
Kuten ehkä arvaatte, se väsymys josta aiemmin kirjoitin on syynä hiljaisuuteen täällä blogissa. Itku on ollut herkässä ja hauras olo vain jatkunut. Eihän se muutaman lepoäivän avulla mihinkään häviä. Kuukaisien aikana jatkunut huono uni ja monet työtunnit jättävät jälkensä.
Tähän olotilaan on myös monen monta muuta syytä, enkä kaikkia vielä avaa täällä, mutta menneellä viikolla sain vain sellaisen melt downin että oli pakko ottaa sairaslomaa muutamaksi päiväksi. Kaikkeen en voi itse vaikuttaa mutta muutamia seikkoja aion muuttaa, jos vain pystyn. Jotkut asiat on vain käytävä läpi eikä turruttaa mieltä. Olen hakenut apua, mutta ensimmäinen lääkäri halusi vain nopeasti eroon minusta ja tarjosi mielialalääkkeitä. Sitä en nyt ihan heti halunnut sillä koen sen olevan vain “laastari” haavan päälle eikä se anna minkäänlaista apukeinoa jaksaa pitkällä tähtäimellä.
Ja vaikka yritinkin nostaa itseäni “Turn your pain into power”– yms sitaateilla, niin silti haluan hyväksyä sen ettei aina tarvitse olla niin vahva ja iloinen. Että on ok sanoa ettei jaksa ja on ok ettei aina ole niin reipas. Että on ok tuntea surua asioista jotka ovat todella todella ikäviä ja jotka painavat mieltä ja ahdistavat. Olen todella hyvä kertomaan tämän muille, mutta ihan sikahuono vakuuttamaan itseäni. Lupaan opetella. Oikeesti.

Foto 26-04-2018 22 40 18

SLOW

Jag har verkligen inte gjort något vettigt denna helg. Varit till stan och köpt en ny telefon, zippat lite rödvin på Tiirikkala, Foija och Nerå och bara traskat längs med åstranden. Idag blev det kaffe vid Cafe´Manuela med fyra generationer vid bordet. Firade den yngsta sonens födelsedag men han var tyvärr inte med oss men det var värdefull tillsammanstid med gamyler och småttisar.

Mannen har bakat Ciabatta idag. Helt otroligt hur degen bubblar redan efter några timmar fast den inte är gjord med jäst utan på surdeg. Glutenet börjar genast bildas när man tillför vatten och det blir trådigt och fluffigt. En lång jäsning påverkar vetet och även om man nuförtiden är rädd för gluten kan jag säga att magen tål detta mycket bättre än industriellt framställt bröd som är bakat på jäst, och med tillsatt gluten och mjölförbättring.

Vi är ett bra team- han bakar och jag fotar 😉
Veckoslutet var allt för kort. Jag vet inte alls om jag är redo för jobbet redan men vi får väl veta det imorgon. En lugnare vecka blir det i alla fall och på onsdag blir det vilodag med barnbarnet. Det ser jag så fram emot. ❤

IHANA  VIIKONLOPPU
En ole tehnyt mitään järkevää tänä viikonloppuna mutta niin oli tarkoituskin. Ostin uuden puhelimen kun kävimme keskustassa. Siemailimme punaviiniä Tiirikkalassa, Foijassa ja Neråssa. Käveltiin jokirantaa pitkin ja nautittiin.
Tänään vietimme kuopuksen synttäreitä ( vaikka ei itse ollut paikalla ) Neljä sukupolvea kahvila Manuelassa. Arvokasta aikaa yhdessä vanhusten ja pikkuisen kanssa kuitenkin.

Mies leipoi ciabattaa. Uskomatonta miten taikina kuplii juuren avulla jo parin tunnin jälkeen vaikka siinä ei ole hiivan murustakaan. Gluteeni alka heti muodostua ja taikinaan muodostuu kimmoisa ja sitkeä gluteeniverkko.
Kovasti pelätään gluteenia mutta kun pitkä kohotus muuttaa vehnän koostumusta
vatsavaivat vähenevät. Tämä luonnollinen tapa leipoa ei myöskään tarvitse jauhoparannetta tai lisättyä gluteenia, vaan on vatsalle ystävällisempi vaihtoehto kuin teollisesti valmistettu höttöleipä.

Ollaan hyvä tiimi, hän leipoo- minä kuvaan.

Viikonloppu oli aivan liian lyhyt. En tiedä olenko valmis palaamaan töihin mutta sen näkee sitten huomenna. Lyhyempi ja rauhallisempi viikko on edessä ja keskiviikkona vietän lapsenlapsen kanssa koko päivän. ❤

Te-och-ciabatta-006

Te-och-ciabatta-020

Te-och-ciabatta-023

Te-och-ciabatta-032

Te-och-ciabatta-037

Te-och-ciabatta-056

Te-och-ciabatta-059

Te-och-ciabatta-061

Te-och-ciabatta-063

Te-och-ciabatta-066

Te-och-ciabatta-071

Lite för nära kanten ibland

Det har varit några riktigt tuffa veckor och nu sitter jag här med ett veckoslut helt öppet framför mig. INGET jobb denna helg.
Helt utan att jag märkte det balanserade jag på orkens yttersta kant och igår kände jag mig så svag, utpumpad, ledsen och skör. När man petade på mig gick jag i bitar, kändes det som. Tack och lov har jag underbara arbetskamrater som höll mig upprätt.

Utan att jag planerat eller förstått vartåt det barkade hade jag plötsligt jobbat 19 dagar i ett sträck utan vilodag. Det bara blir så ibland, när det blir många extraturer på ena jobbet av en eller annan anledning, och jag på de några få lediga dagarna där emellan jobbar med mitt eget företag. Oftast jobbar jag med både och på en dag. Det blir ju så när saker måste skötas, mail måste skrivas, bilder redigeras, och pappersjobben skötas. Och jag brukar ju orka, för riktigt såhär mycket jobb brukar det inte alls vara.

Nu har det ändå varit en massa extra på jobbet hela våren och både mars och april har varit månader då jag haft svårt att få till det med lite egentid.  Nu blev det riktigt körigt och tungt på slutrakan med hårda jobbpass, väldigt tunga tråkiga besked som bekymrar och en benvärk från helvetet som gjort det hela bara jobbigare. Jag ville bara flyta ut över golvet och gråta igår. Jag var nära kanten igen.
Eller nära väggen. Den där berömda ni vet, som man talar att folk går in i.
Så nu bromsar jag.
Andas.
Bara är.

****

ÄÄRIRAJOILLA
Takana on ihan hullut työviikot ja nyt istun tässä ja yritän laskeutua viikonlopun viettoon. Viikonloppu ILMAN töitä.
Huomaamatta olin ajanut itseni ihan jaksamisen äärirajoille, ja eilen tunsin itseni hauraaksi, heikoksi, itkuiseksi ja väsyneeksi. Jos minuun koski menin palasiksi.
Onneksi ihanat työkaverit pitivät minua pystyssä.

Huomaamattani tilanne meni siis siihen että tein töitä 19 päivää putkeen ilman lepopäivää välissä. Joskus se vaan menee sellaiseksi, kun tulee ylimääräisiä työvuoroja syystä tai toisesta, ja siinä välissä teen oman yrityksen töitä. Usein teen kahta työtä saman päivän aikana. Koska lasku, meilit, kuvat ja paperityöt…
Yleensä jaksan ihan hyvin koska eihän minulla aina ole näin paljon työvuoroja. Tänä keväänä on kuitenkin olllut sitä sun tätä ekstraa töissä ja maalis- huhtikuun aikana minulla on ollut todella vähän omaa aikaa.

Tässä loppusuoralla olin kovilla kun työvuorot olivat raskaita, sairaan paha jalkasärky vaivasi ja valvotti, ja sain vielä kuulla raskaita uutisia joista seurasi äärimmäisen suuri huoli. Olin lähellä tuupertua kaiken paineen alla. Olin lähellä sitä rajaa missä omat voimat eivät enää riitä. Jossa uupumus ottaa ylivallan.
Painan hätäjarrua.
Pysähdyn.
Hengitän.

Grape-022

 

Allt räknas

Planerade detta inlägg redan för flera veckor sedan men har bara inte hunnit skriva det färdigt.
Jag blev nämligen uppringd av en mycket trevlig dam, då för ett tag sedan. Hon sade att hon sett att jag donerat en liten summa till cancerfonden på hösten och undrade om jag ville bli månadsdonator.

Hon var himla trevlig och vi pratade faktist en god stund ( på finlandssvenska) och det slutade med att vi kom överens om att det dras av en liten summa från mitt konto varje månad. Ingen stor grej alls, bara några euro, men ni vet- många bäckar små…
Vi konstaterade att alla berörs av cancer på ett eller annat sätt, vi kommer inte undan. Jag tänkte på mamma , mina söners far, och jag tänkte på Lena och på många många andra… Det är bara så att drabbas man inte själv så är det ändå någon nära som drabbas. Och trots den här diskussionen var jag ändå inte beredd på att snart beröras nära igen-  vilket hände, men det tänker jag inte ta upp här ännu.

Vill du själv också bli donator så kan enkelt klicka på länken här till Cancerstiftelsen och fixa en egen betalningsplan. Det behöver som sagt inte handla om stora summor, men varje insats är viktig! Man kan säga upp avtalet när man vill, och man behöver inte donera stora summor. All hjälp är viktig!
Tänk över det i alla fall, en vacker dag kan det vara du som behöver hjälp. Eller en nära och kär anhörig.

******

KAIKKI LASKETAAN- pienikin panos on tärkeä
Suunnittelin tätä postausta jo viikkoja sitten mutta aina on tullut jotain väliin. Minulle soitti noin kuukausi sitten syöpäsäätiöstä eräs todella mukava rouva, joka kertoi tietävänsä että olin syksyllä lahjoittanut syöpäsäätiölle rahaa. Nyt hän halusi tietää haluaisinko kenties ruveta kuukausilahjoittajaksi.

Hän oli puhelimessa äärettömän mukava ( puhui äidinkieltäni suomenruotsia ja tuntui olevan minun ikäinen ) Lopulta rupateltuamme sovimme että tililtäni menee pieni summa joka kuukausi syöpasäätiölle. Ei mikään iso summa, ihan muutamista euroista kyse, mutta kun meitä on monta, auttaa se pienikin summa!
Totesimme siinä että syöpä koskettaa meitä kaikkia tavalla tai toisella, ennemmin tai myöhemmin. Emme pääse siitä eroon koskaan. Ajattelin äitiäni  , ja Lenaa ja lasteni isää ja monia monia muita… Jos ei itselle osu niin jollekin tutulle tai läheiselle. Tästä keskustelusta huolimatta en ollut varautunut siihen että aika piankin taas koskettaisi läheltä, mutta siitä myöhemmin lisää, en tässä postauksessa kirjoita siitä.

Jos itse tahdot ryhtyä kuukausilahjoittajaksi voit klikata Syöpäsäätiön linkkiä ja ryhtyä omatoimisesti lahjoittajaksi. Tämän sopimuksen voi purkaa milloin itse haluaa ja summakin voi olla ihan alle kympin.  Jokainen lahjoitus on kuitenkin tärkeä!
Ajattele asiaa. Se voit olla sinä joka tarvitset jonain päivänä apua. Tai läheisesi.

BI0A6009

BI0A6013