En dag i backen

Idag åkte vi iväg och inhandlade en rosa pulka ( just nu är det vad hon vill ha om hon får välja färg ) och så nappade vi med oss barnbarnet och åkte iväg till Runsala. Där fick vi njuta av den mest fantastiska vinterdag man kan tänka sig. Solsken, nysnö, -5 grader och bara en försiktig vindpust. Idealväder för utevistelse  kan man ju lugnt säga!
Med oss i ryggsäcken hade varm kakao och mellanmålskex och det var skönt att sitta i vintersolen efteråt och blicka ut över isen. Egentligen hade vi tänkt grilla men grillplatserna var lite fulla och det hade tagit lite för lång tid för en hungrig liten. Hur mysigt som helst ändå och nu har både barnet och vi något att minnas som en alldeles speciellt fin vinterdag tillsammans. Väl hemma blev det mat, och en mysstund med sagobok och småprat. Lycka att bara ligga i vår stora säng och gosa och småprata. Så sköna stunder att ta vara på.

*******

PULKKAMÄESSÄ
Tänään kävimme pulkkaostoksilla ja nappasimme sen jälkeen pikkuisen mukaan Ruissaloon. Siellä saimme nauttia ihanasta talvipäivästä. Aurinkoa, uutta lunta, -5 astetta eikä tuulta. Ihan parasta!!
Repussa oli lämmintä kaakaota ja välipalakeksejä ja oli ihana istua talviauringossa jälkeenpäin ja nauttia maisemista. Oikeasti olimme aikoneet grillata makkaraa mutta grillipaikat olivat melko täynnä, ja odotusaika olisi ehkä ollut nälkäiselle pikkuiselle  liikaa.
Kuitenkin ihana päivä ja nyt meillä on yhteinen ihana talvimuisto! Kotona sitten syötiin ja kömmittiin sen jälkeen meidän isoon sänkyyn lukemaan kirjaa ja juttelemaan. Oltiin lähekkäin ja höpöteltiin ja nautittiin läheisyydestä ja rauhallisesta lepohetkestä. Niin ihana yhteinen päivä!

Helt obegripligt!!

Och käraste lilla hjärtat växer med fart! Det är otroligt så fort de här små utvecklas. Nya saker händer varje dag och kläderna blir små… ❤
Jag kan fortfarande inte fatta att det är mitt barn som är pappa till den här finisen och att jag faktiskt är famu. Helt obegripligt! 🙂

 

EI MEE MULLA JAKELUUN…
Rakas pikkuihminen kasvaa hurjaa vauhtia! Huikeata miten nopeasti nämä pikkuiset kehittyvät. Oppivat uutta koko ajan ja vaatteet jäävät pieniksi… ❤
Vieläkään en oikein tajua että minun oma lapseni on tälle ihanalle pikkuiselle isä… ja että minä olen famu. Ihan tajutonta! 🙂

 

 

Lilla hjärtats dag

Hon fick sitt officiella namn men här på bloggen kommer hon att vara lilla Tållan i fortsättningen också. Lite privatliv får det ju allt vara. Fröken hade lärt sig pluta på läpparna så det plutades hejvilt och lite dreglades det också. 🙂  Allt löpte väl och dagens huvudperson fick en massa fina gåvor. Det fina hårbandet har vännen Ninette gjort.
Själva festen hölls på Åland, så det blev ju för oss alla att resa över dit, men då Tållans mammas släkt och barndomsvänner bor där och  så sällan träffar Tållan så kändes det rättvisast så.

 

NIMIJUHLAT
Pikkuinen sai oikean virallisen nimensä mutta täällä kutsun häntä pikkuiseksi jatkossakin. Jonkinlainen yksityisyyys on kuitenkin ihan hyvä pitää.

Neiti oli oppinut törröttämään huuliaan ja sitten törröteltiinkin koko rahan edestä ja jonkinlaista kuolaamistakin esiintyi. Kaikki sujui kuitenkin loistavasti ja päivän päähenkilö sai upeita lahjoja.
Itse juhlat järjestettiin Ahvenanmaalla, mikä tuntui sopivan tasapuoliselta sillä äidin sukulaiset ja lapsuudenystävät asuvat siellä ja tapaavat pikkuista niin harvoin.

 

 

 

 

 

 

Famus Tållan

Igår fick jag träffa en speciell liten fröken igen. Mitt hjärta smälter. Hon har börjat leverera så stora leenden, och svarar med olika fina små ljud när man pratar med henne. Och jag kan ju inte annat än bara tycka att hon är vårt fina lilla underbarn 😉 Njuter av varje stund jag får vara med henne.

 

IHANA
Eilen sain taas viettää aikaa erään erikoisen tytön kanssa. Sydämeni sulaa. Hän on oppinut hymyilemään, ja “juttelee” kun hänen kanssa höpöttää. Meidän ihana pikkuinen ihmelapsi 😉 Nautin jokaisesta hetkestä hänen kanssaan.

 

Tre generationer

Idag blev det snabbt besök hos Tållan. Eller snabbt och snabbt, det blev väl snarare en förlängd lunchpaus. Tållans mormor var på besök, så jag tog kameran med.
Det känns ju lite skoj i alla fall att få föreviga tre generationer på bild. Ljuset var lite blandat och färgerna så många, så det blev mest bilder i svartvitt, för enkelhetens skull. Jag testade lite svartvita stilar också med både matta toner och kontrastrikt. I det här utrymmet kommer det in vackert fönsterljus också och det älskar jag, och jag måste säga att jag mer och mer dras till det svartvita som får det fina ljuset att framträda mer. Får se om det här bara är en “svartvit fas”
Grynigheten i bilderna är på grund av ett högt isotal som var ett måste denna mulna regniga dag.

Vi tre kvinnor förenas av kärleken till denna lilla Tålla och Tållan var på gott humör och njöt av uppmärksamheten. Hon bjöd på en hel del leenden och en massa nya miner. 8 veckor gammal, den lilla tösen.

 

KOLME SUKUPOLVEA
Tänään kävin kullan luona pikavisiitillä. Tai pika ja pika… pikemminkin pidennetty lounastauko. Kullan mummi oli käymässä täällä joten olikin kiva ikuistaa heidät kaikki, kun kamera kerran oli mukana. Asunnossa oli sekavaloa ja paljon värejä, joten tein aika paljon mustavalkoisia kuvia. Yksinkertaisempaa niin, ja täytyy sanoa että yhä enemmän ja enemmän pidän siitä tyylistä. Voi olla ihan ohimenevääkin mutta saa nähdä.  Kokeilin siitäkin erilaisia matta- ja kontrastirikkaita tyylejä. Asuntoon tulvii myös päivänvaloa ikkunoista ja rakastan juuri sitä kaunista sivuvaloa. Mustavalkokuvissa se on omiaan tuomaan tunnelmaa ja syvyyttä. Harmaan sadepäivän takia jouduin kuitenkin käyttämään korkeaa iso-lukua joka tuo kuviin kohinaa.

Meidät kolmea naista yhdistää rakkaus tähän pieneen ihmiseen joka oli hyväntuulinen ja  nautti saamastaan huomiosta ja tarjosi hymyjä ja kaikenlaisia hassuja ilmeitä. 8 vikkoa ikää pienellä.

Mobilbild

 

Yey, det är fredag!

Idag blir det lite bagerijobb, men sen en myskväll med husdjuren. Kanske en film och något gott. Och imorgon har jag som sagt lite fotograferingar och så tillsist får jag barnvakta lilla Tållan. ❤

Ni förstår att det blir ett rätt så bra veckoslut va?

YEY, IT´S FRIDAY!
Tänään pientä tuurausta leipomon puotipuollella ja illalla leffailtaa kotisohvalla. Huomenna kuvaukset, kuten jo kerroin, ja illalla saan tavata meidän ihanan pikkuisen…

Ymmärrätte varmaan että on hyvä viikonloppu tiedossa?

 

Lilla Tållan

Jag fick en stund med lilla tållan igår. Hjärtat.  Vi klarade av både blöjbyte och att falla i sömn. Inte så illa det, när man är lite rostig,  (Jag alltså, hon vet ju nog hur det går till) och så ska man ju lära känna varandra också. Det var ju också ett tag sen jag bytte blöja på ett spädbarn.  Men det är väl som att lära sig cykla, de finns där de där greppen även om det gått nästan 21 år sen senaste…

Det är nåt med spädbarns blick. Hon granskade mig så noga. Rynkade pannan när jag talade och såg ut att fundera att det nog var en konstig dam det där.. Men trygg verkade hon vara för plötsligt efter att vi “bytt packning” blev ögonlocken tunga…

 

FAMUN TÅLLA (En löydä suomenkielistä vastinetta mutta tarkoittaa famun rakasta tylleröä tai jotain siihen suuntaan hmmm  .. )

Sain eilen olla hetken rakkaimman pikkuisen kanssa ihan kahdestaan. Selvittiin sekä vaipanvaihdosta että nukahtamisesta. Ei mikään huono saavutus kun ajatellaan että olen ehkä hieman ruosteessa. Tutustuakin pitäisi, sillai lähemmin ja mikä sen parempi että saa olla ihan kahdestaan ja rauhassa lähestyä?  Vastasyntyneen vaipanvaihdosta onkin jo melkein 21 vuotta mutta kai se on kuin pyörällä polkemista, kerran kun on oppinut, niin sen osaa koko elämän.

Uuden pienen ihmisen katseessa on jotain niin ihmeellistä. Hän tarkasteli minua ja rypisti otsaansa hieman, ja tuntui miettivän että mikäs tuo rouva olikaan, mutta taisi tuntea olonsa ihan turvalliseksi sillä pian vaippahuollon jälkeen silmät painuivat kiinni…

 

 

 

 

 

Babydoft

Jag bjussar på en till- jag kan ju inte hejda mig, det förstår ni säkert 😉

 

VAUVAN TUOKSUA
Vielä kuvaa pikkuisesta. Vaikea olla laittamatta… 🙂

 

Lilla hjärtat

Idag besökte vi älskade barnbarnet, och jag hade kameran med mig. Jag tror inte dessa bilder behöver någon större förklaring, och jag tror ni förstår mig när jag säger att jag väntat på det här ögonblicket ända sedan jag fick höra att hon var på väg.
Hjärtat. Bara tre veckor gammal och med så pigg blick. Det finaste. Och som jag fick föreviga idag. Lycka.

 

RAKAS
Tänään käytiin lapsenlapsen luona ja minulla oli kamera mukana. Nämä kuvat eivät kaipaa sen kummempia selityksiä, ja uskon että osaatte kuvitella että olen odottanut tätä päivää siitä saakka kun sain tietää että lapsenlapsi oli tulossa. Rakas. Tasan kolmen viikon ikäinen ja niin pirteä katse.  Kaikkein ihanin,  jonka sain tänään ikuistaa. Onnesta soikeana.

Julens efterdyningar

En del av gästerna har åkt, vi vältrar ut oss över sofforna som gamla valrossar, mätta och belåtna och lite småsömniga i hatten. Pust!
Ett av de finaste ögonblicken fångade jag på bild igår, när gammelmorfar träffade sitt första barnbarnsbarn och deras blickar möttes. Känslosamt kan jag lova, och inte många ögon hölls torra.
Hon är en så näpen söt liten flicka att vi alla är helt vimmelkantiga av kärlek och glädje.

 

JOULUN JÄLKIMAININGEISSA
Osa vieraista on lähtenyt, me makaamme sohvilla kuin vanhat mursut, kylläisinä ja väsyneinä. Puuh! Joulun ihanimman hetken sain tallennettua muistikortille eilen, kun isäni sai rauhassa tutustua uunituoreeseen lapsenlapsenlapseensa. Tunteellinen hetki eikä siinä kovin moni silmä pysynyt kuivana.
Niin älyttömän suloinen pieni tyttölapsi että olemme kaikki ihan sekaisin.