När det börjar vända

Skönt att kunna säga att jag mår bättre nu. Att jag vilat. Känner att jag fått distans. Att ångesten är lite mindre och inte får mig att brista i tårar i tid och otid. Och att jag har sovit. Visserligen med hjälp av medicin- men i alla fall. Några bra nätter har fått energin att sakta börja återvända och kreativiteten vakna. Jag kände faktiskt för att ta fram kameran igen!

Det blev lite stills för instagram, bara för att det är så kravlöst. Något jag gör för att få energi. Jag blir så glad av små saker som att ljuset faller rätt, en komposition känns bra eller att en bakgrund har rätt nyans. Särskilt komplicerat är det alltså inte, men det ger mig energi.
Just det där kravlösa är viktigt, att ingen har några förväntningar på något som helst plan.  Så skönt att småningom känna igen sig själv igen. Kanske jag inte är helt hel ännu, men bitarna faller på plats och imorgon återgår jag till arbetet. Hoppas bara att jag är redo.

******
PAREMPAAN PÄIN
Ihana tunne kun voi sanoa että voivansa paremmin. Tunnen levänneeni. Että olen saanut etäisyyttä. Ahdistus ei enää ole niin vahva eikä itku ole enää niin herkässä. Että olen nukkunut. Lääkkeiden avulla tosiaan, mutta kuitenkin. Muutama hyvä yö on saanut hyvät energiat liikkeelle ja hitaasti luovuuskin heräilee. Tartuin kameraankin!

Tein muutamia stillkuvia instaan, ihan vain sen takia että se on niin huoletonta. Sellaista pientä puuhastelua josta saan energiaa ja jossa kukaan ei ole vaatimassa mitään. Iloitsen tosi pienistä asioista kuten sommitelmasta, valosta tai taustan sävystä. Ei kovin monimutkasta mutta se antaa energiaa.
Juuri tuo huolettomuus ja tekeminen ilman minkäänlaisia odotuksia on tärkeää. Tuntuu hyvältä kun alkaa olla oma itsensä taas. Ei ehkä ihan ehjänä vielä, mutta palaset tipahtavat pikkuhiljaa taas paikoilleen.

 

coffee-maj-115

coffee-maj-147

coffee-maj-152

 

Advertisements

När man försiktigt kikar in

Smyger försiktigt in här igen och ser hur det känns. Jag har verkligen inte velat pressa mig själv till någonting alls, bara varit och gjort saker som kännas bra. Till det har hört att måla. På bloggen och instagram har det varit rätt så tyst.

När jag var yngre ritade jag väldigt mycket. Det blev tuschteckningar och senare också akvarell blandat med tusch. I något skede när barnen var små, testade jag på oljemålning men det var opraktiskt då det luktade starkt och var svårt att hantera i en höghuslägenhet. Sådär överlag har väl skapandet ändå alltid varit närvarande. Har det inte varit i form av målande eller tecknande så har det varit att sy, sticka eller piffa hemmet. Till sist också fotandet och det känns ju allra mest som min grej.

Men den här utmattningen, tröttheten eller vad jag nu ska kalla den, gjorde att jag inte ens ville greppa kameran för en stund, utan grabbade penseln istället. Jag klämde ut lite rester av det som blev över när jag målade fotobakgrunder och så kluddade jag på helt spontant. Ja, någon vision hade jag väl, men jag kan berätta att slutresultatet var ungefär hundra mil från vad jag hade tänkt. Men åtminstone kan man väl säga att det verkligen var kravfritt då.

VAROVASTI TUNNUSTELLEN
Hiivin varovasti tänne blogin puolelle ja kokeilen miltä tuntuu. En ole viime päivinä halunnut vaatia itseltäni mitään, vaan tehdä mukavia täysin stressittömiä asioita kuten esimerkiksi maalaaminen. Blogi ja insta hiljenivät hetkeksi.

Nuorempana piirsin paljon. Tussipiirustuksia lähinnä, ja myöhemmin sekoitin mukaan myös akvarellejä. Lasten ollessa pieniä testasin myös öljyvärejä mutta asuimme silloin kerrostalossa ja se oli hajujen ja käsittelyn takia hankalaa. Voin kuitenkin sanoa että luovuus on aina ollut läsnä. Jollei piirtämisen ja maalaamisen muodossa niin neulomisen, ompelun tai kodin tuunailun muodossa. Viimeisenä sitten valokuvaus, joka  ihan selvästi on se minun juttu.

Tämä uupumus, väsymys, vai miksiköhän sitä kutsuisin, teki hetkellisesti sen, etten yhtäkkiä jaksanut innostua edes kamerasta vaan tartuin siveltimeen. Puristin vanhoista tuubeista viimeiset värit ( ne joita käytin kun tein kuvaustaustoja ) ja aloin suttaamaan. Kai minulla jonkinlainen visio oli, mutta voin sanoa että se on kilometrien päässä tuosta lopputuloksesta. Tähän voi sitten vain todeta että olipahan ainakin ihanan stressitöntä.

tavla-1-054

Tavla-2--056

Tavla-3j-079

Mera bakgrunder

När jag kom igång med mina bakgrunder vart det svårt att hejda mig och här föddes en grönaktig bakgrund. Kände att det kanske var dags för lite annat än murrigt brunt och svart. Katterna övervakade ivrigt mitt klottande.

Det här är mitt sätt att koppla av, min mindfullness, att få måla och fotografera och till slut editera med olika lagers och texturer.  I blombilden sökte jag efter en sån där gammeldags oljemålnings stämning. Jag har väl tänkt att jag någon gång borde göra en kollektion till försäljning, men tillsvidare har det bara varit för eget bruk. Ska jag fota en egen serie ska det åtminstone vara riktiga blomster, inte fejkade och så ska det kanske vara mer planerat ända in i minsta detalj.

Men vi får väl se. Tillsvidare njuter jag av kravlösheten.

******

LISÄÄ TAUSTAA
Kun nyt pääsin vauhtiin näiden taustojen kanssa minut oli vaikea pysäyttää. Näin syntyi vihertävä tausta koska ajattelin että olisi aika vaihtaa johonkin muuhun kuin mustaan tai ruskeaan. Kissat seurasivat suttaamistani mielenkiinnolla.

Tämä on minulle ihan paras tapa rentoutua, minun mindfullness on tämä maalaaminen, valokuvaus ja editointi. Loppusilaus syntyy erilaisilla layereillä ja tekstuureilla. Tavoittelin tuossa kukkakuvassa sellaista vanhan öljymaalauksen tuntua. Olen joskus ajatellut että ehkä näistä voisi tehdä jonkinlaisen oman sarjan myyntiin, mutta toistaiseksi se on jäänyt ajatustasolle. Silloin pitäisi olla enemmän aikaa ja panostusta, ehdottomasti myös aitoja kukkia ja suunnittelua ihan viimeiseen yksityiskohtaan saakka.

Mutta saapi nähdä. Toistaiseksi nautin siitä ettei tähän liity minkäänalaisia vaatimuksia vaan saan vapaasti ilmaista itseäni.

 

Stills-med-nya-backgrounds-002

Stills-med-nya-backgrounds-005

Stills-med-nya-backgrounds-006

Stills-med-nya-backgrounds-039

Stills-med-nya-backgrounds-087-blogg

Stills-med-nya-backgrounds-107-b

Julens smaker och dofter

Mannen testar ständigt fram olika smaker på bröden han bakar. Senast var det chili- chokladbröd och just nu är det mycket äppel och julsmaker som är på tapeten. Eller i smeten alltså. Och surdeg är det ju som gäller. Alltid. I vårt hus nämns inte ordet jäst annat än som en svordom, ( om det inte är egentillverkad vildjäst förstås.) Det bubblar hur som helt alltid i någon bytta eller burk. Jäst behövs verkligen inte.

JOULUN MAKUJA JA TUOKSUJA
Mieheni testailee jatkuvastia uusia leipämakuja. Viimeksi chili- suklaa leipää ja nyt omenaa ja jouluisia makuja. Juureen leivottua – aina. Meillä ei hiivaa käytetä muuta kuin kirosanana ehkä, ellei käytössä ole itse tehtyä villihiivaa. Joka tapauksessa jossain purkissa tai pytyssä kuplii aina jotain eikö hiivaa todellakaan tarvita.

 

Äppelbilder-stills-094-blogg

Att få fram en stämning

Jag älskar att fota blommor och stilleben i naturljus. Jag var jag riktigt lycklig över att hitta en vild syrenbuske häromdagen, för nu har jag ju inte en egen trädgård runt knuten längre utan får anstränga mig lite för att hitta något grönt att fota. Lila blommor blir minsann vackra på bild.

Plötsligt hade jag ett dilemma. Vad skulle jag ha för bakgrund? Jag ville ha en ganska dov, jämn färg som skulle synas utan att egentligen synas. Ni vet, jag fotar med kort kort skärpedjup, dvs det är egentligen väldigt lite av bakgrunden som kan urskiljas. Hur jag löste saken ska ni få läsa om i nästa inlägg, men här kommer lite bilder först!

 
TUMMAA TUNNELMAA
Rakastan kukkien ja astelmien kuvaamista luonnonvalossa. Olin siis oikein onnellinen kun löysin villin syreenin, sillä nykyäänhän minulla ei olekaan puutarhaa nurkan takana, vaan joudun näkemään hieman vaivaa että löytäisin jotain vihertävää…

Sitten seuraava juttu-  mikä taustaksi? Halusin jotain melko väritöntä tasaisen tummaa vaikka tausta oikeasti jäisikin melko näkymättömäksi. Minähän kuvaan todella lyhyellä terävyysalueeella jolloin taustasta tulee sumea. Seuraavassa postauksessa paljastan mitä käytin mutta ennen sitä näytän lopputuloksen.

 

piknik-och-syren-029

 

piknik-och-syren-026

 

 

 

piknik-och-syren-032

 

piknik-och-syren-028

 

Untitled-1

Gränser

På Kallaxen just nu. Jag försöker verkligen ha så lite som möjligt framme men jag blir nog aldrig en minimalist, hur jag än försöker. Det ploppar alltid upp saker som jag tycker så mycket om att jag bara måste ha dem någonstans. ( Detta fast jag verkligen har rensat och inte köper saker mer som förr, inte ens begagnat.) Nuförtiden gäller verkligen principen en in- en ut, men form, färg och material fascinerar så jag antar att dessa också byts ut i något skede. Bäst är ju om de bara byter plats så det känns nytt igen och man inte behöver köpa nytt. Naturmaterial som nerfallna lärkträdskvistar är ju också bra. Helt gratis och så vackert!

RAJAT VASTASSA
Kallax hyllyllä juuri nyt. Yritän oppia minimalistiksi mutta eihän se onnistu koska aina jostain kumpuaa esineitä josta pidän niin paljon että niiden on pakko olla esillä jossain.
( Näin siis  vaikka olen karsinut todella reippaalla kädella enkä enää osta tavaroita samassa tahdissa kuin ennen-  en edes kirpparilöytöjä ) Nykyään mennään periaattella  yksi sisään- yksi ulos.
Mutta muoto, väri ja materiaali kiehtovat, joten kyllä nämäkin varmaan jossain vaiheessa vaihtuvat. Parasta on jos vain vaihtavat paikkaa niin että tuntuu taas uudelta, eikä tarvitse ostaa mitään. Luonnonmateriaalit kuten maasta poimitut lehtikuusenoksat ovat parasta. Ilmaiset ja kauniit!

kallax-4

kallax-5

kallax-6

Kladd

Idag har jag skrotat runt i studion och fotograferat stillbilder med diverse olika komponenter och rekvisita. Frukter är kladdiga kan jag bara säga 🙂
Det här är bara en liten glimt. Jag hade allt möjligt med mig och lyckades ju spilla ut en kopp kaffe också..

Bilderna togs för ett jätte spännande projekt som min kollega och vår nya medarbetare jobbar på. Jag kan inte berätta mer förrän vi har lite mer att visa upp, men under hösten kommer ni nog att få veta mer.

Jag älskar så den här dova fotostilen där jag får leka med naturljus och skugga, färg och komposition. Känns så just så som “min grej” .

 

 

TAHMEAA
Tänään hääräsin studiossa ja kuvasin stillkuvia erilaisissa kokoonpanoissa ja vaihtelevalla rekvisiitalla. Hedelmät ovat tahmeita, voin kertoa. Tässä vain pieni osa niistä. Mukana oli vaikka mitä ja onnistuinpa vauhdissa kaatamaan kupin kahviakin lattialle…

Tein kuvat erästä projektia varten. Meillä on kolleegan kanssa uusi yhteistyökumppani mutta vielä me emme voi paljastaa mitään mullistavaa sillä kaikki on tosiaan vielä työn alla. Syksyn aikana sitten lisää juttua tästä.

Rakastan tätä tummaa tyyliä, luonnonvalolla ja varjojen kanssa leikkimistä, värien ja sommittelun työstämistä. Tuntuu just niin mun jutulta.

 

stills-249

Torsdagsmood

Torsdag. Hur blev det redan torsdag? Snart helg, med forneldar och traditioner, säsongsavslutningar av allehanda slag. Bara 6 dagar kvar av sommaren.

Det doftar höst i trädgården nu, och det är nog snart dags att kratta löv och samla fallfrukt.
Vi går in i en ny fas, jag har ett avgörande möte idag och det pirrar i magen. Kanske betyder det allt, kanske inget men den som lever får väl se.

TORSTAIMOOD

 Torstai. Miten voi olla jo torstai? Kohta viikonloppu, muinaistulia ja perinteitä, kesäkauden päättäjäisiä ja kaikenlaista juhlintaa. Vain kuusi päivää kesästä jäljellä.

Puutarhassa on syksyinen tuoksu ja kohta on aika haravoida lehtiä ja kerätä omenoita maasta. Uusi kausi lähestyy, minulla on tärkeä tapaaminen tänään ja vatsanpohjassa tuntuu hassulta. Tässä ehkä jotain joka muuttaa kaiken – tai sitten ei , sen tietää vasta jälkeenpäin.

Moody-autumn-003

Moody-autumn-006

Moody-autumn-015

Så många sidor det finns

Ruskväder, och dagens studentfotograferingar är inställda. Nå, det är okej, jag jobbade tio timmar igår, så det är väl bra med en skärmdag emellan. Fast ibland är det minsann nästan tyngre att redigera. Man blir trött i huvudet och ögonen av det kan jag lova.

Som alltid när det är som intensivast så går jag in i en egen bubbla, där jag bara måste få göra något eget. Då brukar det bli blombilder. Mjuka, romantiska med nyanser i rosa eller lila. Det lugnar liksom ner mig och jag försvinner ett tag in i min värld, där bara en sak existerar. Meditativt på nåt vis.

Det allra lustigaste är, att jag var en riktig pojkflicka när jag var liten. En äventyrare i smutsiga jeans o kort hår, körandes båt, cyklandes ner för berg… Vilken kontrast till det här! Men det är det som är så fint i livet- att man kan följa olika stigar och upptäcka alla sidor av det utan att det ena utesluter det andra.

LAIDASTA LAITAAN

Onpa meillä hurja ilma tänään. Tuntuu melkein syksyltä. Päivän ylioppilaskuvaukset on peruttu, siirretty toiseen päivään. No, ihan ok. Tein eilen kymmentuntista työpäivää joten päivä näytön äärellä on ihan rauhoittava. Toisaalta näyttöpäätetyökin saattaa olla aika raskasta. Editointi on tosi tarkkaa puuhaa ja silmät ja pää väsyvät.

Aina kun on tosi intensiivistä, pakenen johonkin omaan rauhaan, omaan kuplaan jossa saan luoda jotain omaa. Silloin teen kukkakuvia. Pehmeitä, herkkiä, romanttisia roosanvärisillä tai lilahtavilla mausteilla. Se rauhoittaa minua ja olen siellä omassa kuplassa hetken ja unohdan kaiken muun. Meditatiivista jotenkin.

Hassuinta tässä on, että pienenä olin oikea poikatyttö. Seikkailija, risaisissa farkuissa ja lyhyessä tukassa. Ajoin venettä, pyöräilin jyrkissä rinteissä ja tein kaikenlaista jännää. Oikea vastakohta tälle. Mutta se onkin elämän hienoimpia asioita- että voi seurata erilaisia polkuja ja kokea että yksi asia ei välttämättä sulje pois toista, vaan kaikki on yhtä seikkailua.

Pioner-026-blogg

Pioner-028-blogg

Pioner-031-blogg