Ljus i höstmörkret

Ja, det börjar vara mörkt på kvällarna och den ljustokiga jag tänder batteridrivna ljus och happyligts-slingor på löpande band. Så kommer det att gå på nu, ända till februari- mars i nästa år, om jag känner mig själv rätt.
Denna ljuslykta är alltså från Anna´s butik i Pargas. Man kan använda den för ljus, ljusslingor och till och med som blomvas. Mångsidighet gillas!  Här har jag ett Enjoy ljus från Design West.

Alkaa illat olemaan jo aika pimeitä ja kynttilähulluna sytyttelen sekä patterilla toimivia kynttilöitä että happylightseja. Tämä tulee jatkumaan helmi-maaliskuuhun veikkaisin, jos itseni oikein tunnen.
Tämä lyhty löytyi Anna´s puodista Paraisilla ja parasta siinä on, että siihen voi laittaa kynttilän, valoköynnöksen tai vaikkapa pitää maljakkona. Monipuolista siis, ja siitä tykkään! Näissä kuvissa Enjoy-kynttilä Design Westistä

Att inreda ute

Under besöket i Österbotten förra veckan tog vännen Ingela mig till ett nyöppnat loppis och till Indiska i Vasa. På loppisen fastnade några panelgardiner i min hand     ( jag hade inspirerats av Sandras uteplats) och på Indiska blev det två jätte billiga små ljuskoppar. Nu är det lite pyntat på terrassen då. Bordduk har jag också sytt till matbordet men den har varit i tvätten redan två gånger efter att ha fått både matfett och rödvin på sig. Suck.
Men tja, nu är terrassen inredd och snart är sommaren slut. men det kommer fler somrar vetja!

Den stora fyrkantiga lyktan på bordet är från Anna´s, men mer om den i nästa inlägg!

VERHOJA
Ystäväni Ingela vei minut viime viikon työmatkalla kirpputorille (vasta avattu)  ja Indiskaan Vaasassa. Kirpparilla käteen tarttui kaksi paneeliverhoa ja Indiskasta kaksi tuikkukippoa ja nyt on terrassia sisusteltu. Pöytäliinankin ompelin mutta se on jo kahteen otteeseen käynyt pesukoneessa kun siihen roiskui ruokarasvaa ja sitten punaviiniä. Äh..
Ja heh, nyt on terassia sisusteltu ja kesä kohta loppu. Mutta onhan meillä kesä taas ensi vuonna!
Iso neliskulmainen lyhty on Anna´s puodista, mutta lisää siitä seuraavassa postauksessa.

Nytt kontor

Att jobba hemifrån sätter sina egna spelregler. Man måste ha ändamålsenliga utrymmen, och egen ro. Man måste ha förvaring och logistiken ska fungera.

Sen vi flyttade har jag haft kontoret i studion, men det har varit trångt, väldigt trångt. Dessutom har jag inte funnit det så bekvämt att ranta av och an med min utrustning som alltid tycktes vara på fel ställe. Mannen har inte haft nåt kontor alls utan förvarat sina papper i klädskåpet!

Nu när även yngsta sonen flyttat hemifrån (förra helgen) blev hans rum ledigt. Den yngre damen i hushållet övertog hans rum och hon fick därmed lite bättre förvaringsutrymmen även om rummet är mindre, medan mannen och jag tog över hennes gamla rum. Nu har vi gemensamt kontor (med två företagare i huset är det en absolut nödvändighet), mera förvaring för bådas papper och grejsemojs, och jag har mera golvutrymme i studion. Win- Win för alla liksom. Och vet ni vad? Jag har investerat i ett sånt där höj- och sänkbart bord så nu kan jag stå och jobba om jag vill. Ryggen tackar och säger amen!
Rummet kommer också att fungera som gästrum för här finns en utdragbar säng.
Jag planerar också att försöka få någon sorts ordning på det där sladdboet som bildas bakom borden…
PS.Mattorna ska definitivt bytas- inte riktigt rätt färger här nu, och äckligt noppiga 😉

KOTITOIMISTO
Työskentely omassa kodissa asettaa omat vaatimuksensa. Pitää olla hyvät tilat sekä omaa rauhaa. Säilytys ja logiikka on myös otettava huomioon.
Siitä saakka kun muutimme tänne, minulla on ollut toimisto studiossa. Siellä olikin sitten vähän turhan ahdasta. Sitäpaitsi alituinen ravaaminen asunnon ja toimiston välillä alkoi ärsyttää ja tuntui että kamerakalusto, ja muut tarpeelliset oli aina väärässä paikassa. Miehellä ei ollut toimistoa lainkaan joten hän säilytti kaikki yrityksensä ja yksityiset paperina vaatekaapissa. Ei kiva.
Nyt minun kuopukseni muutti pois kotoa ja hänen huoneensa vapautui perheen nuorelle neidille. Näin hän sai pienemmän huoneen mutta enemmän säilytystilaa. Hänen vanhasta huoneesta tehtiin miehelleni ja minulle kotitoimisto, mikä on kahden yrittäjän kodissa todellakin välttämätön.  Näin saatiin meillekin lisää säilytystilaa papereille ja kalustolle, ja studiossa on enemmän lattiapintaa. Win-win kaikille, sanoisin. Ja tiedättekö mitä? Investoin samalla tuollaiseen säädettävään pöytään joten nykyään voi myös seistä työpäivän aikana! Selkä kiittää!

Huone tulee myös toimimaan vierashuoneena, sillä täältä löytyy myös jatkettava sänky. Yritän jossain vaiheessa ratkaista tuon johto- ongelmankin. Näyttää aika sotkuiselta mutta minkäs teet..
P.S Matot menevät kyllä vaihtoon, ovat jo aika kulahtaneita ja väärän värisetkin.

När det verkligen inte gick som i Strömsö

Vissa projekt skiter sig så redan från början att man undrar om de alls var meningen att bli slutförda ens. Så var fallet med våra utemöbler.
Vi hade fått fyra gamla restaurangstolar gratis och så hittade vi det perfekta bordet till, via facebooks köp och sälj- grupp.
Vi hade en vision om att få till en lite annorlunda, kanske lite marokansk stil med möblemang i mörk mustig vinröd nyans och med gulddippade bordsben.

Vad som hände i målningsprocessen vet vi inte, men färgen var den mest svårjobbade jag någonsin upplevt. Vi grundade med att slipa och sen med greppfärg för att få en bra yta. Men sen var själva ytfärgens nyans helt annan än vi tänkt (lila- anillinröd fast vi mest hade tänkt oss en varm och mustig blandning av vinröd och oxblodsröd) Skrikiga i färgen och ojämna blev de, för att måla med färgen kändes mest som att måla med nagellack! Jag svor som en borstbindfare och blev allt mer stressad över eländet. Strök man tunt så lyste grundfärgen igenom och öste man mera färg så rann allt iväg. Efter två stolar som tammetusan aldrig blev bra, och ett bord vars yta blev så bucklig att det skulle behöva dagar av slipande för att bli fint igen, gav vi helt enkelt upp. Att slipa ner bordet igen och att slipa två stolar och måla minst fyra omgångar kändes som en helt övermäktig uppgift och vi ville nog helst njuta av sommarens sista dagar på terrassen, inte i svettandes i garaget. Bordet fick gå, men stolarna fick en ny uppgift som blomsterstolar. En i trädgården, och en på terrassen. Bra så. Och strax hittade vi också ett ersättande möblemang så nu kan vi äta ute igen.

Slutet gott, allting gott.

KUN EI IHAN MENNYT KUIN STRÖMSÖSSÄ
Jotkut projektit tuntuvat olevan tuhoon tuomittuja jo heti ensi alkuun. Silloin sitä vaan ihmettelee että oliko tässä edes mitään järkeä edes aloittaa. Näin kävi meidän ulkokalusteiden suhteen.
Olimme saaneet neljä vanhaa ravintolatuolia tuttavalta, ja facebookin osto- ja myyntiryhmän kautta löytyi niihin sopiva pöytä. Pöörfekt, ja meillä oli visio marokkolaisesta tyylistä jossa kalusteet olisivat lämpimän viininpunaiset ja jalat kultaväriin “dipattuja”.
Mitä sitten prosessissa meni pieleen jää arvoitukseksi, mutta maalia oli todella  hankala levittää. Ensin hiottiin ja maalattiin tartuntamaalilla. Itse pääväri oli jotain ihan muuta kuin oltiin kaupassa katsottu (kirkkaan lila tai aniliininpunainen, vaikka valitsimme mielestämme sellaisen lämpimän punaruskean ja viininpunaisen hieman murretun yhdistelmän) Ja sitten se maalaaminen…. voi hitsi että oli hankalaa.  Jos vedin ihan ohuen kerroksen siitä tuli läpikuultava, ja jos laitoin runsaammin se alkoi valua. Itse koostumus tuntui lakkamaiselta, ihan kuin olisi kynsilakalla maalannut!! Kirosanat satelivat ja stressaannuin. Kon lopulta kaksi tuolia oli maalattu ja näyttivät aika onnettomilta, ja pöytä oli vielä pahempi (ihan muhkurainen) niin päätimme että projekti saa olla. Pöydän hiominen uudestaan, sekä kahden viimeisen tuolin hiominen ja maalaaminen neljällä kerroksella tuntui jo tosi vastenmieliseltä ajatukselta. Siihen menisi tuhottomasti aikaa ja haluaisimme kuitenkin nauttia viimeisistä kesäpäivistä pöydän äärellä eikä autotallissa hikoillen.

Pöytä sai mennä ja tuolit saivat uuden elämän kukkatuoleina. Yksi terassilla ja toinen puutarhassa. Pian löydettiinkin uudet kalusteet, ihan käyttövalmiit joten loppu hyvin, kaikki hyvin.

Jag är i trädgården

Redigerade bilder och stannade därför kvar en stund ännu i Sandras underbara trädgård. (se förra inlägget). En bra start på veckoslutet skulle man väl kunna säga.

OLEN PUUTARHASSA
Kuvankäsittelyn ansiosta sain nauttia vielä hetken Sandran ihanasta puutarhasta. ( siitä juttua edellisessä postauksessa ) Sanoisin että aika hyvä alku viikonlopulle.

Kackel i grönsakslandet

Igår kväll landade jag hemma efter en lång reportageresa då jag körde ca 900 km ensam på 1½ dygn. Riktigt trött i hatten men full av intryck och full av förväntan att få se bilderna. Det blev måånga bilder, och de verkliga godingarna reserverar jag för reportagematerialet så klart, men visst ska ni få ta del av stämningen som jag fick uppleva hos Sandra, i hennes fantastiska trädgård, i sällskap av hennes fina familj och även med bloggaren och assistenten för dagen- Ingela. Och om nu någon tidningsmänniska råkar läsa detta och blir intresserad av ett ledigt trädgårds/ lifestylereportage så plinga till i mailen- adressen hittar du i sidobalken!

Sandras trädgård är fantastisk och hon hade redan på förhand berättat att kvällsljuset där blir fint på bild, så vi bestämde att vi fotar på eftermiddagen och kvällen. Och du milde så mysigt det var! Som att vara mitt i en Pettsonbok, eller Bullerbyn eller Katthult eller vad som helst!! Barnen var med under kvällen, och man såg ju hur vana de var att röra sig i trädgården. Det är inte alla barn förunnat, att smyga omkring och smaka av allt det goda, ska ni veta.

Men vad annat som hände i trädgården, mitt i fotograferingen, som gav rubriken till mitt inlägg, får du läsa om i Sandras blogg!

KÄVINKÖ VIIRUUN JA PESOSEN PUUTARHASSA?
Eilen tulin kotiin pitkältä työmatkalta. Ajoin puolentoista vuorokauden aikana noin 900 km ja sen jälkeen olikin takki aika tyhjä ja päässä suhisi ja korvissa soi. Innokkaana odotin kuvien läpikäyntiä enkä pettynyt. Kuvia on vaaaltava määrä kaikista parhaat ja tärkeimmät laitan tietysti syrjään mahdollista lehtijuttua varten.

Mutta tietysti saatte maistiaisia tästä ihanasta tunnelmasta jonka sain kokea Sandran puutarhassa, hänen perheen sekä bloggari/ assari Ingelan seurassa.
Sandra oli etukäteen kertonut että puutarhassa on iltaisin ihana valo, joten päätimme kuvata vasta iltapäivällä ja illalla. Ja jestas miten kaunista ja idyllistä siellä oli!!! Ihan kuin jostain Viiru ja Pesonen kirjasta, tai Melukylästä tai Katinkulmalta! Lapset olivat mukana ja olikin ihana seurata heidän touhuja kun he niin tottuneesti liikkuivat siellä ja maistelivat mansikoita.

Jos joku lehti-ihminen nyt sattuu lukemaan ja kiinnostuu tämän tyypisestä puutarha/ lifestylejutusta joka vielä on vapaana, niin saa laittaa viestiä!  S-posti-osoite löytyy sivupalkista!

Familjen solsken

Familjefotograferingar är alltid svåra. Man vet aldrig hur det går, om barnen är med på noterna eller inte, om alla hålls lugna även om det strular och  om vädret är på ens sida. Ibland faller dock alla bitar på plats och då kan man vara så himla nöjd.
Här kommer bilder från en av sommarens familjefotograferingar som blev så lyckad och dessutom prickades in på en varm och solig dag!
Tack till familjen för att jag får dela med mig av dessa bilder!

PERHEKUVAUSTA
Perhekuvaukset ovat tosi vaikeita. Koskaan ei tiedä miten homma kehittyy, onko lapset mukana juonessa, pystytäänkö pysymään rauhallisina vaikka jokin menisikin pieleen, onko sääolosuhteet suotuisat ja silleen. Joskus vaan kaikki on kohdillaan ja silloin kuvista tuleekin tosi kivoja. Tässä esimerkkiä kesäisestä kuvauspäivästä jolloin kaikki meni nappiin ja vihdoin saatiin aurinkonen ja lämmin päivä!
Perheelle iso kiitos siitä että saan näyttää näitä kuvia teille!

Anden i flaskan

När det kommer till inredning har jag alltid haft en förkärlek för lite udda föremål, så när denna intressanta läder(?) beklädda flaska kom emot mig på ett loppis, slank den hastigt ner i korgen. Tröttnar jag på den som prydnadsföremål så kan den väl alltid vara med som fotorekvisita. Kanske det bara är en fjantig resesouvenir, vad vet jag, men jag gillar den hursomhelst!

PULLON HENKI
Sisustuksessa olen aina pitänyt esineistä jotka erottuvat massasta. Sen takia tämä nahalla (?) päällystetty pullo tarttu käteeni kun tein kirpputorikierroksen viime kaupunkireissullani. Voihan olla että tämä on jokin halpis matkamuisto mutta tykkäsin ja jos kyllästyn voin vaikka käyttää sitä kuvausrekvisiittana!

Det kom ett brev…

Från vännen Pia . Hon bloggade om några fjädrar hon hittat och jag fick ett sånt snålhetsskov och ville bara haa… Och så gick den där underbara människan och postade ett kuvert med fjädrar – åt mig!!! Oj så man kan bli varm i hjärtat av en sådan varm gest!  (torde förresten vara hökugglans fjädrar som ser så här fantastiskt fina ut!) edit: rättelse- det är en hackspetts fjädrar. 

Pia har jag förresten träffat via mitt arbete och hennes hem och sommarstuga har fotats för i Unelmien Talo & Koti. Vi blev vänner och även om vi inte är i daglig kontakt så känns det som att vi alltid kan ta upp allt snack där vi senast slutade. Sånt uppskattar jag verkligen ,för vänner har man aldrig för många av.
*vinkar åt gulliga Pia, vet att du läser det här) ❤

POSTI TOI KIRJEEN….
ystävältä. Pia bloggaili aikaisemmin ihanista linnunsulista ja minä vain siihen toikaisin ahneesti että “määki haluun”! Sitten tuo ihana ihminen meni ja postitti minulle näitä!! Ajatelkaa, miten ihana ele! Sydänhän siinä sulaa… Hiiripöllön sulkia kuulemma ovat, ja hauskan näköiset. Edit: sulat ovat kuulemma valkoselkätikan. 
Pian kanssa ystävystyttiin kun kävin tekemässä juttua hänen kodistaan Unelmien Talo& Koti lehdelle. Myöhemmin tehtiin myös hänen ihansta mökistäänkin juttua.
Vaikka ei ihan hirmu tiheään olla yhteydessäkään, niin aina juttu luistaa ja keskustelut jatkuvat siitä mihin viimeksi jäivät. Sellaista arvostan suuresti, sillä hyviä ystäviä ei koskaan voi olla liikaa.
*vilkutan Pialle-  tiedän että luet* ❤

Efterlysning!!!

Hej på er därute, och speciellt till alla bloggläsare i Österbotten! Den 18 augusti ska jag på arbetsresa norrut och kommer att fotografera en trädgård. Nu söker jag också efter ett hem att fotografera på samma resa. Två flugor i en smäll liksom. Så nu är alla tips välkomna. Har du eller din vän ett personligt färgglatt och hemtrevligt hem så skriv till mig på creatella(at)parnet.fi! ( allt går att skicka in- egnahemshus, radhus, höghus) Jag kan inte lova fotografering eller publicering i detta skede men någonstans måste man ju börja, inte sant? Hör av dig! Och tänk inte “tidningsfläschigt”  nu utan framförallt personligt!! Det får gärna sticka ut.

Sen kan jag tipsa om ett reportage som är ute i tidningshyllan. Ett härligt hem i Nagu kan vi nu läsa om i Meidän Talo med pärmbild och allt. Reportaget gjorde jag tillsammans med kollegan Jaana.  Ut o kolla affärshyllan nu hophop!

ETSINTÄKUULUTUS!!
Hei kaikki lukijat, ja etenkin Pohjanmaalla asustelevat!!  18 elokuuta teen työreissun Pohjanmaalle, kuvauskohteena ihana puutarha. Samalle reissulle etsin myös kotikohdetta kuvattavaksi, joten jos sinulla on tiedossa persoonallinen värikäs ja kodikas koti- ota yhteyttä!  (omakotitalo, rivitalo tai kerrostalo… kaikki käy kunhan todellakin olisi persoonallinen ja erottuva) Julkaisua en vielä tässä vaiheessa voi luvata mutta jostain on aloitettava!  Laitappa rohkeasti meiliä! creatella(at)parnet.fi

Samalla vinkkaan juuri ilmestyneestä kotijutusta jonka tein yhdessä työparini Jaanan kanssa Nauvossa. Meidän Talo- lehdestä löytyy tämä ihana koti, ja kanteenkin päästiin!