En dag i backen

Idag åkte vi iväg och inhandlade en rosa pulka ( just nu är det vad hon vill ha om hon får välja färg ) och så nappade vi med oss barnbarnet och åkte iväg till Runsala. Där fick vi njuta av den mest fantastiska vinterdag man kan tänka sig. Solsken, nysnö, -5 grader och bara en försiktig vindpust. Idealväder för utevistelse  kan man ju lugnt säga!
Med oss i ryggsäcken hade varm kakao och mellanmålskex och det var skönt att sitta i vintersolen efteråt och blicka ut över isen. Egentligen hade vi tänkt grilla men grillplatserna var lite fulla och det hade tagit lite för lång tid för en hungrig liten. Hur mysigt som helst ändå och nu har både barnet och vi något att minnas som en alldeles speciellt fin vinterdag tillsammans. Väl hemma blev det mat, och en mysstund med sagobok och småprat. Lycka att bara ligga i vår stora säng och gosa och småprata. Så sköna stunder att ta vara på.

*******

PULKKAMÄESSÄ
Tänään kävimme pulkkaostoksilla ja nappasimme sen jälkeen pikkuisen mukaan Ruissaloon. Siellä saimme nauttia ihanasta talvipäivästä. Aurinkoa, uutta lunta, -5 astetta eikä tuulta. Ihan parasta!!
Repussa oli lämmintä kaakaota ja välipalakeksejä ja oli ihana istua talviauringossa jälkeenpäin ja nauttia maisemista. Oikeasti olimme aikoneet grillata makkaraa mutta grillipaikat olivat melko täynnä, ja odotusaika olisi ehkä ollut nälkäiselle pikkuiselle  liikaa.
Kuitenkin ihana päivä ja nyt meillä on yhteinen ihana talvimuisto! Kotona sitten syötiin ja kömmittiin sen jälkeen meidän isoon sänkyyn lukemaan kirjaa ja juttelemaan. Oltiin lähekkäin ja höpöteltiin ja nautittiin läheisyydestä ja rauhallisesta lepohetkestä. Niin ihana yhteinen päivä!

Semester

Ja, en semestervecka kom här in mellan bloggandet. Verkligt skönt med en sån här liten udda semestersnutt i september, speciellt också som vädret bjöd på både värme och sol. Det blev nog några fotouppdrag men däremellan sköna stunder på stugan och några fina dagar i Hangö, där mannen höll en kurs i surdesgbakning.
Hangö var ganska tomt och stängt men eftersom vi själva också bott på en ort där säsongen slutar lika tvärt, var vi beredda. Och vi hittade trots allt både matställen och cafeer som ännu var öppna.

Vi bodde i Villa Maijas söta lilla gårdshus Villa Anke. Ett sött vindsrum fick vi, med en pytteliten balkong med kvällssol. Villa Maijas frukost var helt fantastisk så vi kan varmt rekommendera!! Dessutom låg det ju hotellet så bra att det bara var ett stenkast till stranden!
Vi hade förresten våra cyklar med och det var verkligen ett bra drag! I Hangö kommer man smidigast fram på cykel.

****

LOMAA
Jaahas, tähän tulikin pieni hiljaisuus väliin, kun satuin nauttimaan tällaisesta pienestä lomanpätkästä vielä syyskuussa. Ihanaa kun kelitkin olivat vielä niin lämpöiset! Kyllä minä loman aikana muutaman keikankin heitin ( yrittäjän elämää hei.. ) mutta siinä välissä vietettiin ihanaa mökkielämää ja pari ihanaa päivää Hangossa jossa mies piti leivontakurssin.
Hanko oli jo hiljentynyt ja moni paikka jo kiinni, mutta koska olemme itsekin asuneet sellaisella paikkakunnalla jossa sesonki on lyhyt ja loppuu kuin seinään, niin tiesimme varautua siihen. Muutama ruokapaikka ja kahvila piti vielä ovensa auki joten eipä hätää.
Asuimme Villa Maijan piharakennuksessa ( Villa Anke ) jossa meillä oli mukava vinttihuone. Siellä oli sitäpaitsi pikkuruinen parveke iltaurinkoon päin. Villa Maijan hotelli- aamupala oli loistava joten voimme lämpimästi suositella. Hotelli sijaitsi sitä paitsi ihan parhaalla paikalla, ranta oli kivenheiton päässä.
Meillä oli muuten omat pyörät mukana ja se osoittautuikin loistavaksi valinnaksi.

 

En tiopoängare

När sommaren är så somrig att det nästan gör ont, och man bara vill suga i sig allt på en gång och njuta av det hela vintern… ojojoj…En sommardag kan inte bli så mycket vackrare än såhär.
Solsken, värme, så otroligt klara färger, blå himmel med bommullstussemoln, pizza, fika med rabarberkaka, dragspelsmusik och varma kramar och glada återseenden. – Och ja, en skärgård som är som direkt ur Vi på Saltkråkan. Nästan too much att ta in. Det väller över i mitt hjärta.

Vi besökte alltså Högsåra, och Farmors Cafe´, på självaste Högsåradagen. Vädret levererade, cafeet levererade och det blev en superdag. Här kan man sin sak. Man har tillräckligt med personal, erfarna sakkunniga proffsiga människor som inte fuskar på en enda punkt och inte prutar på kvaliteten trots ett enormt tryck på en sån här superdag. Tio poäng, även denna gång!
Vi ses snart igen!

och för dig som undrar om det är värt ett besök- Jo det är det- ALLA GÅNGER!

 

*******

IHAN HUIPPUA!
Kun kesä on niin ihana että melkein sattuu sydämesta, ja sitä haluaisia tallentaa jokaisen hetken sydämeensä ja nauttia siitä talven pimeydessä… Oioi että kesäpäivä ei tästä paremmaksi muutu!
Auringon lämpimät säteet, kirkkaus ja värit, sinitaivas ja pilvenhattarat, pizzaa ja kahvia raparperikakun kera, haitarimusiikkia ja hyvien ystävien lämpimät halaukset kun jälleen tavattiin… Niin, ja tämä miljöö! Saaristo joka on kuin suoraan Astrid Lindgrenin sadusta Saariston lapset.  Melkein vaikea sisäistää ja sydän tässä jo pakahtuu.

Käytiin siis Högsårassa, Farmos Cafe´ssa, ja itse Högsåran kyläpäivänä. Keli oli upea, kahvila loistava ja päivä ihan superhieno kaikin tavoin. Täällä on ammattitaitoista kokenutta väkeä ja tarpeeksi henkilökuntaa. Täällä ei tingitä mistään eikä mennä sieltä mistä aita on matalin, ei edes päivänä jolloin väkeä on ihan sairaan paljon. Kymmenen pistettä jälleen kerran!
Nähdään taas pian!

Ja jos mietit kannattaisiko käydä niin sanon että KYLLÄ!

Under körsbärsblom

I fredags var jag ledig på eftermiddagen och nappade cykeln och tog en tur till Kuppisgatan. Där finns det mycket trähus och vackra trädgårdar och jag visste att där fanns ett stort körsbärsträd. Ett mycket större än de som folk just nu fotograferar ivrigt vid åstranden.
Hur stort det här trädet egentligen var, det märkte jag först på plats, när jag såg det från annat håll. Helt fantastikt alltså, och när jag stod där och fotade var det många andra som passerade och blev helt hänförda. Ett sött par stannade tog några bilder med mobilen och plötsligt överraskade jag mig själv med att utbrista: “Jag kan nog fota er om ni vill? Så skickar jag bilderna åt er sen!”  Och tänk- det fick jag! och så fick jag också lov att visa dem åt er!
Tänk att jag kände mig så nöjd över att än en gång stiga ut ur bekvämlighetszonen och bara ta vara på stunden. För bilder blir ju så mycket trevligare med människor med!

*****

KUKKIVAN KIRSIKKAPUUN ALLA
Perjantaina olin iltapäivän vapaalla ja tartuin fillariin ja lähdin kuvauslenkille Kupittaankadulle, jossa tiesin löytäväni  huikean kirsikkapuun täydessä kukinassa. Sellainen todella iso puu joka voittaa nuo jokirannan kirsikkapuut mennen tullen.
Kuinka valtava tämä puu sitten olikin, se selvisi vasta paikan päällä kun näin sen toisesta suunnasta kuin mitä yleensä näen. Aivan fantastista! Moni ohikulkija pysähtyi ihastelemaan.
Sinne tuli söpö pariskuntakin, kuvaamaan kännykällä ja yhtäkkiä yllätin itseni. ” Voisin kuvata teitäkin, jos sopii?  Saatte kuvat sitten muistoksi, lähetän ne teille”!   Ja ajatella, he suostuivat- ja sain luvan näyttää näitä kuvia teillekin!
Jälleen kerran olen niin tyytyväinen itseeni ja siihen että tartuin hetkeen ja poistuin mukavuusaluellta hetkeksi! Kuvistahan tulee paljon kivempia ja stoorystä tulee kokonaisuus kun on ihmisiä mukana!

Vårkänslorna bubblar i stan

Igår, efter att jag jobbat på dagen beslöt jag mig helt sonika för att skjuta upp allt pappersjobb och annat, och gå ut i solen och bara cape diema liksom. Kameran under armen, iväg längs med åstranden och bara lapa sol för fulla muggar. Man är ju helt svältfödd på den varan alltså!
Alla finnar kryper ut ur sina hyggegråttor såhär års och det är ju bara så härligt att se all denna glädje. Trumpna vinterminer är bortblåsta, folk ler och tar selfies och vårens första glassbilder, ligger på bänkar och läser, sitter på uteserveringar och sippar vin eller bara luffar planlöst längs med stranden och ser isflaken glida förbi. Skrattmåsarnas hallå är förfärligt högljutt och änderna har ljudliga möten. – Määpmääp gapar de åt varandra.
Det här är lika jäkla fantastiskt varje år.
Jag älskar det. Men inte gatudammet. Men snart är det nog borta också.

****

KUN KEVÄT TULI KAUPUNKIIN
Eilen, kun olin tehnyt koneella töitä koko aamupäivän, päätin vain yhtäkkiä siirtää kaikki tylsät toimistotyöt myöhempään ja mennä ulos hetkeksi. Ulos palvomaan pitkään kaivattua aurinkoa ja “tarttua hetkeen” as in Carpe Diem tai jotain. Kamera kainaloon, ja eikun menoks, jokirantaa pitkin.
Kaikki suomalaiset tulevat esiin hyggeluolistaan tähän aikaan vuodesta, ja riemu on ihan käsinkoskteltavaa. Kaikki tympeät talvinaamat ovat poissa, ihmiset hymyilevät, ottavat selfieitä ja ja kevään ensimmäisiä jäätelökuvia, makaavat penkeillä lukemassa tai siemailevat viiniä terasseilla. Jotkut vain kävelevät hiljaa pitkin rantaa ja katselevat ohikulkevia jäälauttoja. Naurulokit pitävät ihan kamalaa meteliä ja sorsat määpmääp määpättävät äänekkäästi toisilleen.
Joka vuosi yhtä ihanaa!
Rakastan tätä, mutta katupölystä en tykkää kuitenkaan. Onneksi se onkin kohta poissa!

Sommarens sista, höstens första

En liten varning: Detta inlägg innehåller mycket bilder. På gränsen till överdos, men detta är en blogg vars mening är att få utlopp för ett översvallande fotointresse. Vill du läsa djupa debattinlägg får du skrolla vidare till en annan blogg. 🙂

Vi satt en kväll och funderade på vad vi skulle göra. Vi har promenerat mycket men just nu är långpromenader uteslutet på grund av en del hälsoproblem och just denna kväll var cykel inget alternativ heller. Vi tog bilen till Runsala. Åbo Botaniska trädgård levererar en makalös färgprakt just nu. Sensommarblomster som fullkomligt exploderar i färg! Helt sanslöst med denna färgprakt och då talar vi alltså inte om träden, för ruskan ( höstglöden) har vi ju framför oss ännu. Mannen fotade också, och det är skoj att se hur olika vi ser på saker. Sakta men säkert utvecklas hans kamerateknik också och det är roligt att se alla hans framsteg. Tillsammans går vi igenom och jag hjälper med editeringen för han har ett litet handikapp- han är färgblind. Inte så lätt alla gånger att förstå den världen, kan jag säga. Han missar ändå inget, men vi ser världen och färgerna lite olika så klart.

Men tillbaka till stämningen. När solen sakta gick neråt målade den fram blommorna så vackert att jag nästan tappade andan.
Vid första anblicken är det ju bara en färggrann trädgård, men när man går på djupet och verkligen ser, då får man uppleva en annan dimension. Jag ser den genom min kamera. Ser du?

 

 

KESÄN VIIMEISET –  SYKSYN ENSIMMÄISET
Ja pieni varoitus: tämä postaus sisältää runsaasti kuvia. Ollaan jo yliannostuksen rajalla mutta tämä on blogi jonka tarkoitus on sulloa ulos maailmalle tätä ylitsekumpuavaa kuvausintoa. Kiihkeitä mielipidepostauksia voit etsiä muualta. 🙂

Istuttiin eräänä iltana miettimässä mitä keksittäisiin. Olemme kävelleet paljon mutta viime aikoina terveydelliset jutut ovat olleet esteenä reippaille kuntolenkeille. Pyöräilykin on ollut haasteellista, joten menimme autolla Ruissaloon. Turun kasvitieteellisessä puutarhassa kuukkii nyt täysillä ja värien loisto on huikea. Loppukesän kukat suorastaan hehkuivat ilta-auringossa! Ihan mieletöntä kun ajattelee että ruskakin on vielä kokematta.
Mieskin kuvasi, ja mielenkiinnolla seuraan miten eri tavalla me näemme asioita. Hän edistyy tekniikan suhteen ja on mukava seurata kehittymistä. Yhdessä käydään kuvat läpi ja autan editoinnissa sillä hänellä on pieni ongelma- hän on värisokea. Se onkin asia jota minun on vaikea hahmottaa, mutta tämä ei mitenkään vie häneltä mitään pois, me vain näemme värit vähän eri tavalla.

Mutta takaisin tunnelmaan. Kun aurinko laski, sen lämmin pehmeä valo sai kukat loistamaan henkeäsalpaavan kauniisti. Ensi näkemältä tämä on vain värikäs puutarha mutta kun oikeasti keskittyy niin saakin kokea ihan uuden ulottuvuuden. Minä näen sen kameran etsimen läpi. Näetkö sinä?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En busstur på böljan den blå

Åbo Stad har verkligen jobbat på att utveckla sina trafiktjänster. Fölisystemet innefattar inte bara busstrafik på land utan nytt för i år har varit att man med sitt busskort också kunnat ta sig med vattenbuss till Runsala. Man har också bjudit på möjligheten att ta med sin cykel men oftast har vattenbussen faktiskt varit så full att det har varit svårt att rymmas med ens till fots. Nu är det sista helgen för i sommar som vattenbussen kör sina turer men jag vågar tro att projektet har varit en så enorm framgång att man satsar på det nästa sommar igen.
I förrgår rymdes vi också äntligen med, och vi spenderade en skön förmiddag med en stund på havet och med kaffe på ett av Åbos vackraste sommar cafeér, Villa Promenade i Runsala.

 

FÖLILLÄ AALLOILLE
Turun Kaupunki on todellakin kehittänyt julkisen liikenteen palveluita parempaan suuntaan. Joukkoliikenne Föli ei enää vain ole linja-autoilua kuivalla maalla vaan nyt bussikortilla pääsee myös vesibussilla Ruissalon Kansanpuistoon. Pyöränkin on voi ottaa mukaan mutta välillä se on ollut mahdotonta kun väkeä on ollut niin paljon. Tämä viikonloppu on vesibussin viimeinen mutta uskon että tämä projekti on ollut niin suuri menestys että ensi kesänä taas pääsee kyytiin.
Edellispäivänä mekin vihdoin mahduimme mukaan ja vietimme ihanan aamupäivän Ruissalossa. Kävimme kahvilla Villa Promenadessa joka varmasti kuuluu Turun Kaupungin kauneimpiin kesäkahviloihin.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Medeltidsmarknad / Keskiajan markkinat

Just nu sitter jag vid ett café vid åstranden och bara njuter av en egen stund mellan arbetsdagarna. Jag tänkte jag skulle ladda upp lite bilder från medeltidsmarknaden här i Åbo, så ni skulle få ta del av detta härliga evenemang som arrangeras varje sommar här i stan. I dagarna 4 pågår det hela och en hel del människor är engagerade i programmet och upplevelserna. Man kan möta både narrar, präster och spetälska filurer på gatorna under de här dagarna och parken vid Gamla Stortorget i Åbo förvandlas verkligen till en väldigt spännande plats.

Här får man köpa mat, se på tornerspel, njuta av kladdiga kanderade äpplen och handla hantverk. Jag är verkligt imponerad över hur marknaden vuxit under åren och hur fint allt är arrangerat! Vilken fantastisk stämning och vilket väder!

 

MARKKINATUNNELMIA
Istun tässä kahvilla jokirannassa ja ajattelin näyttää teille mitä Turussa viikonloppuna taahtui. Neljän päivän ajan saimme nauttia keskiajan markkinoista vanhalla suurtorilla ja vastaan saattoi tulla narreja, pitaalisia, pappeja tai oikeastaan mitä tahansa. Kadut ja jokiranta muuttuivat taas astetta jännittävimmiksi paikoiksi.

Täällä sai ostaa naposteltavaa, katsella turnajaisia, syödä tahmeita omenia tai ostaa erilaisia käsitöitä. Huikeaa miten markkinat ovat vuosien varrella kehittyneet ja miten paljon ihmisiä osallistuu tähän tapahtumaan! Tunnelma oli aivan uskomaton ja säätkin suosivat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka till vardagen

Hoppsan. Det känns som om jag lite tappat blogtakten. Ganska vanligt såhär på sommaren egentligen, det är ju så mycket annat som pockar på ens uppmärksamhet.

Vi hade i alla fall en härlig midsommar på stugan med mina föräldrar. Det blev mycket världsförbättrande, sena yatzyspel, vansinnigt god mat och skönt slöande. Just sådär som det ska vara. Inget grillmat utan bara skönt plockbord med mycket fisk och så klart en kall midsommarnubbe. Katterna var urlyckliga över att få vara ute helt fria och komma och gå som de ville. Det var tydligen utmattande för nu har de nästan bara sovit i ett och ett halvt dygn.

ARKI KUTSUU
Hupsista. Taisin kadottaa blogirytmin täysin. Ei haittaa, onhan se näin kesällä melko yleistä oikeastaan kun niin moni muu asia vie huomion.

Meillä oli kuitenkin ihana juhannus vanhempieni kanssa mökillä. Paranneltiin maailmaa, pelattiin yatsia, syötiin ihanaa ruokaa ja löhöiltiin. Ihan parasta. Kertaakaan ei grillattu vaan syötiin runsasta kalapöytää ja tottakai tarjoiltiin myös kylmää snapsia.
Kissat iloitsivat vapaudesta ja tulivat ja menivät ihan miten sattui. Taisi olla uuvuttavaa koska eivät ole eilisen kotiintulon jälkeen tehneet muuta kuin nukkuneet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ut på havet

Igår tog vi båten ( en fin gammal puttputt båt som var mina föräldrars förut ) och styrde ut på böljan den blå. Det är helt otroligt att man efter bara några minuter är ute i skärgården, trots att man faktiskt bor i stan. Skärgården kring Åbo är dessutom väldigt vacker och det finns mycket att se på. Vi rundade Saaronniemi udde och tog oss sen in igen mot Aura å igen, då vi visste att det skulle vara både internationell stormarknad och veteranbåtshappening längre upp i ån. Vad häftigt det var att se sitt hem från ån, och att se allt annat också ur ett helt annorlunda perspektiv.

Folk hade samlats kring åstranden och på broarna dels för marknadens skull, men också för att se de fina båtarna. Vädret var underbart  och det blev verkligen en minnesvärd dag som vi avslutade med att dricka rose´ i solnedgången vid en sandstrand ett stenkast från vårt hem.
Medan vi satt där upptäckte vi en måsmamma med sina två ungar alldeles nära oss. Tärnor skrek i bakgrunden och segelbåtar gled förbi i solnedgången. Det var svårt att förstå att vi verkligen var bara ett stenkast från stadens puls.

MERELLE!
Eilen lähdimme veneilemään vanhalla puttputt veneellä joka aiemmin kuului minun vanhemmille. Uskomatonta miten nopeasti täältä pääsee ulos nauttimaan saaristofiiliksistä vaikka ihan kaupungissa asummekin. Turkua ympäröivä saaristo on kaunis ja katseltavaa löytyy. Kiersimme Saaronniemen mutta käännyimme sitten takaisin ylös, suuntana Aurajoki ja siellä Aurajoen vauhtiajot sekä kansainväliset suurmarkkinat. Oli aika hurjaa nähdä oma koti veneestä ja muutenkin hauska nähdä Turku ihan uudesta näkökulmasta.

Ihmiset olivat kokoontuneet jokirannoille markkinan takia mutta myös Aurajoen vauhtiajojen takia. Vauhtiajot on tapahtuma jossa kauniit mahonkiset ja lasikuituiset klassikkoveneet kokoontuvat. Aurinko paistoi koko päivän ja päätimmekin päättää näin ihanan illan lähellä olevalla hiekkarannalla roseeta siemaillen ja auringonlaskua ihastellen.
Siellä istuessa näimme lokkiäidin poikasineen, tiirat räkättivät ja purjeveneet liukuivat kauniisti ohi. Oli kyllä äärimmäisen vaikea tajuta että olimme vain kivenheiton päässä kaupungin hälinästä.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mobilbild/ kännykkäkuva: