När en dörr stängs, öppnas en annan

Vi står inför Valborg. En sådan vi väl aldrig trodde vi skulle fira. Värmen hade vi, men den försvann, och det kunde man ju ana. Precis sådär som snön sällan kommer till jul, kommer värmen sällan till Valborg. Kalla vappar har ju firats förr, påminde min mamma mig om. – När ni var små och vi firade Valborg ute på Ören en gång, då snöade det. Och javisst, det minns jag ju. På en primitiv stuga ute på ett kargt skär ute vid havsbandet utan el, vatten eller telefoner var det ganska extremt att vara i det läget. Men ved i den öppna spisen, varma kalsonger och tjocka tröjor var lösningen. Bra gick ju det, och jag minns att syrran och jag hängde upp ballonger i en tall för att ens få lite fiilis. Lite bitter var man väl över att aaalla andra minsann fick fina gasballonger och firade med kompisar i stan medan vi var ute på en holme och hängde ballonger i en tall i snålblåsten…

De senaste åren har vi ändå firat valborg på landbacken, och nuförtiden när butikernas öppettider är fria så jobbar ju många också. De röda dagarna i kalender är inte så röda mer, men denna vapp går nog ändå till historien som den mest annorlunda. För alla.

Sommaren blir också annorlunda, den sociala distanseringen kommer att fortsätta men jag hoppas ju nog att det lite lättas på restriktionerna, för vi behöver nog få igång ekonomin i det här landet. Vi som är i riskgrupp får väl bara finna oss i att fortsätta vara eremiter. Inga släkt- och familjefester i sikte här inte. Jag saknar att krama om mina söner och svärdottern, att mysa med barnbarnet och ha henne övernatten, att dricka kaffe med mamma och pappa på ett cafe istället för på gården… men detta ska väl vara över någon gång och när man sen tänker bakåt, var det bara en liten del av vårt liv. Tillsvidare finns vi här och har inte behövt begrava någon i familjen, och det är bara det vi får fokusera på nu. ❤

Det är bara någon månad sedan mina föräldrars hyresstuga tömdes. Till deras stora sorg blev det för besvärligt för dem att vara där ute, i en rätt så opraktisk stuga i svår terräng och bakom en färja. Allt gott har sin tid sägs det, men jag förstår ju att det var ett riktigt tungt beslut. Stugan fungerade många år som en lösning efter att den kära holmen såldes bort. Tack och lov är Åbo en underbar sommarstad, men ska man fortsätta vara isolerad kan man inte riktigt njuta av stadens kultur och cafeér på samma vis.  Vi får ändå vara glada att vi får röra oss ute och njuta av solen och den friska luften.

Livet har ändå sina konstiga kringelikrokar. Mannen och jag fick en möjlighet att vistas på en annan stuga denna sommar och vi nappade på den möjligheten. Jag har visserligen inte den blekblåaste aning om hur min sommar kommer att se ut, men just nu är ju kalendern så tom att det ekar i den. Eftersom inga familjesammankomster är möjliga heller, kan vi väl lika gärna sitta ute i en stuga och låta naturens helande krafter läka mina sår. Vi börjar med vappen därute, så nu ska jag börja med att packa långkalsonger och tröjor men några ballonger till en valborgstall har vi inte köpt och snö vill jag nog inte se…

ja och ps. vi handlar mat på egen hemort och vistas enbart isolerade ute på stugan. Minimerar därmed risken att föra en eventuell smitta till annan ort.

SUOMEKSI:
Erilainen vappu edessä. Kylmä kuten aiemmin mutta kaikin tavoin erilainen. Mitä kesä sitten tuo tullessaan emme tiedä, mutta meille riskiryhmäläisille tämä etäisyyden pitäminen taitaa ainakin jatkua pitkään.

Tässä keväällä tyhjensimme vanhempieni vuokramökin. Todella raskas päätös heille, mutta kaikki hyvä loppuu aikanaan. Elämän tiet ja kohtalon koukerot ovat silti jännittävät, sillä yhtäkkiä miehelleni ja minulle tarjoutui mahdollisuus mökkeillä tänä kesänä kaikesta huolimatta. Tartuimme tilaisuuteen koska vaikka minä normaalisti olen töissä tosi paljon, niin hänellä on ihan normi arkiviikot ja normi lomat. En kyllä yhtään tiedä minkälainen kesä minulla on edessä mutta kalenteri on tällä hetkellä ihan tyhjä. Kuvioista ja aikatauluista ei tiedä kukaan, eikä kristallipallosta voi katsoa. Mitä tahansa elämä tuo tullessaan, luonto on eheyttävä ja sen antamaa energiaa en voi ohittaa.
Vapuksi suuntaamme sinne, ja pakkaan paksut pitkät kalsarit ja villapaidat koska edessä on kuitenkin ihan normi vappusää…

 

 

Färgval i vardagsrummet

Hej alla finisar därute. Jag är ledsen att pauserna mellan inläggen blir långa. Förr i tiden när jag bloggade aktivt, kände jag ett behov av att skriva av mig men nu känner jag inte på samma sätt, så det blir bara inte av. Många gånger känner jag skrivkramp, och känner på något vis att jag inte ens vill dela med mig av allt mera. Jag tror att bloggarna har förändrats, och förväntningarna på innehållet kanske också till en del.

Nåväl, eftersom jag tidigare bloggat en hel del om inredning och min bloggs namn faktiskt ju också lite hänvisar till att dokumentera inredning genom kameralinsen så ska jag bjussa på lite bilder från vårt hem.

I vintras såg vi på ett tv program ( husdrömmar tror jag det var?) och plötsligt fick mannen en ide´. Ska vi måla vardagsrummet grått? – sa han och jag log i hemlighet för det hade jag ju föreslagit tidigare men inte fått igenom. Nu när det nu kom från hans initiativ så hakade jag ju glatt på. Och det där med att” ska vi måla” betydde ju nog att han gjorde det 😀  för sån är han- kanske inte alltid så ivrig men när han väl får inspiration så går det verkligen undan.

Vi bor på hyra så det är inte helt självklart att få måla. Vi har fått ge löfte på att återställa allt till vitt när vi flyttar ut. Men flytta tänker vi inte göra på länge än, för här trivs vi så himla bra, och i sommar blir det två år sedan vi flyttade hit. Den här lägenheten har verkligen allt det vi behöver och en utsikt som man inte kan klaga på. Att ha en enorm balkong mot ån är verkligen underbart, speciellt nu i dessa tider då man kan sitta och titta ut om man har tråkigt. Katterna älskar ju balkongen också.

Här under ser ni nu resultatet av målandet och hur det ser ut idag. Sedan vi flyttade in har matbordet bytts ut till ett mindre, ett Ikea Stockholm rottingskåp flyttat in, en begagnad soffa från tori.fi har också flyttat in och mattorna bytts ut. Soffbordet har fått en omgång dc-fix, dvs en plastfilm på glasytan. ( dubbla sidor så andra sidan är mörk träimitation)
Mitt skrivbord ska verkligen inte stå här. Det är en tillfällig coronalösning då jag inte kan  åka till min studio, och heller inte ville lämna något av värde där. Så fort det är okej att jobba igen så åker coronakontoret ut för här är nog aningen trångt just nu. Jag hade först tänkt återställa gästrummet till kontor men det stötte på tekniska problem då vårt wifi inte räcks dit. Att bara köpa fler elektriska attiraljer för att lösa det tillfälligt kändes inte aktuellt. Vi hoppas ju det här ska vara över så småningom…

Kanske ni tycker rummet känns murrigt och mörkt? Vi är i alla fall jättenöjda och känner att det blev mer ombonat och fick mera rumskänsla och vi blev av med den vita kliniska höghuskänslan.

Idag är det fredag och jag blev av med min mitella igår! Armen är svag och jag får inte lyfta den eller tunga saker utan ska helst hålla armbågen nära intill kroppen hela tiden, men frihetskänslan är härlig!  All styrketräning har inte gått till spillo även om jag måste börja om från början, utan den finns ju där i muskleminnet och är en bra utgångspunkt inför kommande rehabilitering. Mycket fysioterapi ligger framför mig och om två veckor blir det röntgen, konsultation och så får jag veta lite mer. Helt återställd kommer jag knappast att vara på länge än och jag misstänker lite att hela maj nog går i sjukledighetens tecken för aktiva lyft får jag börja träna på först efter röntgen om allt har läkts som det ska. Vad som händer när jag får återgå till jobbet vet jag inte för det beror nog på virusläget och om de kan lösa det med distansuppgifter åt mig. Jag försöker att inte bekymra mig i förväg för det vinner man inget på. Allt brukar ordna sig. Det ekonomiska blir en skitbit det också men inte heller det tänker jag grämas över i förväg.

Helgen som kommer för något riktigt roligt med sig och det ska jag skriva om nästa vecka. Tills dess- ha det gott i solen!

****
SUOMEKSI:
Tuossa kevättalvella kun miehen kanssa katsottiin yhdessä jotain sisustusohjelmaa, mieheni sai idean seinien maalaamisesta. Kun hän saa jonkun idean, se menee yleensä toteutukseen aika pian ja niin kävi nytkin. Olin aiemmin jo ehdottanut samaa mutta kuuroille korville ja nyt kun idea lähti pyörimään hänen aloitteesta ajattelin että jes, antaa mennä vaan!
Tässä tulos. Muutenkin sisustus on vähän vaihtunut. Pöytä vaihtui pienempään tilanpuutteen takia, Ikean Stockholmkaappi on muuttanut taloon, matot vaihdettu ( kissat pilasivat edellisen ) ja Tori. fistä löydetty sohva on muuttanut meille. Sohvapöytä sai muovikalvon ( kaksipuolisen ) joka peittää naarmuisen lasipinnan eikä pölyt näy yhtä hyvin. Se on kaksipuolinen ja toisella puolella on tumma puu-imitaatio. Mielentilan mukaan voi valita minkä haluaa.

Tuo kirjoituspöytä tuossa on tilapäinen koronakonttori jonka olisin halunnut laittaa vierashuoneeseen mutta sinne ei kantaudu wifi… tilapäisen ratkaisun takia emme viitsineet lähteä hakemaan mitään elektroniikkaa vaan elämme toivossa että tämä todellakin jonain päivänä lähitulevaisuudessa tai viimeistään syksyllä on ohi.

Eilen pääsin käden kantositeestä eroon ja vaikka en saakaan nostaa mitään tai edes kohottaa käsivartta niin vapauden tunne on suunnaton! Toistaiseksi kyynärpää pysy visusti vyötäröllä mutta kahden viikon päästä on röntgen ja konsultaatio ja sitten pitäisi päästä tekemään myös aktiivisia nostoja. Pahaa pelkään ettei saikku silloin vielä lopu mutta kaikkeni teen että saan liikeradat auki ja voimat takaisin fysioterapialla as soon as possible mutta varovasti tekemättä virheitä. Tällä hetkellä käsi nousee vain toisen käden tai kepin avulla, sillä omia lihaksia ei saa vielä käyttää ennen kuin luutuminen on röntgenissä todettu.

Näillä siis mennään ja viikko vapun jälkeen olen viisaampi. Nyt koittaa viikonloppu ja se tarkoittaa jotain kivaa meille mutta siitä kerron enemmän ensi kerralla. Kuulumisiin!

Ta dig kragen för sjutton!

( Tekstissä lyhyt suomenkielinen osio lopussa )

Jag märker att jag fortfarande har svårt att hitta en bloggrytm och bloggmotivation. När livet går på sparlåga och jag dessutom är i skyddsbubbla krävs det verkligen ett system för att hålla ihop bitarna. Ju mindre utmaningar jag har, desto mer börjar jag prokrastinera. Jag vill så mycket och startar upp saker men kommer inte så långt som jag vill. Dagarna går fort men sällan uppnår jag de mål jag tänkt ut, utan de förflyttas till följande dag.  Det går allt för lätt när man inte har skyldighet till något eller är under någon som helst tidspress. Ändå lider jag av situationen, något av en arbetsnarkoman som jag ju är till vardags. Jag hatar att känna mig lat, även om jag egentligen med tillstånd kan eller ska  vara det just nu. Ändå ligger det i mitt undermedvetna att tid inte ska slösas bort. Att om en sak inte kan utföras av ett eller annat fysiskt skäl, kan man ersätta den med annan meningsfull syssla. Så länge kroppen fungerar ska man vara produktiv – om då inte till fördel för andra, så åtminstone väl för en själv. Det är lättare att återgå till vardagen om omställningen inte blir för stor i den andra ändan heller.

Detta stillestånd beror ju långt på det att jag just nu inte ska eller kan göra vissa saker, eftersom min arm fortfarande är låst i mitella. Jag har inte heller tydliga saker att göra, eftersom firman inte är igång. Jag har inte bilder att redigera men kunde definitivt planera marknadsföringen för kommande säsonger men utan deadline blir det luddigt. Jag vet inte när och hur jag kan ta itu med kommande jobb, och detta att inte ha en klar och tydlig plan får mig att bara leva i en suddig overklig tillvaro. När min sjukskrivning tar slut får jag förhoppningsvis sköta en del av mitt löntagararbete på distans, om det hittas lämpliga uppgifter och kan lösas praktiskt, vill säga.

Ja, jag försöker analysera mig själv och ser helt klart att det är förståeligt att när man går  från att ha jobbat 8- 13 timmar i dygnet, 6 dagar i veckan i genomsnitt,  till att ha nästan noll projekt alls-  blir omställningen verkligen stor. Inte så konstigt alls att känna sig helvilsen.

Just nu jobbar jag på att bygga upp en struktur, men det är svårt och jag har fått söka upp inspiration till hur man ska komma ur prokrastineringen på bästa sätt.
Här är några steg som känns konkreta och lätta men just nu ändå är svåra, bara för att det finns för mycket obestämd tid, och definitivt ingen ram runt tiden. När ramarna fattas måste jag försöka bygga upp nya.  Mest handlar det ju bara om att ta sig i kragen. Just do it, liksom. 

1. Streching på morgonen Nåt jag sysslat med aktivt och regelbundet de sista året men nu är så svårt. Förut var det inget problem, det hörde helt enkelt till min dagliga rutin. Varje dag. Vardag och helg.
( just nu är det segt att motivera mig för jag kan bara göra 1/4 av de rörelser jag varit van med. Jag ser mönstret- jag vill ha allt eller inget men nu får jag nöja mig med bara ett block av helheten. Skärp dig kvinna, och kombinera töjningarna med din dagliga fysioterapi som ändå måste göras )

2. Klä på mig  ( det tar enormt mycket tid och är komplicerat att kränga på sig vissa plagg när man har en mitella som ska av och på, en arm som inte kan lyftas eller krängas in i strama kläder. Att inte träffa en enda människa under hela dagen motiverar inte heller till nåt annat än slappa mjukiskläder )  Samtidigt känner man sig effektivare när man stiger in i andra kläder än de man slasat omkring i.

3. Inte fastna vid skärmen ( jag fastnar alldeles för lätt framför datorn eller telefonen. Slöskrollar nyheter och märker att tiden bara rinner iväg. Mår inte bra av att nyhetsknarka utan innehållet borde vara något helt annat- se följande punkt )

4. Byta ut slö/ nyhetssurf till nyttiga klipp som hjälper i kommande arbetsprojekt ( typ lära mig mer om marknadsföring på sociala medier, utveckla mitt brand mm ) Problemet är att de flesta webbkurser kostar och just nu finns inte budget för något sådant överhuvudtaget. Att sålla mellan bra och uselt studie material tar tid. Fast tid har jag ju, men att inte genast se resultat är också svårt för mig. Jag behöver en snabb belöning för mitt jobb. Detta får jag jobba hårt på, känner jag…

5. Listor. Jag älskar listor. Brukar göra upp listor i min kalender och men nu när dagarna bara flyter ihop har det varit svårt att få tag i min kalenderrutin. Bör jobba på detta.
Papperskalender och handskrivna listor passar mig. Digitalt vill det bara inte fungera.
Bocka av – just do it. Enkelt och påtagligt. 

6. Hålla fast vid lunch och middagstider.  Att inte ha en dagsrytm får en att vara lite småsugen hela tiden. Klar och tydlig lunchpaus och så inget “nibblande” mellan det. Punkt.
Kräver karaktär men jag har klarat det ganska bra. ( förutom påsken då men det var undantag, då var ju mannen också ledig och vi åt gott och njöt av det ) .

7. Ta itu med tråkiga saker. Firmans bokföring måste göras även i kristider. Jag har varit i kontakt med både skatteverk och TE- byrå och väntar nu på att få ansöka om understöd för småföretagare. Att ta itu med otrevliga komplicerade saker minskar på ångesten över att inte ha kontroll över ekonomin. På listan står ännu FPA för sjukdagpenning och kontakt med diverse andra instanser. Ta itu- ta kontroll- och belöna dig efteråt. ( men med vad? )

Jobbar du hemma eller är du arbetslös just nu? Hur tar du itu med prokrastineringen?
Har du problem med tidtabeller, rutiner och to-do´s?
HÄR  hittar du i alla fall många bra och mycket konkreta enkla tips till att få ordning på livet!
************

Ja suomeksi:
Kun pyörii kotona sairaslomalla ja suojakuplassa eikä saa tehdä tiettyjä asioita, se sekoittaa omaa ajantajua ja omaa ajankäyttöä. Yritän tehdä listoja ja yritän ylläpitää tiettyjä rutiineja mutta se onkin yllättävän vaikeaa. Tämä johtuu minun tapauksessa varmastikin siitä että kun on tottunut paahtamaan 8- 13 tunnin työpäiviä 6 päivää viikossa, totaali pysähtyminen saa ahkeran työmuurahaisen hämmentymään täysin ja menemään jopa lukkoon. Listasin tähän postaukseen muutamia rutiineja joita yritän pitää kasassa jotta arki sujuisi eikä paluu työhön olisi liian vaikeaa kun sen aika vihdoin koittaa.
1. Aamuvenyttely. Se etten voi tehdä kuin ennen ei ole esteenä tehdä niitä liikkeitä joihin vielä pystyn ja lisätä tähän hetkeen myös päivän tärkeän fysioterapian.
2. Älä kulje pyjamassa koko päivä vaan sen takia että olet saikulla
3. Älä jumitu näytön eteen äläkä seuraa uutisointia sairaalloisesti.
4. Jos silti surffailet netissä, hae silloin arvokasta materiaalia joista on hyötyä tulevaan esim markkinointiin tai on brändäykseen liittyvää.
5. Tee listoja ja vedä väkänen jokaiseen suoritettuun tehtävään
6. Pidä kiinni lounastauosta ja syömisrutiineista
7. Tartu myös ikäviin asioihin. Aktiivinen ikävien ja vaikeiden asioiden hoitaminen vähentää ahdistusta joka liittyy esim taloudelliseen tilanteeseen. Take control, ole perillä asioista. Hae apua.  Just do it. Et ehkä voi vaikuttaa asiohin, mutta olet ainakin tehnyt kaikkesi parantaaksesi asemaasi.
TÄSSÄ  muuten muutama hyvä videovinkki arjen hallintaan!!

Miten sinä hoidat asiotasi juuri nyt? Oletko työtön? Teetkö etätyötä? Miten estät haahuiliun vai suotko itsellesi sen? Vai onko arkesi peräti täysin normaalia?

Före allt rasade

För bara en dryg månad sedan var allt som förut. Jag fotade den här lilla sötingen i studion och vi pratade med föräldrarna om vad viruset kanske kunde innebära… Det fanns ingen större risk för smitta då men ganska snabbt skulle ju läget förändras och jag fick sätta lapp på luckan. Bara två veckor senare hade vi ett helt annat läge att förhålla oss till. Ett totalt annat läge. En helt annan värld…

Jag tog mitt ansvar genast och kände att detta vill jag inte ta några risker i. Ingen vet hur covid inverkar på nyfödda eller hur mottaglig en nyförlöst mamma är. I newbornfotograferingar är man nära- väldigt nära.  Bär och vyssjar och håller om…

Själv hör jag till riskgruppen och vet att kontakten med barn i dagisålder kan vara väldigt farlig för mig. Jag och tänkte också på hurdana smittokjedjor det kunde byggas upp från kund till mig,  till nästa kund till nästa…  Ni vet, med barn blir det alltid närkontakt. Det går inte heller att hindra spontana nysningar, hostningar osv. Det går inte att kontrollera på samma sätt som med vuxna. ( som inte de heller alltid är på kartan med att skydda sig själv eller sina medmänniskor )
Man kan ju bli lite paranoid här men jag väljer det framom att ta det hela med en klackspark och sen ångra mig djupt.

Jag valde att stänga min kära studio tillfälligt och övergå till att eventuellt fotografera ute i miljö. Tills då detta med min axel hände och nu fotar jag inget alls. Men det är tillfälligt.
Inredningsfotograferingarna står ju stilla nu också, då man helt enkelt uppmanas att bara resa om det är nödvändigt. Vi får väl se hur det blir, om vi i något skede kan röra oss mer fritt och vad det innebär.

Hur som helst är det ju nog så att man förlorar sin nattsömn. Får jag ha kvar min studio? Får jag stödpeng så jag kan betala mina löpande utgifter och kommer hyresvärden emot och lättar på hyresbördan? Räcker mina pengar till försäkringar och skatter nu när inget kommer in?

Den som hade svar…
Vad jag vet ändå, är att jag aldrig aldrig vill ge upp det här härliga som jag satsat på och min härliga studio / kontor där jag trivs.
Jag vet ju att det är min grej!
Dessa underbara små knyten jag fått föreviga. På ett eller annat sätt är jag tillbaka snart.
Cant wait!

p.s Mössörna och byxorna har jag stickat. Längtar så efter det också. Att få handarbeta.

Balkongsäsongen

är öppnad, till både vår och definitivt till katternas glädje. Jag har plockat lite bland alla grejer och hängde upp min väggdekoration här, då den aldrig mer kom upp i köket efter julen. ( Bästa budgettipset för inredning är nog förresten att flytta runt på sina saker i hemmet istället för att köpa nytt )

Jag är lite osäker om jag ska odla något här, för när det blir varmt blir det lätt olidligt hett vilket innebär att man får vrålvattna om något alls ska överleva. ( Lite lättare i år kanske, när vi äntligen hittade bambugardiner att hänga framför glasen. ) Lite örter kunde nog ändå vara skoj att ha, men då borde jag köpa mylla och lådor men i dessa tider har jag helt enkelt inga pengar att lägga på sådant. Fast jag tror jag har en liten påse mylla någonstans och några gamla fröpåsar från Ikea också, det gäller bara att idas leta…
Önskar vi hade ett fiffigt kattnät också, så vi kunde öppna glasen när det blir för hett, utan att behöva sitta bredvid och vakta att de inte skuttar ut.

Sen är det ju faktum att det är apasvårt att plantera och fixa något med bara en hand så vi får väl se. Men jag har ju all tid i världen…
Apropå tid, så pratade någon just i en podd om det här med hur man reagerar i karantän. Det finns de som är helt tok- effektiva när de jobbar hemifrån, och de som inte får tag i någonting utan bara blir håglösa och slasar omkring. Tydligen hör jag just nu till den sista kategorin, men det har nog att göra med att jag är sjukskriven, inte enbart i skyddskarantän. Känner att jag liksom inte har lust att ta itu med något när det ändå blir så krångligt. Normalt brukar jag verkligen inte ha ro att sitta still.
Bara att skriva på dator är ju bökigt och jag håller laptopen i en viss vinkel så jag kan vila armen på framdelen av tangentbordet så att jag ska kunna skriva lite snabbare med två händer och få stor bokstav i början. Man blir lite sned i nacken av det, kan jag säga.

Nå, ilandsproblem är det, och huvudsaken är att allt annars är okej. Det går ingen nöd på mig.
Jag bara toksaknar allt normalt och vardagligt men vi är alla i samma sits…