Stugliv och annat

Vi firade en skön Valborg ute på stugan. Vädret bjöd på diverse skiftningar från fantastisk solnedgång till snålblåst, regn eller tjock dimma.
Långkalsonger och tröjor åkte av och på, av och på. Precis som det brukar vara.
Ett liv därute är så avkopplande, frånkopplande och coronafritt att det är som balsam för den tilltufsade själen, och huden tackar för att man inte behöver tvätta händerna stup i kvarten.

Vi har installerat oss så bra och trivs med de stunder vi kan vara därute . Jag har firat alla mina barndomens somrar ute på en helt unik sommarholme i Åbolands skärgård så jag kan inte tänka mig livet utan hav- om det sen är en liten vik, en del av Aura å eller en större fjärd. Hur mycket jag kan vara på stugan i sommar får vi väl se, och det beror på mitt jobb. Hur som helst har jag semester tre veckor i juli- augustiskiftet och då ska jag nog hinna vara där lite mer. Lite ledigt har jag i juni också, då semestern är uppspjälkt. Mannen har vanliga lediga helger så han kan göra hur han vill.

Under vappen testade jag att äntligen fotografera lite, men det var trixigt med en hand. Jag använde en sk handstrip som låste kameran fast vid min hand, men det var svårt ändå att få det stadigt. Tack och lov har åtminstone ett av objektiven som jag hade med mig en inbyggd stabilisator.

Nu i skrivande stund har jag redan fått lov av läkaren att använda båda armarna och år testa att hantera kameran med ett vanligt grepp. Axelfrakturen har läkt bra och nu ska jag återfå krafterna.
Om en och en halv vecka återgår jag till arbetet. På mitt försäljarjobb får jag jobba på distans hemifrån och med fotograferandet får jag hålla social distans och jobba ute vid barn och familjefotograferingar. Inga babysar, barn eller familjer  fotas i studion för där är det ju verkligen närkontakt i små utrymmen. Det här får jag räkna med ända tills en eventuell förändring i coronaläget. Om det blir långvarigt får jag verkligen fundera vad jag ska göra med min kära studio… Finns så många beslut som borde göras och så lite svar…

Angående bloggen måste jag snart också fatta ett beslut. Mitt bildutrymme är fullt och jag borde uppgradera. Enligt wordpress kostar det 48 euro i året och det kanske inte är en så stor peng i normala fall. Är man på dagpenning som jag just nu, så är det ju nog en stor slant som  ju nog hellre får gå till mat och andra nödvändigheter. Just nu har jag ett litet bildlager uppladdat så om jag delar upp det på många inlägg kan jag ännu blogga med bilder att tag, men sen blir det ju lite trist. Nå vi får se- kanske det löser sig…

***

MÖKKIELÄMÄÄ
Vappu vietettiin  mökillä. Sää oli vaihtelevaa. Saatiin kokea upea auringonlasku vappuaattona mutta seuraavina päivinä myös paksua sumua, tuulta ja sadetta. Kaikkea vaihtelevasti. Pitkät kalsarit tulivat tarpeeseen mutta nekin lensivät pois aina välillä.
Ihanaa olla ihan koronavapaassa kuplassa ilman jatkuvaa käsien pesua.

Vihdoin pystyin ottamaan valokuvia. Käytin handstripiä joka lukitsi kameran käteeni ja sillä tavalla sain otettua kuvia vain yhdellä kädellä, mutta kyllä se aika mutkikasta oli.
Nyt olen saanut lääkäriltä luvan kokeilla kuvaamista molemmilla käsillä sillä olkapää on luutunut hyvin ja nyt lähdetään palauttamaan lihasvoimat ennalleen.

Pikkuhiljaa palailen myös töihin mutta kaiken minkä pystyn, hoidan etänänä. Vauvoja en kuvaa koska se on todellakin lähikontaktia pienessä tilassa. Lapsikuvia ja perhekuvia ulkona  voin tehdä ja silloin pidetään turvaväli. Miten studion kanssa käy, jos koronatilanteeseen ei tule helpotusta syksyllä, se jää nähtäväksi.

Myös blogin tilanne on vaakalaudalla koska tallenustila on täyttynyt ja minun pitäisi maksaa lisätilasta. Näin päivärahalla ollessa se pienikin summa kirvelee liikaa ja nyt laitan mieluummin rahaa ruokaan kuin blogiin joten saapi nähdä miten tässä toimin ja miten tilanne saadaan ratkaistua.

stugan-35

stugan-23

Solnedgång-2-0846-(1)

janne-

0854

0848

0844

0799

0781

0724

0721

 

 

När en dörr stängs, öppnas en annan

Vi står inför Valborg. En sådan vi väl aldrig trodde vi skulle fira. Värmen hade vi, men den försvann, och det kunde man ju ana. Precis sådär som snön sällan kommer till jul, kommer värmen sällan till Valborg. Kalla vappar har ju firats förr, påminde min mamma mig om. – När ni var små och vi firade Valborg ute på Ören en gång, då snöade det. Och javisst, det minns jag ju. På en primitiv stuga ute på ett kargt skär ute vid havsbandet utan el, vatten eller telefoner var det ganska extremt att vara i det läget. Men ved i den öppna spisen, varma kalsonger och tjocka tröjor var lösningen. Bra gick ju det, och jag minns att syrran och jag hängde upp ballonger i en tall för att ens få lite fiilis. Lite bitter var man väl över att aaalla andra minsann fick fina gasballonger och firade med kompisar i stan medan vi var ute på en holme och hängde ballonger i en tall i snålblåsten…

De senaste åren har vi ändå firat valborg på landbacken, och nuförtiden när butikernas öppettider är fria så jobbar ju många också. De röda dagarna i kalender är inte så röda mer, men denna vapp går nog ändå till historien som den mest annorlunda. För alla.

Sommaren blir också annorlunda, den sociala distanseringen kommer att fortsätta men jag hoppas ju nog att det lite lättas på restriktionerna, för vi behöver nog få igång ekonomin i det här landet. Vi som är i riskgrupp får väl bara finna oss i att fortsätta vara eremiter. Inga släkt- och familjefester i sikte här inte. Jag saknar att krama om mina söner och svärdottern, att mysa med barnbarnet och ha henne övernatten, att dricka kaffe med mamma och pappa på ett cafe istället för på gården… men detta ska väl vara över någon gång och när man sen tänker bakåt, var det bara en liten del av vårt liv. Tillsvidare finns vi här och har inte behövt begrava någon i familjen, och det är bara det vi får fokusera på nu. ❤

Det är bara någon månad sedan mina föräldrars hyresstuga tömdes. Till deras stora sorg blev det för besvärligt för dem att vara där ute, i en rätt så opraktisk stuga i svår terräng och bakom en färja. Allt gott har sin tid sägs det, men jag förstår ju att det var ett riktigt tungt beslut. Stugan fungerade många år som en lösning efter att den kära holmen såldes bort. Tack och lov är Åbo en underbar sommarstad, men ska man fortsätta vara isolerad kan man inte riktigt njuta av stadens kultur och cafeér på samma vis.  Vi får ändå vara glada att vi får röra oss ute och njuta av solen och den friska luften.

Livet har ändå sina konstiga kringelikrokar. Mannen och jag fick en möjlighet att vistas på en annan stuga denna sommar och vi nappade på den möjligheten. Jag har visserligen inte den blekblåaste aning om hur min sommar kommer att se ut, men just nu är ju kalendern så tom att det ekar i den. Eftersom inga familjesammankomster är möjliga heller, kan vi väl lika gärna sitta ute i en stuga och låta naturens helande krafter läka mina sår. Vi börjar med vappen därute, så nu ska jag börja med att packa långkalsonger och tröjor men några ballonger till en valborgstall har vi inte köpt och snö vill jag nog inte se…

ja och ps. vi handlar mat på egen hemort och vistas enbart isolerade ute på stugan. Minimerar därmed risken att föra en eventuell smitta till annan ort.

SUOMEKSI:
Erilainen vappu edessä. Kylmä kuten aiemmin mutta kaikin tavoin erilainen. Mitä kesä sitten tuo tullessaan emme tiedä, mutta meille riskiryhmäläisille tämä etäisyyden pitäminen taitaa ainakin jatkua pitkään.

Tässä keväällä tyhjensimme vanhempieni vuokramökin. Todella raskas päätös heille, mutta kaikki hyvä loppuu aikanaan. Elämän tiet ja kohtalon koukerot ovat silti jännittävät, sillä yhtäkkiä miehelleni ja minulle tarjoutui mahdollisuus mökkeillä tänä kesänä kaikesta huolimatta. Tartuimme tilaisuuteen koska vaikka minä normaalisti olen töissä tosi paljon, niin hänellä on ihan normi arkiviikot ja normi lomat. En kyllä yhtään tiedä minkälainen kesä minulla on edessä mutta kalenteri on tällä hetkellä ihan tyhjä. Kuvioista ja aikatauluista ei tiedä kukaan, eikä kristallipallosta voi katsoa. Mitä tahansa elämä tuo tullessaan, luonto on eheyttävä ja sen antamaa energiaa en voi ohittaa.
Vapuksi suuntaamme sinne, ja pakkaan paksut pitkät kalsarit ja villapaidat koska edessä on kuitenkin ihan normi vappusää…

 

stugan-1

stugan-2