Roadtrip till Hangö

Idag packade mannen och jag oss i bilen för att köra till Hangö. Bara för en dag, bara för att njuta. Åter igen blev det så mycket bilder att jag delar upp det i två inlägg.

Vi började med en kopp kaffe på Alan´s cafe. Tyvärr levde stället inte helt upp till förväntningarna men kaffet och bakverken var härligt färska och så var det förvånansvärt billigt. Uteplatsen och servicen däremot lämnade något att önska.

Sen traskade vi vidare, med näsan mot Appelgrensvägen, där de fantastiska spetsvillorna och Casinot finns och det är också gatan där min mamma bott i sin ungdom. I den här miljön var jag på fotoworkshop för två år sedan så jag kände ju igen mig, men ville visa husen och stränderna åt mannen som inte varit här tidigare.

Vi vandrade längs stränderna, beundrade vackra Casino där det var bröllop idag (hur många år i förväg måste man månne boka?) , men gick också lite in i skogen, och högt upp till ett berg, och nu har vi ganska möra fötter.. När vi vandrat runt ett bra tag tog vi oss till vattentornet för jag hade blivit tipsad om att man får åka upp dit och beundra utsikten. Men mer om det, och var vi åt- i nästa inlägg.

 

PÄIVÄREISSU HANKOON
Tänään lähdimme miehen kanssa taas roadtripille. Tällä kertaa Hankoon. Vain päiväksi, pienelle minilomalle. Ja jälleen kerran otin niin paljon kuvia että on pakko jakaa ne kahteen postaukseen.

Alotettiin kahvilla Alain´s cafe´ssa. Pieni pettymys valitettavasti mutta kahvi ja leivonnaiset olivat ihanan tuoreita ja hinnat halvat. Palvelu ja pihamiljöö vaan jättivät toivomisen varaa.

Sitten jatkettiin matkaa, nenä kohti Appelgrenintietä,  jossa ihanat pitsihuvilat ja Casino ovat. Tällä kadulla äitini asui nuoruudessaan. Täällä olin kaksi vuotta sitten valokuvauskurssilla joten tunsin paikan mutta halusin näyttää miehelleni missä oltiin.

Käveltiin rantoja pitkin, ihailtiin kaunista Casinoa jossa tänään oli häät ( miten monta vuotta etukäteen pitää buukata?  ) ja käveltiin metsässä  ja sitten ylös kalliolle josta oli mahtava näköala. Jalkoja alkoi jo särkeä… Sen jälkeen käveltiin vesitornille sillä olin saanut vinkin että sinne saa mennä katselemaan maisemia. Ja vau- kyllä oli huikeata, mutta siitä kerron huomenna!