Month: February 2017

Flyttfåglarna och våren

Vi vänder blad igen. Packar vårt liv i lådor och drar. Denna gång tillbaka till rötterna. Tillbaka till barndomsstaden.

Vi är färdiga här, och för hur mångte gången som helst på några år har vår arbetsbild förändrats och vi känner oss beredda att anpassa oss efter det och göra det hela både enklare och bekvämare för oss. Som företagare / löntagare får man anpassa sig efter rådande konjunktur och anpassa livet efter jobben och platsen där de finns, och så försöker man göra vardagen så smidig som möjligt.

I det här skedet av livet när man bara är två vuxna i ett hushåll så får man ju göra hur man vill. Så om det suger och är dyrt och oekologiskt att tillbringa timmar av sitt dygn i bil, så kan man ju enkelt göra en förändring. I den här åldern vågar man också inse, ( och säga högt ) att livet är kort och det gäller att leva det fullt ut. Testa det man vill och följa hjärtats röst medan man ännu kan och orkar. Ibland leder den där rösten in på fel spår, men man kan alltid vända om. Man kan alltid göra om. Förändras. Satsa. Jag satsade på att pröva en ny karriär som komplement till fotograferandet, och jag trivs. Att börja ett nytt jobb i mogen ålder är ingen självklarhet, men jag är både nöjd och stolt att jag tog steget och att jag faktiskt fick jobbet. Nu kan jag andas när allt inte hänger på en enda skör tråd utan jag har flera ben att stå på.

Mina vänner och bekanta säger att vi är modiga som vågar jaga drömmar och vågar bryta upp. Jag fattar ingenting. Vi jagar inte drömmar. Vi jagar en inkomst. Mat på bordet. Så har människan gjort i evigheter. Man reste till och med över farliga hav till det okända landet Amerika på 1800- talet för att hitta en försörjning. Vi flytt från Pargas till Åbo är inte särskilt omvälvande och modig i jämförelse med det!!

”Våga bryta upp”… Nååå… på grund av att vi byter över 200 kvadrat till 57 så får vi ju göra oss av med en massa saker. Men hej, det är saker och vi avstår av egen vilja. De viktigaste följer med oss, och en hel del har vi redan sålt. De är som sagt saker- och inget får vi med oss i graven. Inte särskilt modigt det heller, att avstå från livets överflöd. Snarare befriande. Rensande. Javisst, jag älskar vackra saker och möbler men jag vill inte att mitt liv ska hänga fast i vad jag har för saker omkring mig utan vad jag har för innehåll i livet.

Och det viktigaste, nej jag korrigerar DE viktigaste finns fortfarande omkring oss, och två av dem kommer jag att ha närmare mig nu. De två gamla som behöver mig i det här skedet av livet. Livets cykler är vad de är och man får vara glad att man kan vara till hjälp och bara ett stenkast ifrån. Och hur ska vi bo? ? Ja vi gör nog ett hem av både slott och koja och viktigast är att jag har honom med mig. Han som kramas i tid och otid, älskar söndagsfrukostar lika mycket som jag, och han som efter 17 år tillsammans säger samma meningar som jag. Han som gör hemmet till ett hem. 
Men ja, snusfint kommer vårt nya hem att vara, något riktigt speciellt. Vi hade nog inte bytt livet här i det härliga huset till nåt sämre, det kan jag ärligt säga. Kraven var rätt så höga. Här ett litet smakprov från husets atriumgård. Kan bara säga att det är ascoolt, och jag förstår om ni blir lite nyfikna. Men jag har inte bilder än, för vi har inte fått komma in i annat än en visningslägenhet för ännu är det en byggplats. Men snart så… om några veckor får vi nycklarna.

 

MUUTTOLINNUT

Käännämme sivua taas. Pakataan kimpsut ja kampsut ja lähdetään. Tällä kertaa juuret kutsuvat ja palaamme lapsuuden maisemiin. Lapsuuden kotikaupunkiin. 
Tämä paikka on nähty, ja työkuviotkin muuttuneet jälleen kerran joten olemme valmiita sopeutumaan sen mukaan ja helpottamaan elämäämme sen mukaan. Jos jonkun asian voi tehdä helpommin, me teemme sen. Yrittäjänä / palkollisena sitä vaan joutuu sopeutumaan vallitsevan suhdanteen mukaan. Mennään työn perässä sinne missä työt on ja yritämme tehdä arjesta sujuvamman.

Tässä vaiheessa elämää kun talouteen kuuluu vain kaksi aikuista sitä onkin ihan vapaa tekemään mitä huvittaa. Eli jos on turhauttavaa istua autossa koko ajan ( eikä kovin ympäristöystävällistä ) ja vieläpä sikakallista niin miksi ei muuttaa asiaa? Tässä iässä uskaltaa myös sanoa ääneen että elämä on lyhyt ja siitä kannattaa ottaa kaiken irti. Tässä ehtii vielä testata kaikenlaista ja kuunnella sydämen ääntä. Joskus se ääni johtaa väärille poluille, joskus ei, mutta aina voin tehdä toisin. Aina voi muuttua. Testata uutta. Itse päätin lähteä uudelle uralle valokuvauksen lisäksi ja viihdyn. Uuden työn aloittaminen tässä iässä ei ole itsestäänselvyys mutta olen omasta päätöksestäni ylpeä ja iloinen ja sitäpaitsi huippu ylpeä että sain sen paikan! Nyt voin sitäpaitsi hengittää vapaammin, kun kaikki ei ole yhden hauraan narun varassa.

Ystävät ja tuttavat sanovat että olemme rohkeita kun uskallamme jahdata unelmia ja uskallamme irtautua. Minä en käsitä mitä he tarkoittavat. Emme me unelmia jahtaa, vaan toimeentuloa. Ihminen on sitä aina tehnyt. 1800- luvulla matkustettiin vaarallisten vesien yli tuntemattomaan Amerikkaan elannon perässä. Meidän muutto Paraisilta Turkuun ei kovin jännältä seikkailulta kuulosta siihen verrattuna!

Irtautumisesta taas… no koska vaihdamme yli 200 neliötä 57: ään niin joudumme tietysti vähentämään tavaroita ja luopumaan monesta. Mutta sen me teemme vapaaehtoisesti. Tärkeimmät tavarat seuraavat mukanamme mutta suurimman osan olemme jo myyneet. Ne ovat kuten sanottu- vain tavaroita. Esineitä. Emme me niitä mukaan hautaankaan saada enkä koe että niistä luopuminen olisi kovin rohkeaa. Tavallaan vain puhdistavaa!! Tottakai rakastan kauniita esineitä ja huonekaluja mutta en halua takertua esineisiin vaan mielummin elämän sisältöön. 

Kaikista tärkein, tai korjaan- NE tärkeimmät ovat vielä lähellä. Itse asiassa kaksi niistä tulevat olemaan lähempänä. Nuo kaksi vanhusta jotka tässä vaiheessa elämää jo tarvitsevat apua. Elämän kiertokulku you know, ja olen iloinen että voin olla avuksi ja jatkossa ihan kivenheiton päässä.

Uusi koti? No, me teemme kodin vaikka röttelöstä ja tärkeintä on että saan hänet mukaan. Hän joka hellästi ja useasti halaa, hän joka rakastaa yhteisiä sunnuntai- aamiaisia yhtä paljon kuin minä, hän joka 17 vuoden jälkeen sanoo ihan samat lauseet kuin minä. Hän joka tekee kodista kodin.

Mutta anyway uusi koti tulee olemaan ihan sairaan ihana. Emme tietenkään olisi vaihtaneet elämää tässä ihanassa talossa mihinkään huonoon vaihtoehtoon vaan vaatimukset olivat korkealla. Tässä pientä esimakua talon atriumpihasta. Kyllä vaan on niin siisti! Omasta asunnosta minulle ei vielä ole kuvia koska se on vielä työmaa, mutta pian pian… Parin viikon päästä saadaan avaimet!

 

 

atriumjpg

Dags för bladtvätt!

Hos oss vattnas det sällan krukväster. Plastgrönan är så kravlös, men vårsolen avslöjar nog att det är dags för tvätt nu.  Vårsolen är härlig men utan nåd.  Damm överallt!

PESUUN!
Meillä harvemmin kastellaan kukkia. Muovikasvit kun eivät vettä kaipaa, muuta kuin pesun muodossa. Kevätaurinko paljastaakin nyt että on muovivihreän aika hypätä suihkuun! Pölyä on ihan kaikkialla.

 

tulips-008

 

tulips-009

Visset

är det inte här. Annat än i tulpanvasen. Men av någon anledning gillar jag tulpanen i alla dess levnadsskeden och kanske mest just såhär. Det blir ett så vackert vemod över dem.

 

KUIHTUNUT FIILIS
Kukilla, mutta ei minulla siis. Jostain syystä pidän tulppaanien kaikista elämänvaiheista ja ehkä kaikkein eniten tästä. Herkkää haikeuden tunnetta tai jotain. Miten sen nyt sitten selittäisi.
tulips-001

 

tulips-002

 

tulips-003

Ett litet mirakel

kan man väl säga att det är, att drömfångaren i matsalsfönstret fått hänga kvar. Eller fjädrarna alltså. Batteriets värme får dem att röra sig lockande men av någon underlig anledning har våra katter låtit dem vara ifred. De sitter gärna på fönsterbrädet i värmen som stiger från batteriet, men fjärdrarna bryr de sig inte om.
Märkligt.

PIENEKSI IHMEEKSI
voisin väittää sen, että ruokasalin ikkunassa roikkuvassa unisiepparissa on vielä sulat tallessa. Lämpöpatteri saa ne heilumaan kutsuvasti mutta kissoja ei jostain syystä kiinnosta. istuvat kyllä mielellään ikkunalaudalla nauttimassapatterin lämmöstä, pikkulintuja katsellen, mutta sulat saavat olla ihan rauhassa.
Merkillistä.

tulips-004

 

tulips-005

När det inte går som i strömsö

… men slutar gott ändå..

Oj, jag inser att jag inte hunnit blogga så flitigt men jag har haft mycket jobb på gång och däremellan har det varit en hel del annat som tagit min tid. Som detta målarprojekt till exempel.
Jag hade tänkt mig en vackert rostbrun färg men då sådan inte fanns färdigt så fick jag försöka blanda själv. och det blev ju inte så lyckat. Färgen blev kall och helt fel nyans som skiftade i lila  och jag fick bråttom att måla över.( det syns lite spår av färgen på plasten om du blev nyfiken)

Nu är jag nöjd. Svart  Vintage Paint och finish med svart vax. Sammetsyta. Jag gillar!

 

 

 

EI SE AINA MEE NIINKU STRÖMSÖSSÄ
mutta loppu hyvin, kaikki hyvin.

Huomaan etten ole kovinkaan ahkerasti hoitanut blogia. Siihen on syynsä kuten työ ja erilaiset projektit.  Esimerkiksi tämä maalausprojekti.

Olin ajatellut sellaista lämpimän punaruskean ruosteenväristä mutta menipä ihan väärin kun itse yrittelin sekoitella sävyjä. ( pientä jälkeä näkyy suojamuovissa jos uteliaisuus iski)
Korjasin äkkiä tilanteen mattamustalla Vintage paintillä jonka viimeistelin mustalla vahalla. Samettipinta! Tykkään!

skanken-001

 

skanken-002

 

skanken-004

 

skanken-005

Lite vårkänslor

Egentligen ska man inte tala om vårkänslor än, när det faktiskt ännu är senvinter och februari i två veckor till, men faktum är att vädret har varit ganska härligt, fåglarna har börjat kvittra och det kalla har givit vika för plusgrader och solsken mellan varven.
Igår fick jag besöka ett underbart inspirerande hem och jag kände mig så himla lycklig när jag for därifrån. Tidningsbranschen har det inte lätt nu, inte frilansarna heller men jag hoppas innerligt att jag får fortsätta göra det här som jag vet att jag kan och som jag älskar så mycket! Det som ger mig det bästa pirret i magen. Mina möten med människor. Mina bilder och  inredningen som alltid inspirerar. Glädje.

KEVÄTTA RINNASSA?
Oikeastaan ei pitäisi nyt puhua keväästä kun talvea on jäljellä vielä muutama viikko ja ollaan vielä helmikuussa, mutta tosiasia on että säät ovat ollet ihanat ja linnutkin alkaneet laulaa! Pakkanen väistyi ja tilalle tulivat plussa asteet. Aurinkokin on paistanut.
Eilen sain vierailla ihanassa inspiroivassa kodissa ja tunsin suurta iloa ja onnea kun lähdin sieltä. Lehtitalot kamppailevat eikä freelansereillakaan ole helppoa mutta toivon todella että saan jatkaa tätä missä tiedän olevani hyvä ja jota rakastan niin paljon!  Tämä joka antaa minulle eniten ja josta saan virtaa. Kohtaamiset. Valokuvat. Sisustus. Ilo.

145

 

 

turku-502

Sötnöten

Till julen beställde jag lite pappersbilder för att göra album åt grynet  och hennes familj över hennes första år. Jag är urusel på att få sånt gjort så när jag nu äntligen fick tag i nackskarven på mig själv så beställde jag en bild åt oss också att ha framme på hyllan. Man vill ju kunna  njuta av det här leendet precis varje dag! Famus finaste ❤

 

MUN PARASTA
Jouluksi tilasin paperikuvia joista tein albumin lahjaksi pikkuiselle ja hänen perheelle  hänen ensimmäisestä vuodesta. Olen aika huono saamaan tällaista aikaiseksi joten kun kerrankin olin saanut itseäni niskasta kiinni ja olin tekemässä kuvia, tilasin meillekin tällaisen. Tuosta hymystähän pitää saada nauttia joka päivä!  ❤

 

073

Bygga och inreda

Idag besökte vi mässcentret i Åbo för att kika lite på årets Bygga & Inreda mässa. Jag blev lite besviken faktiskt. Det hade gärna fått vara mer inredningsrelaterat material. Tre hallar var fulla med fönsterfirmor, hustillverkare, olika takmaterial, kaminer och isoleringsmaterial osv medan endast en hall var inredningsrelaterad. Och även den var tråkig, tyvärr. Det bästa på mässan var Åblogits utställningshem. Superduktiga bloggartjejer som visade upp prov på sina talanger. Synd att bara en av de fyra var på plats, hade gärna träffat de andra också.
Jag fotade mycket mindre än jag hade tänkt men här får ni i alla fall se vad tjejerna hade åstadkommit!

MESSUT
Tänään käytiin miehen kanssa Turun messukeskuksessa Rakenna & Sisusta messuilla. Taisin kyllä pettyä reippaasti. Olispa löytynyt enemmän sisutukseen liittyvää eikä niin paljon rakentamiseen ja remontoimiseen liittyvää. Nyt kolme hallia oli täynnä ikkunafirmoja, talovalmistajia, kattomateriaaleja, tulisijoja ja kaikenmaailman eristysmateriaaleja. Viimeinen halli olikin sitten sisustusaiheinen mutta sekin aika tylsä, valitettavasti. Messujen paras anti löytyi kuitenkin Åblogien messutalosta. Todella taitavat  bloggarinaiset näyttivät taitonsa ja upeaa kyllä oli! Harmi vaan että heistä vain yksi oli paikalla, olisin mielelläni tavannut koko poppoon.
Kuvasin paljon vähemmän kuin olin ajatellut, mutta tässä nyt kuitenkin tyttöjen hienot kohteet ja jotain muutakin.

 
bygga-o-inreda-massa-003

 

bygga-o-inreda-massa-005

 

bygga-o-inreda-massa-006

 

bygga-o-inreda-massa-007

 

bygga-o-inreda-massa-008

 

bygga-o-inreda-massa-011

 

bygga-o-inreda-massa-012

 

bygga-o-inreda-massa-014

 

bygga-o-inreda-massa-009

Tankar kring Kon Mari

Ibland är jag lite sen på att nappa på olika trender inom inredning, mest kanske för att det irriterar med saker som är på allas läppar och sådant som blir en sådan boom att man får en överdos. Lite så blev det med fenomenet Kon Mari, skapat av den japanska småföretagaren Marie Kondo som hjälper sina kunder med att rensa och röja i sina hem och samtidigt bygga upp ett organiserat hem utan skräp och prylar ( clutter )
Jag har tidigare läst Karen Kingstons “Rensa i Röran ” och jag måste säga att jag hittade en hel del likheter. Det handlar alltså om att rensa bort onödigheter i vårt liv och bara behålla det som är oss riktigt kärt och viktigt.

Ska man läsa den här boken ska man helst göra det inför en ledig dag, och helst inte på kvällen. Man blir nämligen lätt inspirerad och då börjar det rycka i fingrarna. Boken är på inget sätt revolutionerande egentligen, Marie bara råkar presentera sina tankar i rätt tid.
Det finns hur många böcker om rensning och organisering som helst, men jag måste säga att Maris råd för rätt sätt att vika kläder ändrade min uppfattning på hur stort skåputrymme man egentligen behöver. Jag gick ner 2/3 i hyllutrymme när jag både rensade ut och vek våra kläder rätt! Ide´n med att vika rätt och ställa kläderna ” stående ” ligger i att de inte får skrynklor för att de inte pressar ner varandra. Och jag tycker verkligen det funkar bra, och så sparar det som sagt en hel del utrymme och ger en helt ny överblick över vad som finns i din garderob. Man börjar alltså med kläder, sedan böcker och papper och sedan går man vidare till svårare områden med mera odefinierbara saker som på japanska kallas för komono.

Boken känns ändå lite långrandig. Den upprepar sig lite och många saker känns självklara. Å andra sidan kanske den tillför något helt nytt och revolutionerande för de som kanske inte riktigt behärskar det här med att organisera eller ens vet var man ska börja. Hur som helst så har den gett mig en otrolig inspirationsinjektion och spark i baken och jag vet inte hur mycket jag slängt och skänkt bort och det känns verkligen befriande! Speciellt hemkontoret där det rök en hel sopsäck med onödiga papper och annat krafs, och det gav ju plats för luft och nya tankar! Allt behöver ju inte sparas och det mesta ( som tex instruktionsböcker för tekniska apparater ) finns på nätet. Verkligen skönt att ha bara det man behöver.

Under de senaste åren och vårt flitiga flyttande hit och dit har jag verkligen funderat över hur lite en människa egentligen behöver och jag känner att det hela tiden blir lättare att avstå från saker. Även om vårt hem till synes ser ut att innehålla en hel massa saker så är det mesta bara oviktiga föremål som finns där för att fylla upp dessa över 200 kvadratmetrar så det inte ska eka tomt. Många skåp och byråer står nästan tomma. Skulle vi flytta igen skulle vi antagligen bara spara en bråkdel av allt.

 

 
KON MARILLA KOTI UUTEEN USKOON
Joskus nappaan myöhään kiinni trendijuttuihin, juuri ehkä sen takia että kun joku asia on kaikkien huulilla se alkaa ärsyttämään. Näin kävi Kon Marin kanssa, eli Marie Kondon kehittämän kodin raivaus ja organisointikirjan kanssa. Olen aikaisemmin lukenut Karen Kingstonin Clean Your Clutter kirjan ja löysin kyllä yhteläisyyksiä. Ideana on siis raivata pois tarpeettomat asiat , luopua niistä ja vain säilyttää ne kaikista tärkeimmät ja rakkaimmat jutut. Sen lisäksi opetellaan miten tavaroita voi organisoida järkevästi.

Tämä kirja kannattaa lukea ennen vapaapäivää mutta ei kuitenkaan illalla, sillä se saattaa herättää niin suuren inspispuuskan ettei uni tule. Vaikka kirjassa oikeastaan ei ainakaan minulle ollut mitään uutta lukuunottamatta vaateviikkausta , se antoi sen kauan kaivatun inspiraatioruiskeen. Näitä samantyyppisiä kirjoja on monenlaisia mutta tässä kirjassa uutta minulle oli tämä vaatteiden taittaminen ja säilyttäminen “pystyasennossa” jolloin ne eivät pääse omalla painollaan tekeemään ryppyjä muihin vaatteisiin. Itselle tuli yllätyksenä että sain vaatteet mahtumaan paljon pienempään tilaan läpikäynnin, luopumisen  ja taittelun jälkeen!! Kaksi kolmasosaa enemmän hyllytilaa! Tämän metodin ansiosta sat sitäpaitsi paljon paremman yleiskuvan siitä mitä kaapistasi löytyy.

Kirjassa aloitetaan vaatteista, sitten siirrytään kirjoihin, papereihin ja vasta sitten vaikeimpiin epämääräisempiin asioihin joita japanissa kutsutaan komonoksi..
Kirja toistaa välillä itseään ja uskon että tekstiä olisi voinut tiivistää aika paljon ja joitain itsestäänselvyyksiä olisi ehkä voinut jättää pois. Toisaalta kaikki asiat eivät ehkä olekaan kaikille ihan itsestään selviä mitä siivoamiseen ja luopumiseen tulee. Itse sain kuitenkin oikean intopuuskan ja karsin kertaheitolla vaatteista suuren osan pois, ja kirjoista myös. Kotitoimistosta hävisi kokonainen iso musta jätesäkillinen papereita!! Kaikkea ei tarvitse säilyttää ja suurin osa kuten esim laitteiden käyttöohjeet löytyvät nykyään netistä. Onpa vapauttaavaa!!

Olen monta kertaa viimeisten vuosien ja muuttojen ansiosta miettinyt miten pienellä tavaramäärällä ihminen voikaan elää ja tunnen että luopuminen turhista asiosta koko ajan helpottuu. Vaikka kodissamme noin ensinäkemältä onkin paljon tavaraa, on suuri osa siitä vain tavaroita joita olen astellut esille täyttämään tämän valtavan kodin parit sadat neliöt. Monet kaapit ja lipastot ammottavat tyhjyyttään. Ja jos tästä lähtisimme, ottaisimme toden näköisesti niistäkin vain murto osan mukaan.

 

kondo

En mellandag

 

Idag jobbar jag hemma. Söker efter nya reportagehem, planerar stylingen av ett reportagekök och en reportageresa till Österbotten. Varvar ner lite inför slutet av veckans intensivare turer på mitt andra jobb. Till helgen planerar jag att rycka gubben med mig till bygga och inreda mässan.
På bilden mina urbanears som låg i ett paket under granen i år. Så fina och vita att man knappt nämns använda dem 🙂

VÄLIPÄIVÄ
Tänään teen töitä kotona. Etsin uusia kuvauskohteita, suunnittelen erään kuvattavan keittiön stailausta sekä kuvausreissua pohjanmaanmaalle ensi kuussa. Kerään voimia loppuviikon työvuoroihin siellä toisessa työssä. Viikonlopuksi ajattelin napata miehen kainalooni ja suunnata rakenna & sisusta messuille.
Kuvassa ihanat valkoiset urbanearit jotka sain joululahjaksi. Niin puhtaan valkoiset ja hienot että melkein pekään käyttää niitä 😉

012 011 010