Då man fyndat

Nära busshållplatsen på vägen till jobbet finns ett loppis. Jag brukar vara tid för säkerhets skull och ibland kikar jag in där som snabbast bara för att få tiden att gå.
Vid senaste besöket blev det några fina sommararmband för ynka 2 euro. Två av dem skickade jag till sonen, då han råkade gilla dom som var i läder.

Fotobakgrunden är nygammal. Jag målade om en av mina svartflammiga bakgrunder  med lite kopparfärg för att få det att se ut som rost. Tycker ni jag lyckades?

******

KIRPPISTELYÄ
Työmatkalla bussipysäkin läheisyydessä on kirppis. Aina välillä piipahdan siellä kun olen etuajassa. Viime kerralla löysin kahdella eurolla tällaisen kivan kokoelman kesäkoruja. Nahkaiset laitoin jo postiin pojalleni koska hän tykkäsi niistä mutta muut pidin itselläni.
Valokuvaustausta on uusvanha. Maalasin suttuisen mustan nyt kuparimaalilla jotta se näyttäisi ruosteelta. Mitä mieltä olet? Onnistuinko?

Kaffe ur vackra koppar

När vi flyttade i våras städade jag ur skåpen ganska rejält. Kunde då i samma veva bara konstatera att jag inte är någon större samlare av porslin i varje fall. Mina gamla Arabias Arctica servis ( som mest för mina tankar till hotell och cafeér) var dessutom inget att hurra för mera. Av en tolv delars kaffeservis var det kanske bara hälften kvar och inte passade antalet koppar ihop med antalet fat heller. Assietter hade jag väl mest av men jag beslöt mig i alla fall för att sälja det lilla som fanns kvar, som reservdelar till någon annans servis.
Talade med mamma i början av sommaren om det här att jag inte har någon kaffeservis, och hon sade sig ha några hemlösa assietter, ifall jag ville samla ihop nåt till dem. De där assietterna hör till min barndom ganska starkt. Jag vet inte hur många somrar det har ätits blåbärspaj från dem. Stor nostalgifaktor alltså och klart jag ville ha dem. Så igår, vid en runda till loppiset hittade jag faktiskt ett halvt dussin koppar till dem. De är inte ens lika på nåt annat vis än till färgen, men jag gillar ju när det inte är perfekt. Nu måste jag bara hitta 4 liknande koppar till så har jag något att ta fram till kaffe kalasen igen. Det fanns nämligen  11 assietter, men ett var lite kantstött.

Till min glädje passar min udda gräddsnäcka och sockerskål också in. De är också starkt kopplade till min barndom. Såna skatter man värnar om, ni vet.

***
KAHVIA KAUNIISTA KUPISTA
Kun keväällä muutettiin siivosin kaappeja reippaasti. Huomasin silloin etten ainakaan ole mikään suurempi astiaston kerääjä. Vanha Arabian Arctica- sarjani (joka mielestäni lähinnä tuo mieleen hotellit ja kahvilat) ei enää ollut mikään kokonaisuus vaan ehkä puolet entisestään. Kakkulautasia oli eniten mutta päätin myydä kaiken pois varaosiksi jollekin tarvitsevalle.

Juttelin alkukesästä äidin kanssa tästä puuttuvasta kahviastiasto– ongelmasta ja hän kertoi lahjoittavansa vanhat kakkulautasensa minulle jos haluaisin. Ne ovat olleet kesämökillä niin kauan kuin muistan ja niistä on lukemattomat kerrat syöty mustikkapiirakkaa vaniljakastikkeen kanssa. Nostalgiaa siis, ihan hurjan paljon muistoja liityy niihin. Tottakai halusin ne, ja eilen kun kävin pikaisesti kirpparilla löysinkin sopivasti puoli tusinaa kahvikuppeja. Eivät ne ole lainkaan samanlaisia mutta minähän en välitä siitä, minun mielestä siinä onkin juuri se juttu. Nyt haluaisin teitysti löytää vielä neljä samantyyppistä sillä lautasia oli kymmenen (tai ykstoista mutta yhdessä oli pini särö)

Kokonaisuuteen sopii vielä loistavasti vanha kermakko ja sokerikko jotka myös ne ovat vahvasti sidottu lapsuuteen. Niissäkin eri kuvio mutta sopivat ihan hyvin ja juuri tällaisia aarteita haluan säilyttää.

 

 

 

 

 

Drömfångare

Vi har spenderat helgen ute på mammas och pappas hyrstuga och det har varit så himla skönt. Jag behövde komma bort från allt som heter jobb och redigering för den sista veckan blev en envis migrän min ständiga följeslagare. En dag sade det bara pling som en ljusboll i mitt huvud och i synfältet och sen kom sågbetten… då gällde det att medicinera snabbt, för då gick det ännu att stoppa så att det bara blev som en envis huvudvärk i bakgrunden. Men när det sen upprepade sig varje dag kändes några dagar på stugan inte alls fel.

Det bästa jag vet är att ha något pyssel med på stugan. Jag har länge velat testa på det där med att göra en drömfångare så jag hade köpt lite material för det. Det blev inte alls något jämnt och snyggt det där nätet i mitten för det var den svåraste delen, men jag är nöjd ändå. Det var ju pysslandet i sig som var roligast.

Som pricken på i:et gjorde vi ännu ett besök i en antik och kuriosabutik och jag kikade lite efter någon passlig fotorekvisita. Där stod en söt liten barnleksak och väntade på sin köpare, och det blev ju så klart jag som släpade med den hem.

 

ITSETEHTY UNISIEPPARI
Vietimme viikonloppun vanhempieni vuokramökillä ja se oli kyllä ihanaa. Piti tehdä irtiotto työstä ja kuvien editoinnista sillä viime viikon aikana kärsin toistuvasta migreenistä. Yhtenä päivänä päässä ja näkökentässä poksahti valopallo ja sen jälkeen tulivat sahanlaidat. Silloin piti lääkitä nopeasti sillä silloin se vielä oli jarruteltavissa niin että jäljelle jäi vain taustalla häiritsevä jomotus. Kun tämä toistui joka päivä, alkoi viikonloppu mökillä jo tuntumaan ihan kivalta ajatukselta.

Ihan parasta on jos mökille vie mukaan jonkun askarteluprojektin. Olen pitkään haaveillut omasta unisiepparista ja ostin siihen materiaalit. Eipä siitä verkosta tullut tasaista lainakaan sillä se osoittatuikin tosi vaikeaksi, mutta olen ihan tyytyväinen tähänkin lopputulokseen.
Ja rentouttavaa oli!

Viikonlopun kruunasi vielä käynti antiikki- ja kurioosaliikkeessa josta löytyi kuvauksiin sopivaa rekvisiitta. Vanha söpö lasten lelu siellä odotteli ostajaa, ja minähän sen vein mukaani.

 

 

 

 

 

 

Macrame´

De som följer med inredningstrender vet säkert att macrame´varit populärt ett tag nu. Bohema vibbar, naturmaterial, tråd- och snäckamplar odyl känns rätt helt rätt så jag blev ju väldigt glad när jag hittade detta fina handarbete på ekotori för en struntsumma. Vore väldigt kul att prova på macrame´själv också, men jag är rädd att mina reumatiska fingrar inte skulle klara det. Jag drömmer om att fylla en av våra stora vita tomma väggar med ett stort macrameárbete.

 

MACRAME´
Sisustustrendejä seuraavat tietävät varmaan että macrame´työt ovat ollet suosittuja jo jonkun aikaa. Boheemi tyyli, luonnon materiaalit, naru-sekä simpukka-amppelit ovat taas suosittuja joten olinpa iloinen kun löysin tämän pienen hienon macrame´työn ekotorista pikkurahalla. Olisi tosi kiva kokeilla tuota itsekin mutta enpä usko että reumaiset sormeni pystyisivät siihen. Haaveilen oikein isosta macram´työstä jolla voisin täyttää jonkun näistä talon isoista tyhjistä seinistä.

 

 

Fynd för en struntsumma

Jag kikade in på återvinningscentralen förra veckan och gjorde några fina fynd. För bara några riktigt få eurosar fick jag en lampa, en kruka (krus)  och en personlig liten smyckad ask.
Jag gillar färgskalan på allt det här nu, just sådär mjuk som jag vill ha det. Lampan visade sig vara riktigt okej också, den lyser faktiskt bra. (jag villar inte lampor som inte har ett ordentligt sken) .

 

LÖYTÖJÄ PIKKURAHALLA
Kävin kierrätyskeskuksessa viime viikolla ja tein muutamia löytöjä. Muutamalla hassulla eurolla sain valaisimen, ruukun ja söpön pienen koristellun rasian.
Tykkään tästä väriskaalasta nyt, juuri sopivan pehmeä. Ja valaisinkin oli hyvä valinta, se valaisee todella hyvin. ( En nimittäin pidä valaisimista joista ei tule kunnon valoa. )

 

 

 

 

 

Ett fynd som fick hjärtat att slå

Idag kikade jag hastigt in på ekomarket och till min glädje gjorde jag ett superfynd. Ni vet när man blir så glad att man vill hoppa till och skrika jees, men man är ensam och måste hålla sig..  Men tja, här är min lilla söta vas som jag föll pladask för och jag höll mig i skinnet och  betalade otroliga 20 cent för den. 🙂
p.s- det är min pappa och jag på oljemålningarna bakom. Jag som baby och pappa som några år gammal gosse. Jag älskar de där tavlorna.

 

LÖYTÖ
Tänään kävin pikaisesti ekomarketissa ja ilokseni tein super ihanan löydön. Tiedättehän tunteen kun löytää jotain ihanaa ja tekee mieli hyppiä riemusta ja huutaa jees, mutta ei voikaan koska on liikkellä yksin ja moinen käytös voisi herättää aikamoista ihmetystä?…
Mutta joo, ihanan maljakkoni sain, hillitsin itseni  ja maksoin kokonaiset 20 senttiä tästä ihanuudesta. 🙂

Ps. Isäni ja minä noissa taustalla  öljymaalauksissa. Minä vauvana ja isä muutaman vuoden ikäisenä. Minun ehdottomat lempitaulut.

 

 

 

Ett garagefynd

Ser  man på, idag skämmer jag bort er med två inlägg på samma dag. Har bara en sån inspiration idag för äntligen fick vi löst ett problem som vi stirrat på ända sedan vi flyttade in.
TV:n- ni vet, den älskade och hatade. Ska den dominera eller gömmas? Smaksak, men hos oss hade vi ett annat problem också. Skåpet den stått på, det var alldeles för litet. I förra hemmet var det okej, där var lägre i tak och inte lika stora vita ytor. Här blev det bara så misslyckat. Väggen kändes enorm, galet tom och allting var i obalans. Tavlan på tok för liten och rottingstolarna lyckades inte rädda situationen alls.

Jag talade lite med min bästa tipsmakare på Tre Små Rum och hon gav mig några tankar att bolla vidare på.

Nå men jag tänkte det skulle ta ett tag innan vi hittar någon lösning, men tji fick jag för tanken var redan ju igång och bollen i rullning! Mannen och jag gick på skattjakt! Vi hade båda sett en dammig stor bokhylla i det lite sunkiga unkna garaget. Den påminde om en Lundiahylla, men jag trodde inte den skulle gå att ta i bruk, så som den såg ut. Jag skippade ide´n tills mannen började säga att tänk om vi ändå skulle fundera på att ta en titt? Och det gjorde vi imorse, och nu står den här! Dammsugen och skurad (huj sånt smutsvatten det rann från den) men nu är den ren och fin!! Och vårt problem är löst!! Tänk om jag i morse när jag öppnade ögonen hade vetat att lösningen var så nära! En helt annan stämning i rummet – balans och harmoni och tv:n  har en bra plats utan att vara för dominerande.
Och vet ni, det bästa av allt- detta kostade inte ett korvöre!!

LÖYTÖ
Kappas vaan, tänään tuotinkin kaksi blogipostausta! Inspis on vaan huipussaan koska onnistuimme ratkaisemaan sisustusogelman jota olemme tujottaneet siitä saakka kuin muutimme tänne.

Telkkari- rakastettu ja inhottu. Pitäisikö sen olla ykköspaikalla vai pitäisikö piilottaa? Makuasia, mutta meillä oli eräs toinenkin iso ongelma. Televisiokaappi oli aivan liian pieni. Entisessä kodissa se toimi hyvin sillä tyhjää tilaa ei ollut, eikä kattokorkeutta samalla tavalla kuin täällä. Tämä ratkaisu ei vaan toiminut täällä. Seinä huusi tyhjyyttä ja kaikki oli jotenkin niin tasapainotonta ja suhteet ihan väärät. Taulu television yllä oli hassun pieni eivätkä rottinkituolit pelastaneet tilannetta. Keskustelin sisustusideoita antavan ystävän kanssa Tre Små Rum liikkeeessä ja hän heitti minulle muutamia vinkkejä jota voisin harkita.

Ajattelin tämän kuitenkin olevan ongelma jota ei ihan heti ratkaista mutta hahah, lumipallo oli jo lähtenyt pyörimään. Lähdimme miehen kanssa aarrejahtiin. Olimme nimittäin molemmat panneet merkille että melko pimeässä ja tunkkaisessa autotallissa oli hylly joka epäilyttävästi muistutti Lundiahyllyä. Ajattelin kuitenkin sen olevan niin likainen ja kamalassa kunnossa ettei sitä voisi tuoda sisälle. Mies vaan sinnikkäästi kehotti katsomaan uudestaan ja niinpä mentiin katsomaan olisko hylly pelastettavissa.

Kaikki tämä tapahtui aamulla ja nyt se jo seisoo siinä! Enpä osannut herätessäni aavistaa että ratkaisu oli niin lähellä!  Imuroitu ja kuurattu (hyi mitä  likavettä siitä valuikaan) ja nyt ihan erilaisessa kunnossa! Meidän sisustusongelma sai ratkaisun ja huoneessa on ihan eri tunnelma! Televisio on hyvässä paikassa eikä dominoi liikaa.

Ja hei, parasta kaikessa on se että tämä ei maksanut pennin pyörylää!!!

 

Mobilbild / kännykkäkuva
Och jo, taket buktar och golvet lutar åt alla håll man kan tänka sig men det hör ju till charmen med gamla hus.
Jep katto on notkolla ja lattiakin viettää eri suuntiin ihan miten satttuu mutta sehän kuuluu vanhan talon charmiin.

 

 

 

 

 

 

Solspegel och några bloggar till

Anna-Lena bloggade för ett år sedan om solspeglarnas återkomst. Du kan läsa hennes inlägg HÄR. Jag besökte stans nya loppis i fredags och skuttade till av förtjusning när jag såg den här. På tok för liten för att passa på väggen ovanför soffan, ( Måste väl fortsätta leta efter en stor också) men jag kom på en annan trevlig lösning så nu hänger den i hallen.

Några bloggtips kommer jag med ännu, listan igår blev ganska lång men den kan egentligen göras hur lång som helst. Never ending story liksom och alltid nu och då ploppar det upp nya stjärnor.

FruZ bloggar om vardagslivet med familj och barn och om hus hem och inredning. Hon har ett jättefint hem som också varit synligt i en inredningstidning.  Trevliga DIY projekt varvas med feelgod från det dagliga livet.

Ninette  är fenomenal på pyssel och återvinning och hon har också givit ut en bok för pysselsugna. Det var vårt gemensamma projekt som vi jobbade på i några år. Ninette har ett färgsprakande hem och det får vi se glimtar av i bloggen tillsammans varvat med roliga pysseltips och ibland också allvarligare funderingar.

Lyckeliten är Victorias blogg. Hon är fenomenal på att sticka. Hon stickar underbara barnkläder i vintage stil, och de bärs av hennes två underbara lintottar. Hemmet är en dröm och jag suckar stora djupa beundrande suckar när jag ser bilder därifrån. Jag har också besökt det live, med min kamera. Vi väntar med spänning på reportaget.

Caisa K  har också ett hem som får mig att sucka djupt och drömma. För att inte tala om hennes bilder. Åh, de är så vackra!! Att kika in där är en lisa för själen.

AURINKOPEILI
Bloggari Anna-Lena teki viime vuonna postauksen aurinkopeilin paluusta. Löydät postauksen täältä.  Pomppasinkin ilosta kun löysin sellaisen kirpputorilta perjantaina. Liian pieni vain, sopiakseen sohvan ylle, joten se sai oman paikan aulasta. Pitää varmaan jatkaa metsästämistä jos aion löytää isomman.

 

 

Ett designfynd- eller egentligen två!

Vi fyndade en dansk designlampa via en bytesbörs på radion. Den kommer att sitta perfekt i vårt kök, även om det faktiskt är rätt så svårt att få någon helhetsbild av köket överhuvudtaget just nu, mitt i allt kaos.  Lampan är designad av danske designern Carl Thore på 70-talet.
Och vet ni vad? Vi har hittat en Pinocchiostol! Den fanns närmare än väntat, dvs i garaget hos mannens kompis. Det blev en riktigt glad överraskning!  (Vad som hände med vår stol kan du läsa om HÄR)

En läsare önskade en bottenplan på huset och det är nog på kommande inom snar framtid. Måste få tag på en ordentlig bild bara först.

Löytö
Teimme varsinaisen löydön erään radiokanavan vaihtopörssin kautta. Tämä tanskalaisen Carl Thoren suunnittelema valaisin 1970-luvulta tulee roikkumaan meidän uudessa keittiössä. Olen ihan varma että se sopii sinne kuin nenä päähän vaikka tällä hetkellä keittiötä on melko vaikea hahmottaa kesken kaaosta.

Ja hei- mahtavia uutisia! Saamme uuden Pinocchio tuolin vanhan tilalle! Se löytyikin yllättävän läheltä, siis miehen kaverin autotallista! Se olikin varsinainen yllätys! (Täältä löydät postauksen tuolista ja mitä sille tapahtui)

Eräs lukija toivoi pohjapiirosta talosta ja lupasin että tulossa on, pitää saada kunnon kuva vain ensin.