Oj så jag saknar det regelbundna bloggandet! Just nu är det bara så att jag jobbar nästan varje dag ( denna månad har det blivit bara ynka fyra dagar egentid så ni kanske förstår) På jobbet är det stort behov av närvaro nu på grund av pågående renoveringar och förnyelser och däremellan försöker jag hitta luckor för det andra jobbet. I förrgår fick jag glädjen att fotografera en nyfödd och det var ju jätte skoj. ( Fast om jag ska vara ärlig så hade jag nästan glömt hur otroligt svårt det är, för långt ifrån alla nyfödda vill bara ligga som små sovande knyten, hur små och nya de än är.) Vi fick jobba hårt för att få till det men det blev nog en hel del pärlor på minnseskortet. Hårt jobb belönar sig!
Utöver allt jobb tampas jag med perioder av sömnproblem och denna vecka har jag i medeltal sovit ca 3-4 timmar per natt och ja, ni vet att en sån ekvation i längden kan bli jobbig. Nu ska jag se om det löser sig på något vis, eller så får jag bara söka hjälp och kanske ge bort några arbetsdagar. Vissa stunder är jag rädd för att det kan leda till något mycket mycket värre, men det är inte alltid man ser själv hur man ska kunna lösa sin situation. Just idag jobbar jag heldag trots att det är långfredag men framför mig ligger två lediga dagar tillsammans med de närmaste. Det ser jag verkligen fram emot!!
TÄÄLLÄ VIELÄ OLLAAN
Oi miten kaipaan bloggaamista ja säännöllisiä postauksia. Tällä hetkellä satun vain tekemään tosi paljon töitä ja olen vauhdissa harva se päivä. Tämän kuukauden aikana vain neljä päivää omaa aikaa joten arvaatte varmaan että väsy painaa. Töissä nyt suuria muutoksia, remppaa ja uudistuksia ja minulla on sen takia vähän enemmän tunteja kuin muuten. Sen välistä yritän tehdä oman yritykseni hommia ja eilen sainkin kunnian kuvata vastasyntynyttä vauvaa. Kivaa oli mutta oli melkein unohtanut miten vaikeaa se on! Kaikki vauvat eivät suinkaan ole sellaisia uneliaita pehmoisia nyyttejä vaikka ihan uunituoreita ovatkin. No, hard work pays off ja saatiin tallennettua ihania hetkiä.
Kaiken työn lisäksi kamppailen uniongelmien kanssa ja tämän viikon keskimääräinen uni on ollut noin 3-4 tuntia per yö joten arvata saattaa, että pitkällä tähtäimellä sillä voi olla epämiellyttäviä seurauksia. Pitää nyt vähän seurata tilannetta että olisiko aika hakea apua vai selviänkö luopumalla vaikka muutamista työvuoroista . Tänäänkin koko päivä töitä vaikka on pitkäperjantai mutta sen jälkeen on kaksi vapaata yhdessä läheisten kanssa. Sitä kyllä odotan kuin kuuta nousevaa!