Farväl 2016. Jag kommer inte att sakna dig. Ett år fyllt av tråkiga saker. Ett år fyllt av tunga beslut, tunga steg, avsked, stora bekymmer, stor saknad och känslan av att inte räcka till och att inte nå sina mål trots hårt arbete. Vi har kämpat mot mörkret och tack och lov haft varandra och vänner och släkt att krama om och stöda sig mot och mitt i allt det mörka har ändå små stjärnor glimmat. Vårt lilla barnbarn har lyst upp i mörkret med att bara finnas till och vara så underbart go´. Att få se henne växa under året är utan tvekan det bästa som hänt, speciellt när vi också just före jul varit tvungna att ta avsked av Svante, vår älskade fyrfota vän. Än har klumpen i halsen inte löst upp sig och gråten är bakom hörnet hela tiden. Jag känner mig skör som spindelväv.
Under hösten gjorde jag också beslut angående mitt eget jobb och nu är jag fotograf på deltid. På grund av avtalstvister i Sverige har försäljningen av reportagen rasat och det har också påverkat den finländska marknaden så att utbudet här är större än efterfrågan. När det samtidigt kommit fler frilansare på hemmaplan så är ekvationen given. Jag fortsätter givetvis fotografera men nu har jag stöd och står på flera ben. Jag får jobba med inredning fortsättningsvis och har också fått fantastiska kollegor!
Livet går inte alltid som man tänkt. Ibland gör man fel beslut, och ibland påverkas i man allra högsta grad av andras beslut. Det är tungt att inte kunna påverka, men jag orkar hoppas på att solen ännu ska lysa och att hårt arbete ska belöna sig. Småföretagare är verkligen utsatta och i väldigt skör position i det här landet.
Det här året har inte varit något gott år på andra fronter heller, varken inom inrikes- eller utrikespolitiken eller på samhällelig nivå eller sett ur attitydsynvinkel. På basen av allt som skett kan man verkligen undra vart människan är på väg. Vi kan bara hoppas på att vägen går uppåt.
Jag har inte skrivit så mycket på bloggen om saker som tyngt, för jag har ju alltid velat ha bloggen som ett andrum ut mig själv och åt andra. Ett ställe där jag samlat positiva tankar och laddat egen energi. Därför kommer det också att fortsätta vara så. Ett inlägg som det här är bara ett som ett slags bokslut.
Farväl 2016, välkommen 2017! Ge oss ljus och kärlek, hopp och framgång!!
HYVÄSTI
2016. En tule kaipaamaan sinua. Olit vuosi täynnä ikäviä asioita. Täynnä raskaita päätöksiä, raskaita luopumisia, hyvästejä, huolta ja murheita, suurta kaipausta ja surua ja riittämättömyyttä kovasta työstä huolimatta. Olemme taistelleet pimeyttä vastaan yhdessä ja onneksi olemme saanet voimia ja tukea toisiltamme ja hyviltä ystäviltä ja sukulaisilta. Pimeydessä on kyllä tähtiäkin nähty, kuten pikkuinen lapsenlapsemme joka on tuonut meille suurta iloa. On ollut niin ihanaa nähdä miten hän on kasvanut ja se on ehdottomasti ollut parasta tässä vuodessa. Hänen antama energia kantoi myös läpi surun kun juuri ennen joulua jouduimme luopumaan nelijalkaisesta perheenjäsenestämme Svantesta. Itku on koko ajan nurkan takana ja tunteet ihan pinnalla. Olo on ihan äärettömän hauras.
Syksyn aikana tein päätöksen ja olen nyt osa-aikaisesti valokuvaaja. Erilaisten sopimusriitojen takia sisustusjuttujen myynti ruotsissa on pysähtynyt täysin ja se on tietysti vaikuttanut myös kotimaan tilanteeseen sillä tavalla että tarjontaa on enemmän kuin kysyntää. Kun samalla tulee uusia freelansereita kuin sieniä sateella on sanomattakin selvää että menee vaikeaksi. Jatkan tietysti kuvaamista mutta tukena on nyt myös muut uudet inspiroivat työkuviot sisustuksen saralla ja kaupan päälle sain myös mahtavat kolleegat!
Elämä ei aina mene kuten toivoisi. Joskus omat päätökset ovat vääriä ja joskus muiden tekemät päätökset vaikuttavat tuhoisesti myös omiin asioihin. On rankkaa kun asioihin ei voi vaikuttaa mutta toivon auringon vielä paistavan ja että kova työ palkitaan loppupeleissä. Pienyrittäjät ovat tässä maassa älyttömän hauraassa asemassa.
Ei tämä vuosi ole mikään huippuvuosi muutenkaan ollut. Ei ulkomaanpolitiikassa eikä kotimaanpolitiikassa, eikä yhteiskunnallisella tasolla. Katselleessan kuluneen vuoden tapahtumia ja asenteita voi pieni ihminen vaan ihmetellä että mihin ollaan menossa.
En ole raskaista ikävistä asioista kuluneen vuoden aikana kovinkaan paljoa kirjoitellut sillä koen blogini olevan oma henkireikäni ( ja myös lukijoiden) enkä jaksa murheita täällä vatvoa. Blogi on paikka jossa voi ladata akkunsa ja kerätä positiivisia ajatuksia. Näin tulee jatkossakin olemaan. Tämä postaus kuitenkin toimii eräänlaisena tilinpäätöksenä vuodelle 2016.
Tervetuloa 2017! Tuo meille valoa ja rakkautta, menestystä ja toivoa!
livingwithmycamera.wordpress.com 