Semester

Ja, en semestervecka kom här in mellan bloggandet. Verkligt skönt med en sån här liten udda semestersnutt i september, speciellt också som vädret bjöd på både värme och sol. Det blev nog några fotouppdrag men däremellan sköna stunder på stugan och några fina dagar i Hangö, där mannen höll en kurs i surdesgbakning.
Hangö var ganska tomt och stängt men eftersom vi själva också bott på en ort där säsongen slutar lika tvärt, var vi beredda. Och vi hittade trots allt både matställen och cafeer som ännu var öppna.

Vi bodde i Villa Maijas söta lilla gårdshus Villa Anke. Ett sött vindsrum fick vi, med en pytteliten balkong med kvällssol. Villa Maijas frukost var helt fantastisk så vi kan varmt rekommendera!! Dessutom låg det ju hotellet så bra att det bara var ett stenkast till stranden!
Vi hade förresten våra cyklar med och det var verkligen ett bra drag! I Hangö kommer man smidigast fram på cykel.

****

LOMAA
Jaahas, tähän tulikin pieni hiljaisuus väliin, kun satuin nauttimaan tällaisesta pienestä lomanpätkästä vielä syyskuussa. Ihanaa kun kelitkin olivat vielä niin lämpöiset! Kyllä minä loman aikana muutaman keikankin heitin ( yrittäjän elämää hei.. ) mutta siinä välissä vietettiin ihanaa mökkielämää ja pari ihanaa päivää Hangossa jossa mies piti leivontakurssin.
Hanko oli jo hiljentynyt ja moni paikka jo kiinni, mutta koska olemme itsekin asuneet sellaisella paikkakunnalla jossa sesonki on lyhyt ja loppuu kuin seinään, niin tiesimme varautua siihen. Muutama ruokapaikka ja kahvila piti vielä ovensa auki joten eipä hätää.
Asuimme Villa Maijan piharakennuksessa ( Villa Anke ) jossa meillä oli mukava vinttihuone. Siellä oli sitäpaitsi pikkuruinen parveke iltaurinkoon päin. Villa Maijan hotelli- aamupala oli loistava joten voimme lämpimästi suositella. Hotelli sijaitsi sitä paitsi ihan parhaalla paikalla, ranta oli kivenheiton päässä.
Meillä oli muuten omat pyörät mukana ja se osoittautuikin loistavaksi valinnaksi.

 

Att ta det bästa till sist

Idag hade jag min sista lediga dag. Vi hade beslutat oss för att besöka Farmors Cafe´på Högsåra oavsett väder, men vädret visade sin bästa sida så det blev perfekt på alla sätt och vis.

Högsåra besökte vi redan i april och det kan ni läsa om  både HÄR och HÄR och de som läste inläggen då, vet att vi förlorade vårt hjärta åt det här stället. Är något vackert i kalaste april så är det minsann ännu vackrare i juli! Men det handlar inte bara om hur det ser ut, utan om hur det är.   Och det är ju som en blandning av Saltkråkan och Bullerbyn och människorna där likaså.

Än en gång låter jag bilderna tala för sig för vem hinner läsa långa texter mitt i sommaren när det finns så mycket där ute att njuta av?

Tack till er – vännerna på Farmors–  ni är helt underbara! ❤ Trots högsäsong och brådska hann ni ge så varma omfamnande kramar och till och med prata en stund. Om ni bara visste hur mycket det betyder!

LOPPUHUIPENNUS
Tänään olikin sitten minun viimeinen vapaa päivä. Olimme jo aiemmin päättäneet käydä Högsåran Farmors Cafe´ssa vaikka olisi satanut räntää, mutta kesä näyttikin parhaimman puolensa. Ylläri!
Högsårassa kävimme jo huhtikuussa ja postaukset voit lukea TÄÄLTÄ ja TÄÄLTÄ.  Jos luit nuo postaukset silloin, tiedät että menetimme sydämmemme tälle paikalle täysin. Jos joku paikka on karussa huhtikuussa kaunis, niin kuvitteleppa miltä se näyttää heinäkuussa! Mutta tässä kaikki ei olekaan kiinni siitä miltä se näyttää, vaan miltä se tuntuu. Ja tämähän on kuin sekoitus Saariston lapset kirjasta ja Melukylän kirjasta, ja asukkaat myös!

Jälleen kerran annan kuvien puhua puolestaan, sillä kuka ehtii lukea pitkiä sepustuksia keskellä kesää kun ulkona on kaikkea kivaa tekemistä?

Suurkiitokset  taas ystävillemme siellä Farmorissa, olette aarteita! Kiireestäkin huolimatta ehditte halata niin lämpimästi ja jutellakin hetken. Jos vaan tietäisitte miten arvostettua se oli!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Roadtrip till Hangö

Idag packade mannen och jag oss i bilen för att köra till Hangö. Bara för en dag, bara för att njuta. Åter igen blev det så mycket bilder att jag delar upp det i två inlägg.

Vi började med en kopp kaffe på Alan´s cafe. Tyvärr levde stället inte helt upp till förväntningarna men kaffet och bakverken var härligt färska och så var det förvånansvärt billigt. Uteplatsen och servicen däremot lämnade något att önska.

Sen traskade vi vidare, med näsan mot Appelgrensvägen, där de fantastiska spetsvillorna och Casinot finns och det är också gatan där min mamma bott i sin ungdom. I den här miljön var jag på fotoworkshop för två år sedan så jag kände ju igen mig, men ville visa husen och stränderna åt mannen som inte varit här tidigare.

Vi vandrade längs stränderna, beundrade vackra Casino där det var bröllop idag (hur många år i förväg måste man månne boka?) , men gick också lite in i skogen, och högt upp till ett berg, och nu har vi ganska möra fötter.. När vi vandrat runt ett bra tag tog vi oss till vattentornet för jag hade blivit tipsad om att man får åka upp dit och beundra utsikten. Men mer om det, och var vi åt- i nästa inlägg.

 

PÄIVÄREISSU HANKOON
Tänään lähdimme miehen kanssa taas roadtripille. Tällä kertaa Hankoon. Vain päiväksi, pienelle minilomalle. Ja jälleen kerran otin niin paljon kuvia että on pakko jakaa ne kahteen postaukseen.

Alotettiin kahvilla Alain´s cafe´ssa. Pieni pettymys valitettavasti mutta kahvi ja leivonnaiset olivat ihanan tuoreita ja hinnat halvat. Palvelu ja pihamiljöö vaan jättivät toivomisen varaa.

Sitten jatkettiin matkaa, nenä kohti Appelgrenintietä,  jossa ihanat pitsihuvilat ja Casino ovat. Tällä kadulla äitini asui nuoruudessaan. Täällä olin kaksi vuotta sitten valokuvauskurssilla joten tunsin paikan mutta halusin näyttää miehelleni missä oltiin.

Käveltiin rantoja pitkin, ihailtiin kaunista Casinoa jossa tänään oli häät ( miten monta vuotta etukäteen pitää buukata?  ) ja käveltiin metsässä  ja sitten ylös kalliolle josta oli mahtava näköala. Jalkoja alkoi jo särkeä… Sen jälkeen käveltiin vesitornille sillä olin saanut vinkin että sinne saa mennä katselemaan maisemia. Ja vau- kyllä oli huikeata, mutta siitä kerron huomenna!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En dagsutflykt till Matildedal

Varning- Ett inlägg med många bilder  😉

I lördags, när det kändes för blåsigt för att ta sig ut på sjön (och mannen ändå skulle ut och fiska på söndag medan jag jobbade ) så hoppade vi i bilen och körde ut till Matildedal.
Har du aldrig varit där, så kan det nog varmt rekommenderas. Annars också är hemlandsturism att rekommendera. Matildedal är idylliskt som bara vad, och med så mycket fint att se på. Som vanligt så såg jag ju platsen genom mina “kameraögon” och var väl kanske inte så intresserad av platsen historia som man kanske kunde önska. Men både här, och i Meri – Teijo som vi sedan fortsatte till, kunde man höra historiens vingslag.

Vi hann med både besök hos alpackor, med fika och lunch, och ett besök i den lilla bybutiken där vi nog inte köpte av det lokala brödet utan istället varsin lokalt bryggd öl. Det blev en fin dag och eftersom kameran var med blev det ju en hel hög med bilder. Ärligt sagt så många att jag delar upp det hela i två delar. Matildedal först och imorgon får ni se lite från Meri – Teijo.

 

PÄIVÄRETKI
Varoitus- Postaus sisältää paljon kuvia. 😉

Lauantaina kun vene-ajelu ei sään takia kiinnostanut ( oli melko kova tuuli) , hypättiin autoon ja lähdettiin retkelle Matildedaliin.
Voin lämpimästi suositella kotimaanmatkailua. Matildedal on idyllinen paikka jossa oli kiva käydä. Minulla oli tapani mukaan “kameranäkö” päällä enkä ehkä ollut itse historiasta niin kiinnostunut vaan lähinnä kauniista miljööstä ja ykstyiskohdista, mutta sekä täällä että Meri- Teijossa jossa käytiin seuraavaksi, oli paljon nähtävää.

Ehdittiin moikata alpakoita ( hassun söpöjä) , juoda kahvit ja syödä lounasta ja vielä käydä kyläkaupassa. Pikkuisesta puodista sai ostaa paikallista juureen leivottua leipää ja paikallisen pikkupanimon olutta. Leipää ei ostettu mutta kummallekin oluet kyllä.
Koska päivä oli kaunis ja muistikortille tallentui monta kuvaa, jaan ne kahteen osaan. Ensin Matildedalin kuvat ja huomenna juttua Meri- Teijosta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Del två av roadtripen

Efter besöket på bageriet gick vi tillbaka mot torget, till hörnet av det närmare bestämt, för jag hade bongat en inredningsbutik som verkade stor och lockande! ( Åtminstone fanns det många skyltfönster att beundra )

Vi gick in och jag frågade om lov att fota. Den jättetrevliga butiksägaren berättade att Sisustustalo Kodinonni blev vald till årets inredningsbutik 2015, och det kan jag förstå. Mycket att beundra och ett brett sortiment. Till och med mannen blev ivrig och började drömma om köksgardiner, vackra bord och allt möjligt annat. Plånboken gav inte efter för större shopping just nu, men jag tror definitivt att vi gör ett återbesök i något skede. Vi stannade så länge också, så vi egentligen inte hann med så mycket annat. Och nog köpte jag ju något, men mer om det senare.

Vi käkade pizza och så gav vi oss iväg till en loppis, som tyvärr var en besvikelse. Skrotlager skulle jag säga och vi kunde båda konstatera att där inte fanns en enda sak att sukta efter. ( Vilket nog är ovanligt)

Sen var det tyvärr dags att lämna vackra Raumo för denna gång men det blir som sagt säkert en resa till i något skede.
Månen följde oss på hemvägen och jag hade tråkigt i bilen så jag började fota genom bilfönstret. Ganska bara lyckades de här, med tanke på att de är fotade i skymning och i en bil i rörelse.

 

RAUMAL, OSA II
Leipomokäynnin jälkeen kävelimme torille päin, sillä olin siellä torin kulmassa bongannut sisustusliikkeen joka näytti todella mielenkiintoiselta. Mentiin sisään ja kysyin kuvauslupaa. Super mukava liikkeenomistaja kertoi meille että Kodinonni valittiin vuoden Sisustusliikkeeksi 2015, ja sen voin hyvinkin ymmärtää.  Paljon ihasteltavaa ja laaja valikoima. Mieskin innostui ja alkoi katselemaan keittiöverhoja, kauniita pöytiä ja kaikenlaista kivaa. Lompakko ei vaan näin joulun jälkeen oikein ollut ostotuulella mutta olen varma että tulemme käymään täällä toisenkin kerran tänä vuonna. Jäimme kauppaan niin pitkäksi aikaa ettei oikein muuta sitten ehditty. Mutta ei haitannut, nautin kun sain siellä ihastella kaikkea. Ja ostinhan minä tietystikin jotain mutta siitä lisää myöhemmin.

Käytiin sitten pitsalla ja sen jälkeen kirpputorilla mutta se viimeinen oli kyllä pettymys. Varsinainen romuvarasto jossa ei oikeastaan tehnyt mieli ostaa yhtään mitään. (melko harvinaista minulle)

Sitten olikin aika jättää tämä kaunis paikka tältä kertaa mutta veikkaan kyllä tosiaan että palataan jossain vaiheessa.
Kotimatkalla kuu nousi taivaalle, minulla oli autossa tylsää ja räiskin kuvia liikkuvasta autosta. Aika hyvin onnistuivat jos ajatellaan että valo loppui ja autolla oltiin liikkeellä.

Ketunleipä

Idag gjorde vi en roadtrip, mannen och jag.  Till Raumo, och närmare bestämt den gamla delen av staden.Han ville bekanta sig med ett surdegsbageri, ( de bakar alltså på degrot, precis som vi gör i vårt bageri)  och jag ville bekanta mig med inredningsutbudet.
På bageriet fick mannen en trevlig pratstund förstås, sådär bagare emellan, och så köpte vi bröd och smakade på lite godsaker tillsammans med en kopp kaffe. Vi äter inte sött annat än när vi är på såna här utflykter och vill lyxa till det lite, så det kändes ju lite extra festligt då.

Nu blev det rätt så mycket bilder, så jag delar upp det på två- eller tre inlägg. Vi får väl se. Men idag blir det bilder från det mysiga surdegsbageriet Ketunleipä och i nästa inlägg blir det bilder från en stor inredningsbutik som är prisbelönt som årets inredningsbutik 2015. Stay tuned alltså! Härliga saker på kommande!

KETUNLEIPÄ
Tänään lähdettiin roadtripille, mies ja minä. Raumalle suunnattiin, kaupungin vanhaan osaan. Mies halusi tutustua leipomoon jossa kaikki leivotaan juureen (niin kuin meidänkin leipomossa), ja minä halusin tutustua kaupungin sisustustarjontaan. Mies saikin siellä leipomossa kivan juttutuokion leipurin kanssa ja ostimme tietysti leipää ja maisteltiin herkkuja kahvin kanssa. Normaalisti emme syö makeita juttuja mutta joskus reissulla saatamme nauttia pienistä yllätyksistä.

Muistikortille kerääntyi aika paljon kuvia joten jaan ne kahteen tai kolmeen postaukseen, ( en vielä ole päättänyt) . Tänään kuitenkin kuvia leipomo Ketunleivästä ja seuraavassa postauksessa kuvia palkitusta sisustusliikkeestä (vuoden sisustusliike 2015) Stay tuned siis! Ihanuuksia luvassa!