Vintagevibbar i eget projekt

Eftersom fotograferingsuppdragen inte direkt haglar över mig sedan jag var tvungen att stänga studion och i princip leva väldigt isolerat så har jag tagit itu med lite egna projekt.
Anna fotade jag redan för något år sedan till ett reportage om personlig klädstil. Redan då kände jag att wow, detta skulle vara roligt att göra ett eget projekt av. Sådana projekt för en oftast vidare i utvecklingen som fotograf då man inte har någon ram som man måste passa in bilderna i, utan kan testa olika saker mycket friare.

Jag hörde av mig till Anna och hon var genast med på noterna.
Resultatet blev en mustig Vintage serie som verkligen för tankarna till svunna tider. Att Anna dessutom syr en del av sina plagg själv, är dessutom värt att nämna. Den ursnygga kjoldressen i varma tegeltoner tex, den har hon gjort själv! Hon andas verkligen vintage den här tjejer och går klädd i vintagekläder varje dag på året och även hemma. Just sådant engagemang och sån hängivenhet blir jag alltid imponerad av.

Nu väntar vi bara på snö så vi kan göra en Winter Vintage Wonderland- photoshoot!
Annas instagram hittar ni HÄR


VINTAGEA
Koska kuvauskeikkoja on nyt aika harvassa kun minulla ei enää ole studiota päätin toteuttaa vanhan haaveeni kuvata Vintage sarjaa Annan kanssa. Annan tapasin jo pari vuotta sitten kun tein repparia hänesta ja hänen tyylistään ja hän oli heti mukana kun kerroin ideastani.
Tällaisia omia projekteja on kiva tehdä koska ne eivät sido tulosta mihinkään valmiiseen muottiin vaan saa olla rohkea ja testailla uusia juttuja mikä sitten yleensä aina on aika opettavaista.

Syntyi Vintage sarja jossa oikeasti aistii menneen ajan tunnelmaa. Anna ompelee osan vaatteistaan itse ( kuten tuon tiilen värisen housupuvun ) ja hän todellakin elää ja hengittää tätä tyyliä arjessakin! Juuri tällainen täysi sitoutuminen antaumuksella on minusta niin ihailtavaa.

Nyt odotellaan talvea että saadaan tehdä Winter Vintage Wonderland kuvausta!
Annan löydät INSTASTA

Min favoritfrukost just nu

Havregrynsgröt med kanel och banan!

Länge länge åt jag smootiesar till frukost men med coronan och därmed en tunnare plånbok letade jag efter alternativ, för nog blir det lite dyrare med bär och frukter i stora mängder. Dessutom är det trevligt med variation.

Länge trodde jag ju att min mage inte tålde havregryn alls men det visade sig vara lactosintolerans jag hade och mjölk satte jag ju i gröten… men nu är det problemet ur världen. Ingen mjölk för min del längre.

Här kommer instruktioner för favvogröten men några mått har jag inte utan jag gör det på mutu ( musta tuntuu, på gehör alltså )
Jag blandar havregyn med lite salt, kanel och vatten och kokar den i micron i 2 minuter på högsta värme. En klick smör gör det extra gott men det unnar jag mig nog inte varje dag.
Efter att gröten kokat blandar jag i lite havremjölk om den blivit för stabbig.
Sen mosar jag i en halv banan och rör om till en mjuk smet. Strimlar lite russin och ekologisk honung på och så njuter jag av gröten med en kopp gott kaffe till!

Vad är din favoritfrukost?

( ps receptet är från Holy Crap podcastens instagramflöde. )

LEMPPARIAAMUPALA JUST NYT- kaneli- banaani- kaurapuuro.

Pitkään söin smootieita aina aamuisin mutta koronan ja siis sen takia ohentuneen lompakon myötä olen alkanut kokeilla muutakin koska hedelmät ja marjat ovat pitkän päälle kalliimpia kuin kauraryynit.
Pitkään elin luulossa ettei kaurapuuro sovi minulla mutta kun tajusin että minulla on laktoosi-intoleranssi ymmärrsin että se olikin maidosta kiinni.
Jos puurosta tulee liian tönkkö sekoitan siihen nykyään ihanaa kauramaitoa.

Lempparipuuro tällä hetkellä on mikrossa keitetty kaurapuuro jossa hitusen suolaa ja kanelia ja ehkä pieni nokare voita. Kun puuro on valmis ( 2 min täydellä teholla mikrossa ) sekoitan mukaan murskatun puolikkaan banaanin ja ripottelen päälle rusinoita ja hunajaa.

On kyllä hyvää!
Mikä on sinun lemppari- aamupala?


Balkongens vintertid

Nej, jag har inte börjat julpynta på balkongen. Vi bara råkade vara ut en sväng till stugan förra helgen och jag passade på att samla med mig lite minigranar och mossa, för sådant hittar man ju inte mitt i stan sen när det väl behövs. Men ja, jag erkänner, lite känns det ju som om jag tjuvstartat julen vilket inte alls skulle vara ovanligt för mig.

I år fattas det där julpirret för mig. Jag som brukar vara först med att snoka på Ikeas julsaker ( jag har ju en inside blick på det ) och jag som brukar ladda upp med glögg och stämning och tjuvlyssna på julsånger redan i början av oktober… Men nej. Inte i år.
Julen blir knappast som vanligt i år och jag har stängt av. Jag har varit riktigt låg till sinnet och inte orkat tänka på hur jävla trist det är me det här eländet.
Rent praktiskt vet jag ju inte om det blir nåt pepparkaksbakande med familjen. Och vem kan samlas runt julbordet? Hur får vi till det med en frivillig karantän två veckor före jul så ingen löper risk att smittas?
Uff ja, klart det äter på fiilisen. I dags läge är det relativt lugnt med smittorna men jag tvivlar på att det håller i sig. Tyvärr.
Fast nog kan väl mirakel ske?

Jag önskar mig i alla fall inget annat till julklapp än ett mirakel.
Och en sak vill jag tillägga. Säg inte att ” – vi får lära oss leva med det här en lång tid ännu, det kan pågå till midsommar” . För oss som är i riskgrupp men inte är i pensionsålder utan mitt i livet kan världen rasa samman av mindre också. Vi har fullt upp med att bearbeta allt vi måste avstå från, all längtan och allt sorgearbete. Behöver inte mer salt i en öppen och sårbar själ.
Tack och förlåt, som man burkar säga.


TALVIAIKAA PARVEKKEELLA
Äkkiseltään näyttäisi siltä että olen aloittanut joulukoristelun parvekkeella mutta ei asiat ihan niin ole. Satuttiin vaan käymään saaressa päiväreissulla ja päätin samalla kerätä sammalta ja minikuusia valmiiksi, koska eihän niitä täältä keskeltä kaupunkia sitten saa kun tarvii.

Tänä vuonna minulta puuttuu se jännä jouluinto mikä aina tulee lokakuussa. Yleensä olen ekana nuuskimassa Ikean joulutoria, ostamassa glögiä ja salaa kuuntelemassa joululauluja jo lokakuun alussa. Mutta ei. Ei tänä vuonna.
Joulu tuskin on perinteinen tänä vuonna ja olen tainnut työntää sen ihanan odotuksen pois mielestä. Tai se ei ole edes ehtinyt tehdä tuloaan. Olen ollut aika masentunut ja koko ajatus joulusta on ollut liian vaikea.

Enhän edes tiedä miten me käytännössä voisimme yhdessä leipoa pipareita lapsenlapsen kanssa. Tai kaikki istua saman pöydän äärellä? Miten onnistusi omaehtoinen eristys pari viikkoa ennen, ettei olisi mitään riskejä sairastua? Tartunnat ovat melko rauhalliseen tahtiin tulleet nyt, mutta epäilen että tilanne pysyisi tällaisena. Mutta voihan ihmeitäkin tapahtua… ?
Sellaista toivoisin vaikka joululahjaksi!

Ja hei vielä yksi juttu. Älä sano että ” tähän on vaan paras tottua koska tämä voi jatkua juhannukseen saakka” . Riskiryhmäläisen ( ei vielä eläkeiässä oleva vaan aktiivisessa elämänvaiheessa olevan ) maailma romahtaa jo pienemmästäkin. Meillä on pää täynnä luopumisen tuskaa, ikävää ja surutyötä muutenkin.
Kiitos ja anteeksi.


Mitt kontor

Även om jag sörjer att jag var tvungen att säga upp kontraktet på min studio och mitt arbetsrum jag hade där, så är jag så himla glad att jag lyckats göra ett mysigt kontor härhemma åt mig. Ett där jag trivs och som ser ut som jag.

Min skrivare ( printer ) har dock seglat omkring på golvet lite obekvämt sen flytten och mitt skrivbord hade opraktiska bockben ett tag ( för att jag tyckte det var så snyggt) men det var jag tvungen att åtgärda. Bockben kräver stor bordsyta för att datorn ska rymmas under bordet och ens egna ben ska rymmas också… Dessa bockben saknade också hylla under så jag kunde inte ställa skrivaren där.

Från sovrummet tog vi några gamla skåp som mannens pappa gjort för herrans många år sedan ( ett står ännu på balkongen ) och nu fick printern en helt egen plats i den.
Den lilla rosa byrån ni såg i förra inlägget flyttade i sin tur till sovrummet. Inget har köpts, vi har bara gjorts en möbelvals och en resa till lagret där mina tidigare skrivbordsben från studion var kvar i förvar )

Jag vill alltid ha det vackert och rofyllt omkring mig och det har jag skapat även här ( för mig i alla fall, nån annan kanske tycker det är plottrigt och för romantiskt eller osmakligt men det är ju jag som ska trivas… )
Här editetar jag, sköter bokföring och diverse annat. Här kan jag gott spenedera en hel dag utan att märka att tiden rusar förbi.


KOTITOIMISTONI

Vaikka suren studiosta ja sen työtilasta luopumista iloitsen tästä kotitoimistosta hurjasti koska olen saanut siitä juuri sellaisen kuin halusin.
Pukkijalat pöydän alla toki vaihtuivat kapeisiin paremmin toimiviin . Minulla oli siis väliaikaisesti sellaiset leveät mustat pukkijalat joiden takia printteri ja minun jalat eivät kunnolla mahtuneet pöydän alle.. ( mutta kun pukkijalat ovat minun mielestäni hyvän näköiset niin halusin testata… )
Printteri tarvitsi oman tilansa ja miehen isän tekemät kaapit tuotiin makkarista tänne. Täältä taas roosan värinen pikkulipasto muutti makkariin.
Pidän siitä että ympäristö jossa vietän aikaani on kaunis ja levollinen. Jonkun mielestä tämä nyt ei ehkä ole muuta kuin tavara täynnä ja tuntuu mauttomalta mutta minä viihdyn täällä ja se onkin pääasia. 🙂


I den lilla hyllan har jag mina små tacksamhetsböcker som jag skriver i, och mina kristallstenar som jag använder för meditation och fokusering och manifestering av vad jag önskar i livet. ( yep new age vibbar här, jag vet men det är inget nytt för mig, det intresserade redan för 20 år sedan )

Rottinkihyllyssä säilytän kiitollisuuspäiväkirjoijani ja kristallikiviäni joita käytän meditaatiossa ja muutenkin kun haluan keskittyä tiettyihin asiohin. ( Manifestoida asioita ja tuoda hyvää fiilistä elämääni. juu tiedän, New Age meininkiä täällä mutta se ei ole minulle mitään uutta- siitä kiinnostuin jo 20 vuotta sitten )

I den lilla sparyflaskan har jag en rumsdoft, en av de få som min astma klarar av. Den doftar Palo Santo och känns renande och rogivande.

Pienessä suihkepullossa on Palo Santopuun tuoksuista huonetuoksua. Yksi niistä harvinaisista huonetuoksuista joita astmani sietää mukisematta. Se rauhoittaa ja puhdistaa olotilaa.

Föll för frestelsen

Nu är jag så svag för vissa trender att jag bara måste köpa denna söta lilla rottinghylla när den dök upp på Tori.fi. Det är egentligen en vägghylla men jag hittade inte riktigt någon ledig plats för den på väggen så det fick bli såhär tillsvidare ( även om jag fick sätta några slantar under ena benet för att den inte ska stå snett.)

EN VOINUT VASTUSTAA
tätä pientä rottinkihyllyä joka tuli vastaan Tori.fi:ssä. Rottinki on ollut pinnalla jo pitkään ja osoittautuikin trendiksi joka imaisi minut mukanaan. Tämä on oikeastaan seinähylly mutta toimii se näinkin kun ei seinälle oikein mahtunut. Jouduin vain laittamaan muutaman lantin jalan alle että pysyy tasapainossa.

Färgprakt i Åbo Botaniska trädgård

Man skulle ju verkligen inte tro att det är 3 oktober när man ser detta! Vädret var varmt ( 17 grader kanske?) och fjärilarna var i full gång ännu.
Vilken dag- vad vackert!! Jag låter bildern tala för sig.


VÄRILOISTOA TURUN KASVITIETEELLISESSÄ PUUTARHASSA

Vaikea uskoa että eletään lokakuun 3 päivää kun lämpöasteita oli noin 17 astetta ja perhoset vielä lentelivät. Ihana väriloisto , annan kuvien nyt puhua puolestaan.

Mera fjädrar

Jag har pippi på fjädrar nu. Eller egentligen allt som tillför inredningen naturkänsla. Det grundar väl mig lite, eller jordar om man kan säga så, och tillför trygghet för vi människor är verkligen mer i behov av kontakten till moder jord än vi kan ana. Samtidigt är jag också mer kreativt inspirerad av allt möjligt på hösten och då brukar konstnärligheten vakna till liv lite extra i mig.

Nu har alltså akvarellerna åkt fram och på Presento hittade jag det perfekta arket som inte är för litet och inte för stort. ( stora tomma papper kan lätt ge lite prestationsångest)

Det svåra med mig är nog att jag är lite planlös när jag målar, och dessutom sågar jag mina alster grymt hårt och är alltså sällan nöjd. Denna gång blev det dock precis som jag visualiserat så denna lilla fjädertavla får nog komma upp på väggen. Egentligen skulle jag vill ha en text där under fjädrarna men där slår spärren på. Text är så himla svårt och jag är rädd att jag förstör hela grejen med något jag sen inte är nöjd med, så jag antar att jag skär pappret till en passande ramstorlek och så får det vara bra så.

Jag drömmer om en kurs i lettering och en kurs i akvarellmålning… men dygnet har bara 24 timmar och jag är glad att jag en någon gång hinner ta fram penseln.

LISÄÄ SULKIA
Nyt olen todellakin innostunut sulista, tai oikeastaan kaikkesta mikä liittyy luontoon ja mitä voi littää sisustukseen. Kai se jotenkin maadoittaa minua ja yhteys luontoon on ihmiselle todellakin tärkämpi kuin uskommekaan. Samalla syksy on minulle luovaa aikaa ja pieni sisäinen tailteilijani herää jälleen.

Presentosta löytyi täydelliset vesiväriarkit ja niin kaivoin kaapista vanhat väritkin. Paperi on juuri sopivan kokoista sillä liian isot tekevät vain suorituspaineita. Olen muutenkin oman itseni pahin kriitikko ja sahaan tuotokset heti jos jokin menee vähän eri tavalla kuin olin ajatellut. Tämä taulu meni kerrankin nappiin ja taitaa päätyä seinälle!

Tahtoisin niin käydä jonkun Lettering kurssin ja akvarellimaalauskurssin mutta aika ei siihen riitä. saan olla onnellinen että edes josku ehdin vetaa maalaustarvikkeet ulos laatikosta ja tarttua siveltimeen.


Fjädertavla

I somras inspirerades jag av Vanessas instagramstory där hon gjorde en tavla av fjädrar. Efter det har jag samlat en hel del fjädrar även till annat pyssel i framtiden. Om inte annat så kan jag sen i vintermörkret se på tavlorna och drömma mig tillbaka till sommaren…

 

SULKATAULU
Kesällä inspiroiduin Vanessan instastooreista joissa hän teki sulkataulun. Sen jälkeen olen kerännyt sulkia ahkerasti ( saaressa niitä on tosi paljon ) ja aion käyttää niitä askarteluun talvella. Ehkäpystyn sillä lieventämään kesäkaipuuta ja saarikaipuuta talvipimeässä.

Lite semesterfiilisar ännu

Semestern tog slut för mer än en vecka sedan men ännu drömmer jag mig tillbaka. Vi hann ju njuta av härliga solnedgångar men även av Bottenhavets fantastiska vyer. Att åka ut när det är spegelblankt och bara guppa på gamla dyningar vid en oändlig horisont var mäktigt!!!


Min blogg har förändrats och jag testar nu för första gången hur ett bildgalleri fungerar. Med att trycka på bilderna förstoras de.
Jag är inte helt säker på att jag gillar funktionen för jag gillar ju stora bilder som genast syns- fotograf som jag är. Tyvärr har wordpress gjort funktionen för enskilda bilder mycket krångligare ( om jag nu förstår mig på det här nya bloggbottnet överhuvudtaget ) men vid lämpligt tillfälle ska jag bekanta mig närmare vid hur allt fungerar.

******************

LOMAFIILIKSISSÄ VIELÄKIN
Loma loppui mutta haluan vielä roikkua tunnelmissa.
Saimme nauttia huikeista auringonlaskuista monta kertaa ja myös Selkämeren mahtavasta suurudesta. Oli kyllä mahtava kokemus katsoa kohti tyhjää horisonttilinjaa ja miettiä miten pieni ihminen täällä maapallolla onkaan.

Blogipohjani on muuttunut enkä välttämättä ole ihan ihastunut. Testaan nyt ensimmäistä kertaa tälläaista kuavagalleriaa jossa ymmärtääkseni kuvat saa suurenettua klikkaamalla. Itse pidän enemmän kuvajanasta jossa kuvat valmiiksi suuria mutta se toiminto onkin monimutkaisempi kuin aiemmin, jos nyt osaaan tätä oikein käyttää. Pitää tutustua paremmin tähän kun on aikaa.

Sköna sommardagar

Lilla fröken barnbarnet 4 och ett halvt år, var med oss på stugan förra veckan. Vi hade tur med vädret, även om vi inte fick någon riktigt het sommardag.  Ute på ön är det alltid sådär ca 4 grader svalare än på fastlandet och det är väl i och för sig väldigt skönt. Jag gillar inte hetta utan det får gärna vara lite svalare men soligt.
Jag är så glad över den här plötsliga möjligheten att ge henne likadana sommarminnen i skärgården som mina föräldrar gett åt mig.

En av dagarna gjorde vi en utflykt till ett natursparksområde. På ön fanns flera bojar och platser för landstigning, ett utedass och inkilad mellan klipporna låg en väderbiten vildmarksstuga med övernattningsmöjligheter. Både mannen och jag fantiserade om att övernatta här under en höststorm men jag tror vi borde ha en lite större båt då… – men drömma får man ju.

Utsikten var helt otrolig. Sikten var god den här dagen och vi såg ända till Kylmäpihlaja fyr. Vi hade ju faktiskt tänkt ta en tur ditut med charterbåt men ändrade oss när vi hörde om coronaläget i Raumo.  Attans att vi skall vara tilltaka i detta elände igen. 😦

Med fröken gjorde vi en massa annat också. Beundrade vågorna, sökte efter svamp, upptäckte ön, gjorde en kikare, plaskade i balja och allt möjligt annat.  Dockan Melissa fick nya kläder då jag råkade komma ihåg att jag hade lite överblivet garn kvar från vårens pannlappsprojekt. Jag gjorde allt i smyg när hon sov, och minen på morgonen var nog något jag kommer att minnas länge. Hon blev så otroligt glad!

En härlig vecka var det men oj så trött jag var efteråt! Min hjärna har lite svårt att orka med, och jag tror det är sviter av den TBE jag hade för många år sedan. Blir det för mycket action, vill hjärnan bara ”stänga av sig”. Det blir en konstig trötthet som inte är fysisk. Då får jag bara varva ner och ta några nollställningsdagar. Det stora ansvaret om litens liv och säkerhet härute och den konstanta närvaron i hennes göranden tröttade ut mina hjärnceller, men några dagars vila gör nog susen nu.
Det var värt utmattningen nog, alla gånger. Som vi saknat varandra!

**********

Pikkuinen neiti ( jo 4 1/2 v ) kävi meillä mökillä ja vietti melkein viikon täällä. Tutkiskeltiin luontoa ja käytiin retkellä kansallispuiston saaressa jossa oli erämökki ja hyvät yöpymismahdollisuudet. Huikeat näkymät Kylmäpihljan majakalle saakka koska päivä oli kirkas ja aurinkoinen. Tänne palataan vielä joskus! Haaveiltiin jopa miehen kanssa siitä että voisi kokea luonnon voimat ja syysmyrskyn siellä, mutta silloin pitäisi kyllä olla paljon isompi vene. ( aina saa haaveilla, on ne haaveet ennenkin käyneet toteen  )

Tytön kanssa tehtiin kaikkea kivaa. Käytiin sienimetsässä, kierrettiin saari kokonaan, leikittiin vesileikkejä ja tehtiin kiikari. Mökillä käytetään sitä mitä löytyy ja hyvin toimii! Minä tein yllätyksenä yön pimeydessä Melissa- nukelle vaatteet kun löysin jämälankaa ja virkkuukoukun, enkä varmaan koskaan unohda sitä iloista ilmettä kun aamulla paljastin mitä olin ön aikana tehnyt. 

Ihana viikko mutta olin jälkeenpäin tosi uupunut. Vuosia sitten sairastamani TBE ( puutiaiskuume ) antoi minulle muistoksi aivo- uupumuksen joka silloin tällöin nostaa päätään jos oikein rasitan itseäni. Suuri vastuu pienen lapsen elämästä ja turvallisuudesta ja jatkuva läsnäolo leikeissä uuvutti minut aika reippaasti mutta muutaman päivän laiskottelulla sain aivot taas käyntiin. 

O1O-2P1017927weimg_2290P1017949P1017973P1017969P1017962P1017967P1017976Kylmäpihlajaimg_2179img_2305P1017986P1017994P1017990